Familjen

Ni som känner oss vet att vi alltid gör allt i sista sekund, ibland lite väl sent och vågat. Med 43 dagar kvar till bebis ankomst så köpte vi första babyprylarna hem till hemmet. Nu inser vi plötsligt vad mycket det är kvar att köpa, förbereda å fixa eller inte….

Med 1a barnet Melvin så köptes allt nytt, allt av bästa kvalitet och lång tid innan beräknad förlossning.

Med 2a barnet Charlie så köptes det lite blandat nytt å begagnat, men lite mer begränsat då vi insåg vid 1a barnet att allt inte behövs.

Nu med 3e barnet så liksom flyter livet på utan så mkt tanke på graviditeten över huvudtaget. Jag kommer att få planerat snitt och då kommer vi ju veta exakt dag då vi ska ha barn och då tänker vi att vi tar det lilla vi behöver strax där innan. Varför stressa liksom.

Har shoppat lite kläder på nätet hos Livly och Moodie. 5 set med babykläder och jag slås av tanken, hur mycket behöver man? Gaaaah paniken sprider sig explosionsartat. Tänker vidare på alla skötsaker som behövs som kräkshanddukar, rumpsalvor, nappar, amningspump, amningsbehåar, bra kläder att ha vid amning, babynest, skötbord m.m

Men sen lugnar jag mig lite och tänker igen att det är ju faktiskt lång tid kvar än så vi hinner.

-Ja ok i vår värld är det lång tid kvar, ha ha!

Men tänk så här; Var det länge sen det var julafton?

-Det tycker jag också, en hel evighet sen och så långt är det kvar tills bebis kommer.

Men typ lite så här kommer vi göra: Alla prylar som vagn (vägrar lägga 10 000kr på ännu en ny vagn), skötbord, babyskydd köper vi på blocket så där är det lugnt. Blöjor å nappar kan vi ju faktiskt handla i affären på väg hem från BB. Förstår inte varför det skulle behöva finnas hemma innan bebis finns i hemmet. Lite mer shopping på nätet som bäddmadrass, lakan, kudde, täcke, kräkshanddukar, några till klädesplagg, å annat lull. En sån beställning tar ju bara 2-3 dagar tills det levereras så där är det ju också lugnt.

Det finns just nu 1210 st barnvagnar att köpa i Stockholm, så utbudet är det inget fel på

Så allt löser sig, det är ju lite efter de orden vi lever efter. Stressa inte, allt blir vad man gör det till.

Jocke va inne i en babyaffär häromdagen för att titta vad för saker som man kommer att behöva. En säljare kom fram till honom och frågade: -Vad letar du efter?

-Vet inte riktigt svarade han.

-Vad har ni hemma?

-Ingenting svarade Jocke.

-När är det dags, frågade säljaren vidare.

-Om 6 veckor!

Säljaren stod så bara gapandes och fick fram orden;

-Hoppsan!

Sen gick hon därifrån, förmodligen för att ringa in någon från dårhuset som kunde hämta honom på en gång. Hon vände sig om mot Jocke på väg bort tittade förskräckt och sa: -Är det 1a barnet?

-Nej 3e svarade han.

Säljaren skrattade och vände tillbaka och pustade ut med orden, jaha ja, då sa! Precis samma situation som jag var i med mitt 3e barn.

Så trots det otrevliga bemötandet så stod de där och skrattade och jämförde graviditeten med 1a barnet mot 3e. Sen sa hon: -Jag ska visa dig de allra viktigaste och bästa sakerna som ni behöver. Hon visade en barnvagn för 13000kr som fanns inne för leverans direkt, ett skötbord för 4000kr, en matchande spjälsäng för 5000kr osv osv.

Ha ha, tror att hon missförstod Jockes tanke på att inte handla det bästa och dyraste igen.

6 veckor kvar och nedräkningen kan börja!

Idag när jag var ute i skogen då blev jag jagad av vilda björnar. Det var snudd på att jag kom tillbaka till huset levande faktiskt.

Eller….

Idag när jag var ute i skogen så hittade jag ett hål i marken som jag trillade ner i och kom till Alice i Underlandet.

Eller….

Jag har blivit konverterad av skogsmulle och har numer flyttat ut i skogen. Håller just nu på att sätta ihop min egen sovplats bakom den 236:e tallen där borta.

Med frisk luft och fantasi kommer man långt. Idag gick jag, Jocke och Charlie ut i skogen för en promenad. Vi bor mitt i skogen och har lyxen att bara gå rakt ut så är vi liksom där mitt i skogen. En plats som ger ett enormt lugn och samtidigt så mycket kreativitet. Det är som att kliva in i en annan värld. En värld där allt kan hända, där fantasin och kreativiteten flödar friskt. Ett träd blir allt från ett rymdskepp till en arg Björn till ett slott. En sten blir ett glödande klot, en diamant som är världens största eller en hemlig knapp som man kan trycka på för att komma in i en annan värld.

Eller så hör man konstiga ljud som vind och knak. Vips så skenar fantasin och man börjar tro att vampyrer, Dracula eller Frankensteins monster ska dyka upp där bakom trädet (Yes vi har precis sett klart Penny Dreadfull serien och har fastnat i den världen lite grann) Eftersom vi var i skogen med Charlie så kände vi att just den leken med vampyrer kanske inte var så lämplig att spåna vidare på så vi kom snabbt tillbaka i verkligheten igen.

Charlie plockade en massa kottar, mossa, stenar och Ljung. Som nu ligger så fint i en plastbunke i hennes rum. Tror helt klart att hon har talang för att bli en världskänd inredningsdesigner. (Nooooot!)

Sammanfattning Allt blir vad man gör det till. Man kan gå ut i skogen å ha förbannat tråkigt eller så kan man ha det alldeles magiskt. Å att efteråt, som vi gjorde komma in i värmen och dricka varm choklad, är nog världsklass. Himmelskt och en alldeles fantastisk söndag.

Yoga är så förknippat med en massa lull och flum enligt mig. Det måste vara tända ljus, buddha statyer, speciella kläder, speciella frisyrer, speciella smycken, djupandning som låter, flumsnack om att fötterna ska förenas med moder jord m.m m.m

Allt detta har gjort att jag testat yoga typ 100ggr genom åren och bara kräkts åt hela utförandet direkt efteråt. Det har gett mig prestationskrav, stresspåslag, gjort mig obekväm, ogillat oerhört att man fläker ut sig i konstiga kläder, andas likt en brunstig flodhäst och helt tappar greppet om hur man beter sig bland folk. Att stå några få cm ifrån en sådan här flummig människa har gjort mig oerhört obekväm och irriterad i många år. Det är också därför som jag helt släppt tanken på att någonsin yoga i grupp.

Jag säger inte att det är fel med yoga men den här typen av yoga i grupp tillsammans med främlingar är absolut inget för mig. Jag är en väldigt hyper människa som har svårt för att både varva ner och ta det lugnt. Har alltid fått höra att yoga är det bästa för mig att syssla med för att komna ner i varv. Jag själv har alltid tänkt att yoga är något som jag behövt att lära mig just för att få in rörlighetsträning.

I vårs började jag yoga 3-4 ggr per vecka hemma framför datorn. Jag startade med ett yogaprogram från Yogobe Det gav mig mycket och det fanns flertalet yogaprogram att testa i alla nivåer. Det var både långa och korta program. Det fanns många yogainstruktörer som inte alls snackade flum utan nytta. Ett språk som jag verkligen förstår. Jag fastnade för de kortare programmen som var ca 15-20 min.

Jag sökte mig vidare ut till youtube och fann Boho Beautiful. Å kärlek uppstod på direkten. En snygg tjej, så vig att man dör av avund. Hon producerar sjukt snygga filmer i en tropisk miljö. Ljudet är pålagt i efterhand och en behaglig musik i bakgrunden. De flesta av hennes pass är 20 minuter. Det är en stor variation i hennes pass och det är både träning, flow, avancerade poser och lugnare mer meditativa pass. Jag har rekommenderat flera av mina kunder att testa hennes yoga.

Kan även varmt varmt rekommendera dig att testa. Boho Beautiful

Jag har sen jag hittade Boho tränat yoga regelbundet hemma. Nu ju längre in i graviditeten jag kommit så blir jag mindre aktiv än jag är van vid och jag började märka att jag blev mer och mer stel. Så den 11 december bestämde jag mig för att köra yoga varje dag fram till nyår. Å det gjorde jag med fantastiska resultat. Altså jag har aldrig varit så vig och rörlig som jag är nu. Å då har jag dessutom en stor mage i vägen. Älskart!

Jag har fortsatt även efter nyår. Det är en enda dag sen den 11 december som jag inte har yogat på. Yogar allt mellan 15-60 minuter. Yogar enbart efter olika youtube program. Mycket gravidyoga blir det. Men favoriten är fortfarande Boho eller Yogobe.

Det himla fina och härliga i det här är att jag yogar bara rätt upp och ner i vardagsrummet, i hallen, i köket, i sovrummet. Jag yogar med tända ljus och en buddhastaty dagar då jag vill skapa lugn och harmoni inom mig eller när jag behöver en lugn stund. Jag kan yoga lite mer aktiv yoga när jag behöver mer energi och då är det oftast i full belysning i vardagsrummet eller sovrummet om familjen är hemma. Charlie är oftast med och hon älskar att yoga, hon kör ibland hela passen och ibland bara 5 minuter. Vi pratar och skrattar under passen. Vi står ofta i vardagsrummet med barnprogram på i bakgrunden och Jocke sittandes i soffan. Vi kan prata och pausa för att kissa eller dricka när vi vill. Vi liksom kör yoga bara rätt upp och ner iklädd klänning, tights eller vad vi nu har på oss. Vi bara gör och vi gör det varje dag. Det är liksom en vardagsrutin för oss nu. Charlie frågar alltid när det är dags för yoga. Jocke frågade idag om han fick vara med men när det väl var dags så orkade han inte. Melvins flickvän har varit med en gång. Ja altså det bara är och det här mina vänner är yoga enligt mig. Det handlar om att röra sig, att känna i kroppen och ge den vad den vill ha. Behöver du lugn ge den lugn. Behöver den energi ge den energi. Behöver den bara rörelse ja ge den rörelse. Man kan yoga och utvecklas i yoga utan en massa lull och flum. Å som jag älskar att Charlie är med och själv utvecklar hennes rörelser, hur hon upptäcker hur hennes kropp kan röra dig, hur hon växer med stolthet av att hon kan så mycket. Å det är helt otvunget, hon bara hänger på och får göra precis som hon vill.

Just do it!

Går in i vecka 22 idag och egentligen ska jag väl skriva nu att tiden går så snabbt, livet är så härligt och jag längtar så tills bebis kommer i mars. Ledsen att göra dig besviken!

Jag har ännu inte fått något lyckorus över denna graviditet. Jag är inte deppig över den längre utan jag har accepterat den och den bara är, och så är det inget mer. Jag lyckas ganska mycket koppla bort i tanken att jag har en stor mage. I mitt sinne är jag fortfarande inte gravid. Vilket blir oerhört svårt och konstigt i vissa situationer. Som exempelvis igår när jag var på gymmet och staplade runt som en stelbent pingvin. Jag stapplade fram och fick ur mig små ord som “aj aj aj”

Fick flera kommentarer som:

-Men stackare har du foglossning?

-Foglossning svarade jag undrandes? Nej jag har träningsvärk.

I mitt huvud är det inget konstigt med det men följdfrågan har då blivit:

-Men träningsvärk, vad har du gjort?

-Tränat ben i lördags.

En tittande undrande blick tillbaka och en följdfråga:

-Men herregud hur hårt tränar du? Så hårt kan du väl inte träna?

-Nja jag gjorde 150 st knäböj, 150 st Axelpressar, typ 70 st Wallballs, 70 st kb swingar och även utfallssteg.

Klart det blir träningsvärk liksom.

Där har ni förresten ett grymt träningspass att testa också.

För knäböj och axelpressar öka med 5 kg varje 50e repetion.

Eller som när jag ska plocka upp något från marken och det tar liksom tvärstopp på vägen ner. Måste böja mer på benen, sträcka mig mera framåt för att komma åt och samtidigt så kippar jag efter andan då min syretillförsel hamnar i kläm.

Eller när jag ska klä på mig och automatiskt drar på mig mina vanliga kläder och de liksom inte passar längre. En bar mage tittar fram mellan byxor och tröja. Det är kanske inte direkt en passande outfit när man jobbar som PT.

Men jag har mycket att vara tacksam över också. Jag har mått bra hela tiden inte en minut av illamående, inga smärtor vare sig i ryggen, höften eller någon annanstans. Jag är pigg och har energi. Jag är oerhört tacksam för att jag kan träna ganska mycket som vanligt fortfarande.

Livet pågår för fullt och det finns inte så mycket tid över till att ha koll på hur mycket bebisen väger, hur lång den är och exakt vilken vecka jag är i. Har inte koll på det riktigt. I de första 2 graviditeterna så har jag haft stenkoll på allt det där. Men jag har inte en susning nu i denna graviditet. Jag kollar i appen då och då för att se vilken vecka jag är i, men jag har inte läst vidare om stl på bebisen. Det är hursomhelst enormt lång tid kvar och tiden går så fruktansvärt lååååångsamt.

Charlie är superintresserad av magen och säger att bebisen har växit. Hon klappar, tittar, pratar och pussar på magen varje dag. Det är hur gulligt som helst och jag blir fylld av kärlek och glädje över vetskapen om att hon kommer att bli världens bästa storasyster. Men inte ens i dessa stunder så fylls jag av gravidlycka, jag blir Charlie lycklig mer.

Är dock inte orolig för hur jag kommer att reagera när bebisen väl kommer ut, jag vet att jag kommer älska ungen från första stund, jag vet hur oerhört häftigt det är att känna denna enorma kraftfulla kärlek på en gång. Ser det som att jag kommer att få ett större hjärta, som kommer att ha möjlighet att älska ännu en person av hela mitt hjärta. 3 barn, det är ändå lite coolt känner jag nu när jag skriver detta. Kanske är ändå gravidlyckan nu på väg…. vi får se!

“Det är så enkelt för dig att träna mycket då du jobbar med det” Detta är en ganska vanlig kommentar som jag får men ack så fel de har!

Jag tränar mycket för att jag planerar in det och prioriterar att ta hand om min kropp.

Jag tycker att vi ofta lägger fokus på fel saker när det gäller träning och hälsa. Vi förknippar träning med långa och många gympass eller många långa sträckor springandes. Men jag tror att de flesta av oss snarare är ute efter bättre hälsa snarare än träning. En bättre hälsa som får oss att orka mer, må bättre, mindre smärtor och ett längre friskare liv. På nåt sätt så är dessa känslor inget som är viktigt nog för oss att få in ett tänk om träning. Vi har via sociala medier blivit lite lurade i alla som visar hur mkt de tränar, hur mycket de lyfter, hur långt de springer (å ja jag är absolut en av dem men jag försöker även prata mycket om rörelseglädje) Så många känner stress och press kring hur de ska träna och hur de måste prestera för att ens få räkna sin träning som träning. Men tänk om! Sänk kraven, gör något litet redan idag och öka sedan successivt. Tänk rörelse snarare än träning! Fokusera på hälsan!

Tänk träning för prestation om du har som mål att ex lyfta 100 kg i marklyft, springa 1 mil under 45 min m.m annars fokuserar du på rörelse.

Vi har ju en grund rekommendation om att gå 10 000 steg per dag. 10 000 steg per dag! Detta är vad vi ska röra oss för att få en bättre hälsa. Detta är inte de steg vi behöver ta för att gå ner i vikt. Utan vi ska alla gå minst 10 000 steg varje dag. Å hur många idag går dessa steg?

Inte många, det är också ett så stort antal steg som många ser som en omöjlighet att komma upp i. Men hallååå, vad hände här egentligen?

Många går bara 3000-4000 steg per dag och sitter sen resten av tiden. Dessa människor blir lättare överviktiga, får depressioner, smärtor och lider av både trötthet och nedstämdhet. Det är också dessa människor som ofta kommer till mig och vill börja träna 2 ggr per vecka. Då ber jag dem ALLTID att få in som en rutin att öka sin vardagsrörelse varje dag snarare än att maxa järnet 2 timmar i gymmet varje vecka.

Det tar oftast ett par veckor för dessa människor att komma in i rätt tänk. Men när de väl är där så kommer även resultaten snabbare och de kommer även med större sannolikhet att bibehålla denna nya livsstil där de rör på sig mer i vardagen.

Så mitt absolut bästa hälsotips och alltid det första jag tar tag i att jobba med hos mina PT klienter är: Sitt mindre & rör dig mer. Enkelt men kraftfullt koncept för bättre hälsa!

Att få in vardaglig rörelse och utföra det varje dag kommer att ge oerhört kraftfulla och positiva effekter redan inom 2-3 veckor! Så börja idag och tänk rörelse, tänk hälsa! Sitt mindre och rör dig mer!Ex på hur du kan röra på dig mer:

• Gå av en hållplats tidigare
• Gör 10 knäböj innan varje toabesök
• Stå och gå och prata i telefon istället för att sitta still
• LEK med barn eller barnbarn
• Tag dagliga promenader
• Städa mer hemma
• Skapa utomhusaktiviteter med familjen istället för biobesök
• Lek kull, kurragömma med barn eller barnbarn
• Varje heltimme gör “huvud, axlar, knä och tå” 10 ggr
• När det är reklam på TV gå runt i hemmet istället för att sitta still
• Parkera längst bort på parkeringen istället för närmst

Bara börja rör på dig mer i vardagen från och med idag.Vi rör oss väldigt mycket tillsammans i vår familj. Det är sällan vi sitter still och är det fint väder ja då är vi ute. Vi tränar inte utan vi bara aktiverar oss tillsammans, vi umgås i rörelse (inte för att jag jobbar med träning utan för att vi mår bra av det och det är roligare)

Äntligen kom den efterlängtade helgen utan planer. Inget jobb, ingen fotbollsmatch, ingen date med någon, inget måste utan bara ta dagen som den kommer. Som jag har längtat efter denna helg.

Började med en tidig fredag där jag åkte och tränade crossfit med Marie på Crossfit Uniqe, i Tyresö.

Ett riktigt grispass som innebar tunga vikter OCH många repetioner. Jag skalar av vikterna så att jag inte kör på för tungt helt enkelt. Jag känner efter i kroppen och ser till att jag kan andas avslappnat genom alla övningar så att jag inte maxar mitt buktryck, som inte är bra när man är gravid. Trycket mot bäckenbotten blir då för högt och man kan få en massa problem framåt i livet.

Vi har så himla roligt när vi tränar ihop. Massa pepp, skratt och svett.

På lördag morgon körde vi ännu ett crossfitpass fast hos Crossfit Kapacitet i farsta denna gång.

Å nu idag söndag så har jag enorm träningsverk precis överallt. Dels efter träningen men även då jag grejade en hel del ute i trädgården igår. Städade förrådet, krattade, tömde spabadet på vatten, sopade undan löv från altanen m,m.

Eftermiddagen och kvällen spenderade jag liggandes i soffan och det var inte många gånger jag lyfte på mig därifrån, ha ha!

Idag söndag så var det strålande sol när vi gick upp imorse kl 07. Så jag och Charlie planerade in en promenad längs med havet. Men när väl Jocke kom upp och vi åkte iväg så molade det på ganska snabbt. Men vi hann ändå med en timmes lunkande längs med havet. Skönt med friskluft.

Å nu är det soffläge igen. Min mage växer i rasande fart. Har ännu inga känningar i kroppen på ont eller problem, men jag blir alltmer orörlig och mindre smidig. Så rätt skönt att bara slappa en hel helg. Det är få gånger som jag är så här stilla ha ha! Men räknar med att det lär bli fler sånna här dagar framöver.

Känner mig iallafall lugn, tillfreds och harmonisk. BRA HELG!

Har inte varit så aktiv här på bloggen på senaste, då jag haft mkt att fundera på. Tankar om framtid, tankar att brottas med som har dragit ned mig till en plats där jag inte trivs, en mörk plats. En plats som är obekant för mig. Det ligger inte i min karaktär att vara deppig och ha onda tankar men jag har varit där och känner att nu får det räcka, dags att ta mig upp igen. Jag delar därför detta med er så att jag kan skriva av mig och därmed få det ut mig så att det ligger bakom mig. Here we go…

Gravid med 3e barnet

Anledningen är att jag är gravid för 3e gången och detta är ju något som ska upplevas positivt och glädjande. Misstolka mig inte det är helt fantastiskt med graviditeter och absolut det finaste och mest värdefulla man kan få i sitt liv. MEN min känsla varken är eller har varit sån. Jag har fullständigt deppat ihop över detta. Varför? Ja varför inte?-Nej men det var ju som ni säkert förstår av dessa känslor inte direkt en planerad graviditet utan vi var ju klara med barn i vårt liv…(trodde vi…)

När jag i somras började känna att brösten började ömma och även svälla så fattade jag vad som var på gång men jag valde att förneka allt. Åkte till Spanien 1 vecka med familjen och levde i total förnekelse och väntade på att kroppen skulle ta hand om detta själv. Fick lite smått panik av att Jocke skulle upptäcka mina mer fylliga bröst och började skapa bra argument för att kunna neka på en ev fråga om när jag ska ha min mens eller liknande. Jag berättar till sist för Jocke att “Jag tror att jag skulle haft min mens för ett tag sen” Han svarar då bara att då får du göra ett test. Vilket jag vägrade. Ville liksom inte veta. Så jag väntade ytterligare 1 vecka och hoppades ännu mer att kroppen skulle ta hand om det själv. Testet gjordes och visade såklart positivt, jag bröt fullständigt ihop. Grät och fick panik. Jocke sa att vi kan ju ta bort det. Men det har aldrig funnits en tanke på att ta bort det. Vi har alla förutsättningar till att ta hand om ett till barn så det tas inte bort. Sen har jag ju önskat mer än allt annat att det ska försvinna av sig själv. Vi har varit på 2 ultraljud och varje gång har de sagt “Titta här är ett pickande litet hjärta” mitt svar har båda gånger varit en tung djup suck.

De här känslorna är otroligt jobbiga både att uppleva och hantera. Jag vet att jag borde bli glad men jag har på riktigt bara blivit besviken och ledsen. Jag har inga problem med själva barndelen utan mitt problem ligger i själva graviditeten. Jag är för egoistisk och gillar mig själv för mycket för att känna glädjen i att förstöra min kropp för någon annans skull. Jag ogillar det faktum att jag blir tjock, otymplig, får ont, blir trött, blir lat och slapp. Att jag ska behöva anpassa mitt liv efter en växande liten människa inuti min kropp. Räds av upplevelsen att inte kunna kliva upp som jag vill ur sängen, att inte ha de kläder jag vill, allt kliande i huden när huden expanderar, att inte kunna ta på sig skorna, att inte kunna plocka upp något snabbt från marken och av all den extrema trötthet och rastlöshet som kommer. Blääää! Jag har alltid ogillat att vara gravid. Har nog aldrig upplevt de här idylliska och fantastiska känslorna om att jag njuter av att ha ett liv växande inom mig.

Dessutom så kommer jag att fylla 40 år innan det här lilla pyret kommer till världen. Å min egna plan var ju att jag skulle vara i toppform på min 40 års dag men nu kommer jag vara som en jäkla orörlig flodhäst!

Jag har varit så arg, frustrerad å ledsen över detta. Det har varit så illa att Jocke bett mig söka hjälp då han anser att jag behöver prata med någon. Å hur är det ens möjligt att jag har dessa känslor över något så fantastiskt?

Förstår att många undrar över detta å tro mig jag undrar själv vad det är för fel på mig. Å här har jag helt gått både vilse och ner mig och tänker så många onda tankar att jag blir rädd för mig själv.

Längtan efter barn

Jag förstår att det finns människor som kämpar hårt för att få barn å så har jag mage att känna så här. Men grejen är den att jag har också befunnit mig där i den längtan att få barn. Vi fick vårt 1a barn Melvin för 15 1/2 år sen och ville gärna ha ett syskon men det tog oss 11 år tills det syskonet kom. Vi har gått igenom utredningar, inseminationen, akupunktur, feng-shui m.m Men inget hjälpte och det fanns heller inga fel. En lång och kämpig kamp som till och med resulterade i en skilsmässa (som vi i och för sig ledsnade på och hittade tillbaka till varandra efter ett halvår) Men den lyckan som kom när jag väl sen blev gravid för 2a gången är obeskrivlig. Så jag vet hur det är att längta efter ett barn. Vilket gör det här ännu mer jobbigt. Jag önskar så att jag skulle känna känslor som “Om vi fått denna unika fantastiska gåva så ska vi glädjas och vara tacksamma över denna gåva”… bla bla bla. Men så känner jag inte. Jag vet att detta är totalt tabu att prata om sånna här känslor och att ens ha dem borde vara straffbart. Men det är mina känslor och jag måste få dem ur mig. Tänker att det kanske finns någon till som kanske befinner sig i denna känslostorm? (Förmodligen inte ha ha)

Men så vet jag ju vilka känslor som kommer komma sen när väl barnet är fött där i mars. Den totala blixtförälskelsen som fullständigt bara griper tag i en och man fullständigt svämmar över av lycka och stolthet. Den enorma kärlek som är så stark så den gör ont i bröstet. Alla de underbara år framöver av att vara mamma till ett 3e barn. Kommer bli magiskt det kommer det verkligen. Men nu fram till mars så får jag kämpa med att hålla skrattet vid liv. Jag har ju några månader på mig att “komma in i rätt känsloläge” så det är inget jag oroar mig för. Men just nu under graviditeten så trivs jag inte.

Har du känt samma tankar? Hur kom du ur dem? Skriv gärna en kommentar eller maila mig på mille@strongliving.se

Tack för att du läste!

Gravid nu i v 17 och magen växer.

Förra veckan när vi var i Marbella så var absolut en av höjdpunkterna att träna på Mikes Gym Marbella. Ivarjefall om ni frågar mig. Tyvär får ni ett annat svar om ni frågar resten av min familj.


Jag hade ordnat en härlig, äventyrlig, mysig liten familjeaktivitet som inkluderade hela familjen en tidig morgon. Jag hade lyckats få med hela familjen till att träna på en hinderbana. Så som jag beskrev det så var det några väggar att klättra upp för och lite armgångar. Typ sånt som är på utegymmen. Planen var att jag, Jocke och Melvin skulle turas om att ta hand om Charlie vid sidan av. 

-Jo de gillade idéen och var lite halv pepp ialla fall. Vi alla gillar ju att gå armgång och klättra upp för väggar. Tävlar om vem som är bäst (jag är alltid sämst)

Jag väckte familjen kl 06:45 på morgonen för att ta oss upp till bergen och Mikes Gym. Jag hade anmält oss till ett träningspass som heter “Saturday Slaughter”. 

När vi väl kom fram så möttes vi av ett gäng barbröstade spartanmän som gick och frustade likt tjurar samtidigt som de sparkade med fötterna i marken, precis som tjurar gör när de ska gå till attack. De var supervältränade och såg allmänt förbannade ut, de var liksom toktaggade inför träningspasset. Instruktören tittade på oss och undrade vad vi gjorde där. Melvin och Jocke vände om och gick mot bilen. Men icke då, min plan var att vi skulle träna och jag brukar ju få som jag vill. Detta var ju vår familjeaktivitet idag. Jag lyckades typ övertala instruktören att vi skulle sköta oss, träna hårt och inte vara ivägen.

Skräcken jag ser i min familjs ögon när jag meddelar Jocke och Melvin att vi visst ska vara med och att de här ilskna spartanmännen runtomkring är våra “träningskompisar”.

Det blir roligt säger jag och drar med Jocke till starten. Passet vi ska träna är indelat i 3 delar. Totalt ska vi ta oss igenom hela hinderbanan på totalt ca 100 hinder. Så brukar man normalt inte träna, utan oftast tränar man bara en del av dessa 3. Men just denna vecka så har dessa spartan män begärt att få ta sig runt just hela banan. På tid dessutom så det är bara att hänga på. Spartanmännen släpps iväg och vi, dvs jag och Jocke står ensamma kvar som 2 frågetecken, och får en genomgång av den del vi ska ta oss igenom. Upp och ner för ett stup över bildäck, genom stockar, upp för branta trappor och klättrandes i rep. Vi pratar en lutning på typ 45 grader. Sjukt brant.

-Easy ropar instruktören leende och sen gormar han “GOO” Å Jocke far iväg som en spartanman han också (fast skillnaden är att han har en vit T-shirt medans resten av spartanmännen har bar överkropp) Jag hänger på efter och ska erkänna att jag har svårt att hänga med i hans tempo. Bestämmer mig ändå för att köra i mitt tempo och lägga tävlingsnerverna åt sidan. Det tar ca 5 min så känner jag att jag är nära på att gå in i väggen så jag drar ner på tempot ytterligare och ser hur Jocke försvinner längre och längre bort från mig. Blir galet imponerad av honom och stolt över att min man är tuffast av dem alla. När jag har sista backen kvar så kommer jag ikapp Jocke, han är tom i blicken och är typ inte närvarande överhuvudtaget. Vi stapplar in tillsammans och ser att resten av gruppen är halvvägs genom del 2 redan. Jocke går som i en dvala och sätter sig och säger till Melvin att han får köra, vilket han vägrar. Så jag får ta mig igenom del 2 av banan själv. 

Efter att ha sprungit upp och ner för en brant med massa bildäck, trappor, stenar, dra i rep m.m i 20 min så skakade benen duktigt av mjölksyra. Men det var bara att tagga till och köra.

Den här delen var lite enklare konditionsmässigt. Här var det fokus på stora hinder och höga höjder. Balansera på linor, slänga sig utför ett stup hängandes i rep, klättra upp i höga nät och över kanten och sedan ner igen. Klättra över och under hinder. Armgång med hög fallhöjd. Ja en bana med mycket adrenalin helt enkelt. 

Inför del 3 så har Jocke fått tillbaka medvetandet och bestämmer sig för att hänga på. Det är combatzone dvs styrkedelen. En massa strongman delar som man skall klara och samtidigt en del funktionella träningsövningar som armhävningar hängandes i rep, boxjump, kasta sten över axeln, välta däck, kasta klot över nät, Burpees med vikt, chins m.m och alla dessa övningar skall göras i 5 repetioner. Lätt den roligaste delen på banan.

Jag var euforisk av lycka efteråt, Jocke var nu igen tom i blicken och inte närvarande längre. Melvin såg bara uttråkad ut och undrade varför vi var där? Jag babblade på i en monolog i typ 15 min om hur roligt vi har haft det och hur härligt det är att vi har hittat en träningsform som vi alla kan träna tillsammans. 

Jag fick aldrig riktigt ett svar eller ens ett nickande till min monolog. Konstigt det där hur vi uppskattar saker annorlunda. Jocke fick efter 3 timmar ur sig att detta var nog det värsta han har gjort i hela sitt liv, men att han var stolt och imponerad över att jag tog mig igenom hela hinderbanan och gjorde allt. Han sa faktiskt också att det var roligt (eller hörde jag bara det jag ville höra?)

Få se om jag får förtroende igen att någonsin arrangera en ny familjeaktivitet?

Finns det något mer magiskt än att upptäcka en ny plats än gåendes/joggandes i soluppgången längs med gatorna/stranden? Att liksom ge sig ut när det precis börjar ljusna och sedan få ta del av soluppgången och även tystnaden i en ny stad? Att få känna in stadens stjäl innan den vaknar till liv, att se ljuset träffa stadssilhuetten och långsamt ju mer tiden går även se fler och fler människor i rörelse? Jag har mina bästa reseminnen från just dessa stunder. Det är en vana som jag alltid gör när jag är ute och reser.

Imorse ställde jag kl på 07:15. Hade kollat i en väderapp att solen skulle gå upp kl 07:32. Så jag beräknade att jag skulle befinna mig nere på strandpromenaden precis när solen skulle börja synas bortanför horisonten. Å mycket riktigt, den kom där stigandes.

Förra året bodde jag här i samma område och gick en morgonpromenad just på denna strandpromenad i 17 dagar i rad. I år bor jag bara här i 7 dagar MEN detta år joggar jag.  Så tänker ta joggingrundor här nu varje dag, inte för att jag måste, inte för att det är ett krav eller träning utan för att det ger mig så mycket energi, lugn, minnen, ro och glädje.  Jag springer i ett långsamt tempo och bara njuter, tar in allt som finns runtomkring mig som dofter, ljud, syner och samtidigt ler jag glatt åt mötande människor.

Det finns så otroligt mycket att se och upptäcka och jag kan se så mkt mer om jag springer än om jag går, kommer liksom längre bort.

När jag kom hem och väckte familjen så satte vi oss på vår fantastiska takterrass och åt frukost innan vi gick ner till poolen för att bada lite.

Vi badade i typ 1 timme sen blev vi rastlösa. Så vi åkte in till Marbella gamla stad och strosade i gränderna och åt sedan en lunch.

Sen drog vi vidare till Puerto Banus för att strosa runt ännu mer. Nu tittade vi på lyxbåtar och lyxbilar. 

Framåt kvällen och efter middagen vid 20 tiden så gick vi ner till stranden lite och tog en sväng på strandpromenaden. Att det är en temp på 29 grader i luften så här dags gör ju absolut ingenting. 

Men att vara här på denna strandpromenad just denna dag tillsammans med min familj gör att jag känner en sådan otrolig lycka och tacksamhet över att kunna göra saker som gör mig lycklig. För visst blir man assugen på att också ha ett liv där man kan ha en lyxyacht med en Lamborghini i hanm på sitt sommarställe Marbella. Men “hallå verkligheten kallar” Inte är väl alla dessa människor med deras prylar ett bevis på att de är lyckligare än jag just nu? Helt omöjligt. Jag är på riktigt lycklig och tacksam för allt jag har i mitt liv. Jag skapar varje dag så att jag ska känna och leva lyckligt och har lyckats riktgt bra fram tills nu.

Mitt liv är lååååångt ifrån perfekt, men så nära total lycka jag kan komma! Det är det enda jag behöver!

Nu väntar ett par magiska dagar här där jag ska njuta av min familj samt härlig träning och underbar miljö.

En helg fylld med så mycket bra och härliga saker som sol, vänner, god mat, skratt, träning, svett, bad, solbränna, lek, älgar, björnar, burpees, bar överkropp, mys, kärlek, barn, och massa fina minnen. 

Familjen Lasses (Fotocred till www.jessicalasses.se som tagit många av nedan bilder) var hos oss i helgen och vi startade vår helg med ett gemensamt träningspass på vår gräsmatta. 

FUNKTIONELLT TRÄNINGSPASS:

Tanken är att du ställer en timer på 10 minuter och sen kör du dessa övningar rakt av i följd utan vila. Det är enkla övningar att göra men ett megatungt pass där du garanterat får både träningsvärk och maxpuls.

Lycka till och ha roligt!

Övningarna:

5 Armhävningar (på knä eller på tå eller på det sätt du vill)

10 Sit-ups (där du går med armarna hela vägen ner bakom huvudet med armarna helt utsläppta ovanför huvudet och sedan i sit-upen så slår du händerna i fötterna.)

15 Djupa knäböj (gå så djupt du kan och spänn rimosn ordentligt i toppläget)

1 Björngång (välj en sträcka på ca 5 meter där du går på alla 4 fram och tillbaka)

5 Burpees med ett hopp mellan

Vårt fullständiga pass bestod av ovan nämda del i 10 minuter. Sen körde vi även 2 olika tabata intervaller 2 ggr vardera. Under själva passet så flödade det mycket svordomar men även mycket skratt. Mest skrattade vi åt att det inte kan se klokt ut när vi står här och tränar värsta mördarpasset medans barnen springer runtomkring och leker. Å hur normalt är det att 4 vuxna går runt på alla 4 i gräset i bar överkropp?

Vi alla dog av utmattning efter passet så vi bestämde oss för att jogga ner till stranden för att bada. Svinkallt men härligt att svalka sig ändå.