Rom är en stad där man hela tiden befinner sig i en saga blandat med historia och verklighet.

Det finns nog ingen stad som är så full av liv både idag och från det förflutna på samma gång. Ett myller av människor, ett hetsigt tempo, fantastisk mat, kaffe och glass och ett rogivande lugn i parkerna. Jag skulle nog säga att Rom är både fantastisk och romantisk.

Jag och Jocke åkte hit tisdag-lördag utan barn. Vi hade inga som helst krav utan syftet var bara att varva ner och att umgås. Jag har varit i Rom tidigare och älskar staden. Det har alltid sen dess varit en dröm att få åka hit tillsammans med Jocke.

Så ännu en dröm dom jag har förverkligat i mitt liv, check!

Till att börja med så är jag så övertaggad över att vara framme att jag det första jag gör är att ropa Hola (hej på Spanska) till taxichauffören. Jocke garvar ihjäl sig och jag fattar absolut ingenting. När vi sedan kliver ur taxin så säger jag gracias (tack på spanska) Då säger Jocke att vi är i Italien och inte i Spanien, ha ha!

När vi sedan var vid Vatikanen och vid Petrusplatsen så blev vi bortförda av vakter och ombads att lämna området.

Vi råkade gå in på “förbjudet” område och reagerade inte på att vakterna ropade utan först när väktare kom och sa till oss och ledde bort oss från platsen så fattade vi att vi var på väg rakt in till självaste på påven.

Ja å lite så var det sen hela resan, vi skrattade och vandrade mest omkring i vår egen lilla lyckobubbla.

Det är en lyx att resa utan barn. Det är så värdefullt för förhållandet att åka på dessa resor. Vi gick runt hand i hand stannade emellanåt och åt otroligt god mat i enorma mängder. Å herreguuud glassen eller kaffet, altså herreguuud vad god mat det är överallt. Vi hade bokat bord på fina restauranger och vi åt på en men insåg då att det var för fint, för stelt och för komplicerad mat mot det vi ville ha. Vi ville äta hemlagat och enkelt mitt i folkmyllret eller i den där mysiga gränden. Så vi avbokade alla bokningar och bara tog dagarna som de kom. Inte en enda maträtt vi åt var dålig. Vi hittade små pärlor men vi åt också på de värsta turistrestaurangerna. Alltid god vällagad mat.

Vi var gått igenom hela Rom i timmar och sett kyrkor, gröna parker, historiska platser, historiska byggnader, konstiga modebutiker, lyxiga modebutiker, vanliga modebutiker, heliga platser, stora mäktiga torg, en stor manifestation, mäktiga matbutiker, kryptor m.m

En grej som alltid sker när jag reser är att jag alltid kollar upp de hetaste, närmaste och bästa gymmen att träna på. Men denna gång så lämnade jag träningskläderna hemma, jag behövde varva ner och bara få tid med min man. Det har aldrig någonsin hänt att jag inte tränat på en resa.

Jocke däremot han måste alltid kolla när Chelsea spelar match (och så mycket som möjligt andra viktiga fotbollsmatcher) så vi sprang runt en hel del för att leta upp restaurang/pub/bar som skulle visa matchen Chelsea-Roma. En viktig match för Roma. När vi hittat ett ställe som visade matchen så var det såklart fullt med Romasupportrar där som skrek helt galet när Roma gjorde mål, de skrek, kramades och dansade. När sen Chelsea gjorde mål så gjorde Jocke detsamma… fast själv! Till en Romasupporter bankade näven i bordet och alla stirrade hårt på Jocke, då satte han sig snällt ner och var tyst resten av matchen som slutade 2-2.

Sen satt han ju och kollade på fotboll när vi satt å åt fast då kollade han via mobilen.

Å även vidare sen på bussen

Jo det är så olika det där vad som är viktigt för oss ha ha! Han har sin fotboll och jag har min träning. Tillsammans har vi varandra och våra barn och det räcker gott nog.

Vi har nu en period framför oss med stora förändringar på gång i och med bebisen som kommer i mars. Så denna resa var enormt viktig för oss. Vi har hämtat kraft, kärlek, energi och motivation. Fått tid att reflektera tillsammans och jag har smått börjat acceptera vad min kropp går igenom. Min gravid depression är på väg uppåt. Dock inte borta men jag jobbar mig uppåt nu.

Hösten, vintern, livet… jag/vi är redo nu!!!

Har inte varit så aktiv här på bloggen på senaste, då jag haft mkt att fundera på. Tankar om framtid, tankar att brottas med som har dragit ned mig till en plats där jag inte trivs, en mörk plats. En plats som är obekant för mig. Det ligger inte i min karaktär att vara deppig och ha onda tankar men jag har varit där och känner att nu får det räcka, dags att ta mig upp igen. Jag delar därför detta med er så att jag kan skriva av mig och därmed få det ut mig så att det ligger bakom mig. Here we go…

Gravid med 3e barnet

Anledningen är att jag är gravid för 3e gången och detta är ju något som ska upplevas positivt och glädjande. Misstolka mig inte det är helt fantastiskt med graviditeter och absolut det finaste och mest värdefulla man kan få i sitt liv. MEN min känsla varken är eller har varit sån. Jag har fullständigt deppat ihop över detta. Varför? Ja varför inte?-Nej men det var ju som ni säkert förstår av dessa känslor inte direkt en planerad graviditet utan vi var ju klara med barn i vårt liv…(trodde vi…)

När jag i somras började känna att brösten började ömma och även svälla så fattade jag vad som var på gång men jag valde att förneka allt. Åkte till Spanien 1 vecka med familjen och levde i total förnekelse och väntade på att kroppen skulle ta hand om detta själv. Fick lite smått panik av att Jocke skulle upptäcka mina mer fylliga bröst och började skapa bra argument för att kunna neka på en ev fråga om när jag ska ha min mens eller liknande. Jag berättar till sist för Jocke att “Jag tror att jag skulle haft min mens för ett tag sen” Han svarar då bara att då får du göra ett test. Vilket jag vägrade. Ville liksom inte veta. Så jag väntade ytterligare 1 vecka och hoppades ännu mer att kroppen skulle ta hand om det själv. Testet gjordes och visade såklart positivt, jag bröt fullständigt ihop. Grät och fick panik. Jocke sa att vi kan ju ta bort det. Men det har aldrig funnits en tanke på att ta bort det. Vi har alla förutsättningar till att ta hand om ett till barn så det tas inte bort. Sen har jag ju önskat mer än allt annat att det ska försvinna av sig själv. Vi har varit på 2 ultraljud och varje gång har de sagt “Titta här är ett pickande litet hjärta” mitt svar har båda gånger varit en tung djup suck.

De här känslorna är otroligt jobbiga både att uppleva och hantera. Jag vet att jag borde bli glad men jag har på riktigt bara blivit besviken och ledsen. Jag har inga problem med själva barndelen utan mitt problem ligger i själva graviditeten. Jag är för egoistisk och gillar mig själv för mycket för att känna glädjen i att förstöra min kropp för någon annans skull. Jag ogillar det faktum att jag blir tjock, otymplig, får ont, blir trött, blir lat och slapp. Att jag ska behöva anpassa mitt liv efter en växande liten människa inuti min kropp. Räds av upplevelsen att inte kunna kliva upp som jag vill ur sängen, att inte ha de kläder jag vill, allt kliande i huden när huden expanderar, att inte kunna ta på sig skorna, att inte kunna plocka upp något snabbt från marken och av all den extrema trötthet och rastlöshet som kommer. Blääää! Jag har alltid ogillat att vara gravid. Har nog aldrig upplevt de här idylliska och fantastiska känslorna om att jag njuter av att ha ett liv växande inom mig.

Dessutom så kommer jag att fylla 40 år innan det här lilla pyret kommer till världen. Å min egna plan var ju att jag skulle vara i toppform på min 40 års dag men nu kommer jag vara som en jäkla orörlig flodhäst!

Jag har varit så arg, frustrerad å ledsen över detta. Det har varit så illa att Jocke bett mig söka hjälp då han anser att jag behöver prata med någon. Å hur är det ens möjligt att jag har dessa känslor över något så fantastiskt?

Förstår att många undrar över detta å tro mig jag undrar själv vad det är för fel på mig. Å här har jag helt gått både vilse och ner mig och tänker så många onda tankar att jag blir rädd för mig själv.

Längtan efter barn

Jag förstår att det finns människor som kämpar hårt för att få barn å så har jag mage att känna så här. Men grejen är den att jag har också befunnit mig där i den längtan att få barn. Vi fick vårt 1a barn Melvin för 15 1/2 år sen och ville gärna ha ett syskon men det tog oss 11 år tills det syskonet kom. Vi har gått igenom utredningar, inseminationen, akupunktur, feng-shui m.m Men inget hjälpte och det fanns heller inga fel. En lång och kämpig kamp som till och med resulterade i en skilsmässa (som vi i och för sig ledsnade på och hittade tillbaka till varandra efter ett halvår) Men den lyckan som kom när jag väl sen blev gravid för 2a gången är obeskrivlig. Så jag vet hur det är att längta efter ett barn. Vilket gör det här ännu mer jobbigt. Jag önskar så att jag skulle känna känslor som “Om vi fått denna unika fantastiska gåva så ska vi glädjas och vara tacksamma över denna gåva”… bla bla bla. Men så känner jag inte. Jag vet att detta är totalt tabu att prata om sånna här känslor och att ens ha dem borde vara straffbart. Men det är mina känslor och jag måste få dem ur mig. Tänker att det kanske finns någon till som kanske befinner sig i denna känslostorm? (Förmodligen inte ha ha)

Men så vet jag ju vilka känslor som kommer komma sen när väl barnet är fött där i mars. Den totala blixtförälskelsen som fullständigt bara griper tag i en och man fullständigt svämmar över av lycka och stolthet. Den enorma kärlek som är så stark så den gör ont i bröstet. Alla de underbara år framöver av att vara mamma till ett 3e barn. Kommer bli magiskt det kommer det verkligen. Men nu fram till mars så får jag kämpa med att hålla skrattet vid liv. Jag har ju några månader på mig att “komma in i rätt känsloläge” så det är inget jag oroar mig för. Men just nu under graviditeten så trivs jag inte.

Har du känt samma tankar? Hur kom du ur dem? Skriv gärna en kommentar eller maila mig på mille@strongliving.se

Tack för att du läste!

Gravid nu i v 17 och magen växer.

Är du som mig som älskar kombon choklad och nötter? Speciellt choklad och jordnötter?

Då ska du absolut läsa vidare och memorera detta recept på en gudomligt god snickerskaka, utan tillsatt socker. Bara rena och naturella ingredienser

Du behöver:

Dadlar, Jordnötssmör utan tillsatser (jag använder den från Green choice), havremjölk (jag använde iKaffe från Oatly, Jordnötter, Havregryn, Mörkchoklad 70% sockerfri

Gör så här:

1 Blanda ihop 2 dl jordnötssmör och 1,5 dl havregryn.

2 Mixa ca 20 dadlar utan kärnor, och 1 dl havremjölk i en mixer och mixa ihop det tills det blir en smet. Blanda i denna smet i havregrynssmeten. Tryck sedan ut smeten i en form med löstagbara kanter.

3 Sätt smeten i formen och strö på lite jordnötter och in med formen i frysen.

4 Smält 200 gr sockerfri mörkchoklad (70% eller mer).

5 Ta formen ur frysen, häll chokladen över och låt svalna i kylskåp .

6 Skär sedan smala tårtbitar med en varm kniv och servera.

Gott, näringsrikt, enkelt och uppskattat även av barnen.

Enjoy!

Jag får in mer och mer vegetarisk matlagning här hemma. Dels för att det är gott och enkelt. Men även för att få barnen att lära sig att äta mer grönsaker.

Men även för att jag försöker göra lite mer för både miljön och för min hälsa. Jag äter allt men varierar kosten mycket just nu. Jag har ju levt på kyckling, potatis, havregryn och ägg i typ 2 år. Så min kropp behöver denna variation av mat. Mina barn behöver absolut grönsakerna. Om de gillar detta? Njae det var ju ingen jättefavorit. Men de smakade iallafall. 

Kikärts och morotsbiffar:

• 2 burkar kikärtor (utan stad)
• 2 stora morötter
• 1/2 zucchini
• 1 rödlök
• 1 vitlöksklyfta
• 1 näve bladspenat
• 1 chili
• 1 näve koriander el persilja om du föredrar
• 2 tsk lantbuljong (pulver)
• 1 msk tamari (el soja om du inte har tamari)
• Lite rivet citronskal (från sköljd ekologisk citron)
• Kryddor efter smak ört
  salt, peppar, spiskummin, paprika

Gör så här:

1. Häll av spadet från kikärtorna och häll dem i en skål.
2. Skala lök och vitlök och lägg dem i samma skål.
3. Mixa med en mixer.
4. Riv morötter och zucchini.
5. Häll i spenat, rivet citronskal, koriander/persilja och mixa lite lätt.
6. Blanda samman allt till en smet och krydda efter smak.
7. Forma till biffar och stek i smör och olivolja på svag värme tills det blir en fin stekyta.

Servera med varma grönsaker och en fetaostkräm.

Varma grönsaker:

• Champinjoner
• Paprika
• Zucchini
• Fefferoni
• Rädisor
• Spenat

Stek i smör och olivolja, riv lite citronskal över och pressa i juicen från 1 citron. Salta och peppra efter smak.

Fetaostkräm:

• 1/2 frp fetaost
• 4 msk lättkvarg
• Örtsalt
• Chilipulver
• Olivolja

Mosa fetaosten i en skål, häll i kvarg och krydda efter smak. Häll över lite olivolja på toppen.

[SAMARBETE] I torsdags var jag inbjuden på pressträff för att få provsmaka Ben & Jerrys nya mjölkfria glassar som de lanserar nu i ett mycket fåtal butiker i Sverige. Vi är det första landet i Europa på att få tillgång till dessa glassar. Det är ju makalöst bra!

Ett sånt här tillfälle kan man ju inte missa, jag älskar glass och framförallt Ben & Jerry. Att få vara bland de första i Europa som smaker den nya mjölkfria glassen är ju för bra för att vara sann. Jag är ju ingen vegan men jag försöker tänka mer vegetariskt och mer på miljön när jag väljer mina råvaror. Att kunna välja en “kossfri” glass är absolut något jag gladeligen gör så länge smaken är bra. Å nu finns det väl ingen som tror att Ben & Jerry ens kan skapa glass som inte smakar bra? 

De här glassarna är gudomliga. 2 smaker finns sen tidigare bara att de är helt mjölkfria nu. Men det finns en helt ny unik smak och vilken smakkombination de drar till med, Peanut Butter & Cookies. Ja den är precis så god som du föreställer dig. Lätt min favoritglass nu! 

Jag gillar hur de tänker Ben & Jerry när de lanserar dessa mjölkfria glassar. De vill skapa glassar som även de som är allergiska ska kunna njuta av. Men de vill samtidigt ge ett alternativ som hjälper miljön lite mer genom att välja bort mjölken från kossorna. Idag är det ju så många som väljer att äta en helt mjölkfri kost både ur rent hälsomässigt samt även för miljöns skull.

Jag äter inte mjölkfritt men äter inga större mängder mjölk.

 Jag träffade min bloggkollega Annika på plats och hon hade med sig sina superhärliga 4 barn, och de åt glass och njöt till Max. Vilket verkligen är ett gott betyg för att detta är en kanongod glass helt enkelt! Jag blir så imponerad av Annika hur hon kan ha sån pli på hennes barn, de satt där snällt och både lyssnade och åt av glassen. Annika är en riktig superduper mamma.

En sån här glass lite då och då från oss vanliga glassätare kommer ju definitivt att göra en skillnad på miljön. 

För att läsa mer om glassarna och även få koll på i vilka butiker du hittar glassarna i gå till www.benjerry.se

Det fulla sortimentet finns ordentligt i butiker först i början av 2018. Fram tills dess finns dessa godingar endast i mycket begränsad upplaga i ett fåtal butiker. Så skynda och hitta ditt fynd och bli en av de första att smaka.

BEN & JERRY’S LANSERAR NON-DAIRY 

Nu kan alla de som inte kan eller vill konsumera mjölkprodukter njuta av Ben & Jerry’s i tre olika smaker; nya Peanut Butter & Cookies samt klassikerna Chocolate Fudge Brownie och Chunky Monkey. I det nya mjölkfria sortimentet är alla smaker Fairtrade-certifierade.
Ben & Jerry’s nya non-dairysortiment finns tillgängligt i utvalda butiker från augusti 2017. 

Ben & Jerry’s grundades av skolkompisarna Ben (Cohen) och Jerry (Greenfield) redan 1978 med utgångspunkten att erbjuda den godaste glassen på det bästa sättet. Nu har turen kommit till tre mjölkfria smaker som tagits fram efter påtryckningar från Ben & Jerry’s-fans över hela världen. Och alla chunks och swirls som gjort glassen så känd och älskad presenteras nu i en vegancertifierad och mandelbaserad njutning. Därmed kan alla mjölkfria- och vegankonsumenter ta del av en härlig frusen dessertupplevelse och njuta av två klassiska Ben & Jerry’s-smaker såväl som en exklusiv Non-Dairy- smak, Peanut Butter & Cookies. 

Förra veckan när vi var i Marbella så var absolut en av höjdpunkterna att träna på Mikes Gym Marbella. Ivarjefall om ni frågar mig. Tyvär får ni ett annat svar om ni frågar resten av min familj.


Jag hade ordnat en härlig, äventyrlig, mysig liten familjeaktivitet som inkluderade hela familjen en tidig morgon. Jag hade lyckats få med hela familjen till att träna på en hinderbana. Så som jag beskrev det så var det några väggar att klättra upp för och lite armgångar. Typ sånt som är på utegymmen. Planen var att jag, Jocke och Melvin skulle turas om att ta hand om Charlie vid sidan av. 

-Jo de gillade idéen och var lite halv pepp ialla fall. Vi alla gillar ju att gå armgång och klättra upp för väggar. Tävlar om vem som är bäst (jag är alltid sämst)

Jag väckte familjen kl 06:45 på morgonen för att ta oss upp till bergen och Mikes Gym. Jag hade anmält oss till ett träningspass som heter “Saturday Slaughter”. 

När vi väl kom fram så möttes vi av ett gäng barbröstade spartanmän som gick och frustade likt tjurar samtidigt som de sparkade med fötterna i marken, precis som tjurar gör när de ska gå till attack. De var supervältränade och såg allmänt förbannade ut, de var liksom toktaggade inför träningspasset. Instruktören tittade på oss och undrade vad vi gjorde där. Melvin och Jocke vände om och gick mot bilen. Men icke då, min plan var att vi skulle träna och jag brukar ju få som jag vill. Detta var ju vår familjeaktivitet idag. Jag lyckades typ övertala instruktören att vi skulle sköta oss, träna hårt och inte vara ivägen.

Skräcken jag ser i min familjs ögon när jag meddelar Jocke och Melvin att vi visst ska vara med och att de här ilskna spartanmännen runtomkring är våra “träningskompisar”.

Det blir roligt säger jag och drar med Jocke till starten. Passet vi ska träna är indelat i 3 delar. Totalt ska vi ta oss igenom hela hinderbanan på totalt ca 100 hinder. Så brukar man normalt inte träna, utan oftast tränar man bara en del av dessa 3. Men just denna vecka så har dessa spartan män begärt att få ta sig runt just hela banan. På tid dessutom så det är bara att hänga på. Spartanmännen släpps iväg och vi, dvs jag och Jocke står ensamma kvar som 2 frågetecken, och får en genomgång av den del vi ska ta oss igenom. Upp och ner för ett stup över bildäck, genom stockar, upp för branta trappor och klättrandes i rep. Vi pratar en lutning på typ 45 grader. Sjukt brant.

-Easy ropar instruktören leende och sen gormar han “GOO” Å Jocke far iväg som en spartanman han också (fast skillnaden är att han har en vit T-shirt medans resten av spartanmännen har bar överkropp) Jag hänger på efter och ska erkänna att jag har svårt att hänga med i hans tempo. Bestämmer mig ändå för att köra i mitt tempo och lägga tävlingsnerverna åt sidan. Det tar ca 5 min så känner jag att jag är nära på att gå in i väggen så jag drar ner på tempot ytterligare och ser hur Jocke försvinner längre och längre bort från mig. Blir galet imponerad av honom och stolt över att min man är tuffast av dem alla. När jag har sista backen kvar så kommer jag ikapp Jocke, han är tom i blicken och är typ inte närvarande överhuvudtaget. Vi stapplar in tillsammans och ser att resten av gruppen är halvvägs genom del 2 redan. Jocke går som i en dvala och sätter sig och säger till Melvin att han får köra, vilket han vägrar. Så jag får ta mig igenom del 2 av banan själv. 

Efter att ha sprungit upp och ner för en brant med massa bildäck, trappor, stenar, dra i rep m.m i 20 min så skakade benen duktigt av mjölksyra. Men det var bara att tagga till och köra.

Den här delen var lite enklare konditionsmässigt. Här var det fokus på stora hinder och höga höjder. Balansera på linor, slänga sig utför ett stup hängandes i rep, klättra upp i höga nät och över kanten och sedan ner igen. Klättra över och under hinder. Armgång med hög fallhöjd. Ja en bana med mycket adrenalin helt enkelt. 

Inför del 3 så har Jocke fått tillbaka medvetandet och bestämmer sig för att hänga på. Det är combatzone dvs styrkedelen. En massa strongman delar som man skall klara och samtidigt en del funktionella träningsövningar som armhävningar hängandes i rep, boxjump, kasta sten över axeln, välta däck, kasta klot över nät, Burpees med vikt, chins m.m och alla dessa övningar skall göras i 5 repetioner. Lätt den roligaste delen på banan.

Jag var euforisk av lycka efteråt, Jocke var nu igen tom i blicken och inte närvarande längre. Melvin såg bara uttråkad ut och undrade varför vi var där? Jag babblade på i en monolog i typ 15 min om hur roligt vi har haft det och hur härligt det är att vi har hittat en träningsform som vi alla kan träna tillsammans. 

Jag fick aldrig riktigt ett svar eller ens ett nickande till min monolog. Konstigt det där hur vi uppskattar saker annorlunda. Jocke fick efter 3 timmar ur sig att detta var nog det värsta han har gjort i hela sitt liv, men att han var stolt och imponerad över att jag tog mig igenom hela hinderbanan och gjorde allt. Han sa faktiskt också att det var roligt (eller hörde jag bara det jag ville höra?)

Få se om jag får förtroende igen att någonsin arrangera en ny familjeaktivitet?

Finns det något mer magiskt än att upptäcka en ny plats än gåendes/joggandes i soluppgången längs med gatorna/stranden? Att liksom ge sig ut när det precis börjar ljusna och sedan få ta del av soluppgången och även tystnaden i en ny stad? Att få känna in stadens stjäl innan den vaknar till liv, att se ljuset träffa stadssilhuetten och långsamt ju mer tiden går även se fler och fler människor i rörelse? Jag har mina bästa reseminnen från just dessa stunder. Det är en vana som jag alltid gör när jag är ute och reser.

Imorse ställde jag kl på 07:15. Hade kollat i en väderapp att solen skulle gå upp kl 07:32. Så jag beräknade att jag skulle befinna mig nere på strandpromenaden precis när solen skulle börja synas bortanför horisonten. Å mycket riktigt, den kom där stigandes.

Förra året bodde jag här i samma område och gick en morgonpromenad just på denna strandpromenad i 17 dagar i rad. I år bor jag bara här i 7 dagar MEN detta år joggar jag.  Så tänker ta joggingrundor här nu varje dag, inte för att jag måste, inte för att det är ett krav eller träning utan för att det ger mig så mycket energi, lugn, minnen, ro och glädje.  Jag springer i ett långsamt tempo och bara njuter, tar in allt som finns runtomkring mig som dofter, ljud, syner och samtidigt ler jag glatt åt mötande människor.

Det finns så otroligt mycket att se och upptäcka och jag kan se så mkt mer om jag springer än om jag går, kommer liksom längre bort.

När jag kom hem och väckte familjen så satte vi oss på vår fantastiska takterrass och åt frukost innan vi gick ner till poolen för att bada lite.

Vi badade i typ 1 timme sen blev vi rastlösa. Så vi åkte in till Marbella gamla stad och strosade i gränderna och åt sedan en lunch.

Sen drog vi vidare till Puerto Banus för att strosa runt ännu mer. Nu tittade vi på lyxbåtar och lyxbilar. 

Framåt kvällen och efter middagen vid 20 tiden så gick vi ner till stranden lite och tog en sväng på strandpromenaden. Att det är en temp på 29 grader i luften så här dags gör ju absolut ingenting. 

Men att vara här på denna strandpromenad just denna dag tillsammans med min familj gör att jag känner en sådan otrolig lycka och tacksamhet över att kunna göra saker som gör mig lycklig. För visst blir man assugen på att också ha ett liv där man kan ha en lyxyacht med en Lamborghini i hanm på sitt sommarställe Marbella. Men “hallå verkligheten kallar” Inte är väl alla dessa människor med deras prylar ett bevis på att de är lyckligare än jag just nu? Helt omöjligt. Jag är på riktigt lycklig och tacksam för allt jag har i mitt liv. Jag skapar varje dag så att jag ska känna och leva lyckligt och har lyckats riktgt bra fram tills nu.

Mitt liv är lååååångt ifrån perfekt, men så nära total lycka jag kan komma! Det är det enda jag behöver!

Nu väntar ett par magiska dagar här där jag ska njuta av min familj samt härlig träning och underbar miljö.

Nå ditt mål och behåll din vikt

Vi har tagit fram ett mycket effektivt koncept för att gå ner i vikt som passar de flesta, välj mellan 8 eller 12 veckor för att nå dina mål. Du får alla verktyg som du behöver för att nå din idealvikt och leva ett mer hälsosamt liv.Vårt koncept är uppbyggt på 3 delar som vi av erfarenhet har sett behövs för att vi ska lyckas att nå våra mål. De tre delarna är Kost, Träning och Mental hälsa, under dessa veckor går du igenom 3 olika faser, Kickstart för snabb viktnedgång, Stabilitet för att hålla vikten, Balans för träning och beteendeförändring. Vi jobbar med helheten för att få de bästa resultaten på lång sikt.

Olika nivåer beroende på hur mycket du vill gå ner

Välj mellan:

1. Lär dig leva hälsosamt! 8 veckor med 4 träfftillfällen, (0-10 kg att gå ner.) Pris  2 995 kr.

2. Livsstilsförändring! 12 veckor med 4 träfftillfällen i grupp samt 2 st privata (bara du och coachen), samt 8 träningstillfällen (0-20kg att gå ner) Pris 7 995 kr

Båda program börjar med 3 intensiva veckor för att få snabba resultat, forskning har visat att det är det mest hållbara och att sen lägga om vanorna successivt, det gör vi också.. Alla programmen lär man sig vad som gör att man går ner i vikt, vilka faktorer som spelar en viktig roll och hur din hjärna styr din kropp.

Vid alternativ 2 så ingår 8 st träningstillfällen där du tränar i liten grupp med max 4 deltagare. Träningen leds av en Personlig Tränare och träningsformen är funktionell styrketräning. Träningsdagarna är fasta och kommer att ske 2 dagar per vecka under 4 veckor. Start Onsdag 6 september med slut lördag 30 september.

Träningstider: Onsdagar kl 19:30 och Lördagar kl 10

För vem

För dig som vill lära dig att äta och träna på ett bra sätt och göra detta till din nya livsstil. Detta är en kurs där du lär dig att kontrollera ditt beteende. Du får sätta upp konkreta mål och följer en väl utarbetad plan i vårt koncept för at nå ditt mål och hålla dig kvar där.

Plats och tid

Hos Optimal Fysik på Gjörwellsgatan 12

Start: Onsdag 23 Augusti

Viktträffar: Jämna Veckor-Onsdagar kl 18-19:30

Träning (endast för alt 2): Onsdagar kl 19:30 och lördagar kl 10 (6/9-30/9)

Anmälan och mer information

Maila din anmälan till:

mille@ptkonsulterna.se

0768-554445

Detta ingår

• Individuellt kostprogram
• Träningsprogram
• Gummiband
• Föreläsningar om kost, träning, mental träning, stress och sömn
• Invägning vid varje tillfälle
• Coaching av Hälsocoach löpande per mail under hela perioden

Kosten, här går vi igenom frågor som: Vad, När och Hur mycket ska jag äta för att gå ner i vikt? Vilka livsmedel ska jag välja?Hur gör jag när jag äter ute? Hur äter jag när jag nått min målvikt?Alla dieter? Vad funkar? Vilken typ passar mig?Du får riktlinjer som du ska följa och skriva matdagbok på allt du äter. Vi tar död på vår kropp genom socker!

Träning/Rörelse, här går vi igenom frågor som: Varför ska jag träna? Vad är den bästa träningen för att gå ner i vikt? Hur ofta och hur länge ska jag träna för att få resultat? När ska man träna för att bränna mest fett under och efter träningen? Hur kan jag röra på mig fast jag har skador? Du kommer få ett träningsprogram att träna hemma. Du kommer att logga all din träning så vi ser vad du gör varje vecka.

Jag har ganska nyligen börjat springa mycket. Från ingenstans och från ingenting till typ 3 mil per vecka. Jag får mycket frågor om hur jag springer, hur jag blivit så snabb, hur jag orkar springa så långt, hur jag gör, vilket program jag kör, hur många intervaller osv osv. Här är min historia.

Jag har alltid ogillat att springa. Jag har liksom aldrig fattat grejen. Många har sagt att det är så härligt, så avkopplande….. Äääää vadå avkopplande??? Själv springer jag som en klumpig elefant med korta tunga hårda steg som slår ner i marken så det bildas vibrationer i marken under mig. Andningen ska vi inte prata om den har varit så tung och ansträngande att jag mest frustat som en brunstig ko eller nåt. Med tungan hängandes utanför munnen har jag ändå gett mig fan på att fortsätta att springa och då har jag vart tvungen att pusha mig själv ordentligt. Dvs jag pratar till mig själv medans jag springer (ja det låter utåt, jag springer ju alltid själv i skogen. Så ingen hör mig)

-Kom igen Mille du klarar det, sen har jag svarat mig själv genom att frusta tillbaka “Fy fan” “jag dör” Fortsatt peppat: -Kom igen bara bort till lyktstolpen, till bänken, till backen, upp för backen, fram till skylten, lite till, det är enkelt, du klarar det, kom igen osv osv.

Den här dialogen med mig själv har jag liksom alltid haft och den har alltid tärt på mig. Så jag skulle nog säga att jag inte har orkat löpningen just rent mentalt snarare än fysiskt. Jag har med livet som insats och på gränsen till döden lyckats ta mig igenom några enstaka rundor på 5 km. Eftersom löpningen alltid varit så jobbig så har jag aldrig fått in en kontinuitet i den eller ej heller prioriterat att bli bättre i den.

MEN nu idag springer jag liksom 2 mil utan några större problem. Eller ja klart att det är jobbigt men det knäcker mig inte. Å ja det är till och med lite avkopplande att springa. Jag kan springa 2 mil utan större ansträngning och andas i ett lugnt behagligt tempo. Jag har även sprungit 1 mil på 48 min. Så vad hände?

Träningshistorian om 1a halvåret 2017

Om vi börjar så här, jag har ju i många år tränat tung styrketräning och tävlat i Body Fitness. Vilket har gett mig mycket muskler men även en otroligt stel och orörlig kropp som började sluta fungera i det vardagliga livet. Jag fick ont, kunde inte röra mig fullt ut och kunde inte använda mina muskler till någonting annat än att lyfta tunga vikter. Jag var liksom inte råstark och hade problem att lyfta möbler och liknande. Varför? För jag har bara tränat på ett och samma sätt och då fick jag noll funktionalitet i kroppen. Detta blev glasklart för mig i december förra året (2016) så jag bestämde mig för att ändra på det. Jag började träna crossfit, 3D-Träning, yoga, rörlighetsträning och kampsport. Allt för att få en både rörligare, starkare och smidigare kropp. Å vilka framgångar detta har gett mig. Folk frågar mig om jag gått ner i vikt, om jag ska tävla igen då jag kommit i bättre form. Sanningen är att jag inte gått ner ett endast gram. Samma vikt på vågen men en helt annan kroppssammansättning. Jag byggde en mer atletisk kropp som är både starkare, rörligare, uthålligare och framförallt mer funktionell i vardagen.

Jag kände mig i våras stark inifrån och ut, jag kunde röra mig, jag hade ett fantastiskt flow i träningen och då bestämde jag mig en dag för att bara springa 1 mil. Jag sa till Jocke att nu springer jag 1 mil bort sen ringer jag å då får du komma och hämta mig. Denna dag var den 6e maj och jag sprang då 1 mil på 50 min. Kroppen kändes bra och inte sliten, så jag bestämde att jag skulle springa 1 mil varje vecka tills det inte kändes bra längre. Detta körde jag på vecka för vecka och den 6 juni så var det ett lokalt springlopp här på Ingarö, paradisloppet. Jag ställde upp i mitt livs först springlopp och sprang 1 mil och lyckades komma på en 4e plats. Här började jag känna mig oslagbar. Jag kände att jag var ganska duktig på att springa och tänkte att jag skulle testa att springa både längre och snabbare. Fram tills den 6e juni så bara sprang jag utan plan eller prestationskrav. Det varven vinst bara att lyckas springa 1 mil utan att dö. Jag sprang veckan efter 1,5 mil och då knäckte jag milen på 48 min och sen fortsatte jag bara 5 km till. Här fick jag hybris och fick för mig att börja sätta upp en plan att springa efter och då måste jag ha ett mål. Så jag har bestämmt mig för att springa lidingöloppet på 3 mil. 

Träningsupplägget:

Jag kommer inte att springa mer än 2 mil då det är fruktansvärt tråkigt att vara ute och springa i 2 timmar. Att springa nu när det är varmt skaver även på lår och armar, vilket är fruktansvärt smärtsamt att springa med. (Kanske har att göra med att jag inte ver de perfekta kläderna ännu. Linne å korta shorts är inte rätt iallafall). 

Oftast så springer jag 3 ggr per vecka och då i etapper fördelat på 8 km, 8 km och 14-16 km. Varannan vecka springer jag 2 mil istället för 14-16 km. Jag ska nu även byta bort en 8 km runda till en intervallträning i backe/trappa.

Innan mitt långpass så brukar jag köra lite rörlighetsträning ex i form av yoga i ca 15 min för att förbereda kroppen för rörelse och skapa rörlighet i lederna. 

Jag tillåter inga negativa tankar utan  visualiserar löpningen som en härlig upplevelse och medans jag springer så fokuserar jag på naturen, musiken eller ljudboken. Jag har slutat att peppa mig själv, jag har slutat att fokusera på hur jobbigt det är. Jag springer med en känsla av lätthet och tackar mig själv varje gång att jag har möjligheten att springa i en så vacker natur. Jag ser till att ladda löpningen med positiva känslor både innan, under och efter passet. Jag är helt hundra på att det är just på grund av att jag lyckats kontrollera mina tankar och därmed känslor som gör att jag kan springa så som jag gör idag med lätthet. Plus att jag har en riktigt bra grundstryka och muskelvolym som jag har lärt mig att använda på ett bättre sätt än när jag endast gymmade. Tidigare så hade jag själv laddat löpningsträning med negativa tankar och känslor så inte konstigt att det var överjävligt att springa då. Den 6e maj då jag bestämde mig för att springa milen så hade jag en positiv känsla i kroppen och jag bara bestämde mig utan att tänka efter. Som sagt jag hade ett himla bra flow i träningen då så tankar och känslor var positiva.

Allt sitter i huvudet, du styr allt med dina tankar och därmed även dina känslor. Tro på dig själv, trappa upp träningen eller öka farten successivt och fokusera på bra tankar så ska du se att du når framgång. Skapa ett mål och sätt en träningsplan efter målet sen är det bara att köra.

Jag menar verkligen att om jag kan så kan alla! Vi alla startar någonstans.

Happy Run!