Kategori

Familjen

Familjen Gravid Gravid träning Okategorierat Okategoriserade

Preggo update v 22

Går in i vecka 22 idag och egentligen ska jag väl skriva nu att tiden går så snabbt, livet är så härligt och jag längtar så tills bebis kommer i mars. Ledsen att göra dig besviken!

Jag har ännu inte fått något lyckorus över denna graviditet. Jag är inte deppig över den längre utan jag har accepterat den och den bara är, och så är det inget mer. Jag lyckas ganska mycket koppla bort i tanken att jag har en stor mage. I mitt sinne är jag fortfarande inte gravid. Vilket blir oerhört svårt och konstigt i vissa situationer. Som exempelvis igår när jag var på gymmet och staplade runt som en stelbent pingvin. Jag stapplade fram och fick ur mig små ord som “aj aj aj”

Fick flera kommentarer som:

-Men stackare har du foglossning?

-Foglossning svarade jag undrandes? Nej jag har träningsvärk.

I mitt huvud är det inget konstigt med det men följdfrågan har då blivit:

-Men träningsvärk, vad har du gjort?

-Tränat ben i lördags.

En tittande undrande blick tillbaka och en följdfråga:

-Men herregud hur hårt tränar du? Så hårt kan du väl inte träna?

-Nja jag gjorde 150 st knäböj, 150 st Axelpressar, typ 70 st Wallballs, 70 st kb swingar och även utfallssteg.

Klart det blir träningsvärk liksom.

Där har ni förresten ett grymt träningspass att testa också.

För knäböj och axelpressar öka med 5 kg varje 50e repetion.

Eller som när jag ska plocka upp något från marken och det tar liksom tvärstopp på vägen ner. Måste böja mer på benen, sträcka mig mera framåt för att komma åt och samtidigt så kippar jag efter andan då min syretillförsel hamnar i kläm.

Eller när jag ska klä på mig och automatiskt drar på mig mina vanliga kläder och de liksom inte passar längre. En bar mage tittar fram mellan byxor och tröja. Det är kanske inte direkt en passande outfit när man jobbar som PT.

Men jag har mycket att vara tacksam över också. Jag har mått bra hela tiden inte en minut av illamående, inga smärtor vare sig i ryggen, höften eller någon annanstans. Jag är pigg och har energi. Jag är oerhört tacksam för att jag kan träna ganska mycket som vanligt fortfarande.

Livet pågår för fullt och det finns inte så mycket tid över till att ha koll på hur mycket bebisen väger, hur lång den är och exakt vilken vecka jag är i. Har inte koll på det riktigt. I de första 2 graviditeterna så har jag haft stenkoll på allt det där. Men jag har inte en susning nu i denna graviditet. Jag kollar i appen då och då för att se vilken vecka jag är i, men jag har inte läst vidare om stl på bebisen. Det är hursomhelst enormt lång tid kvar och tiden går så fruktansvärt lååååångsamt.

Charlie är superintresserad av magen och säger att bebisen har växit. Hon klappar, tittar, pratar och pussar på magen varje dag. Det är hur gulligt som helst och jag blir fylld av kärlek och glädje över vetskapen om att hon kommer att bli världens bästa storasyster. Men inte ens i dessa stunder så fylls jag av gravidlycka, jag blir Charlie lycklig mer.

Är dock inte orolig för hur jag kommer att reagera när bebisen väl kommer ut, jag vet att jag kommer älska ungen från första stund, jag vet hur oerhört häftigt det är att känna denna enorma kraftfulla kärlek på en gång. Ser det som att jag kommer att få ett större hjärta, som kommer att ha möjlighet att älska ännu en person av hela mitt hjärta. 3 barn, det är ändå lite coolt känner jag nu när jag skriver detta. Kanske är ändå gravidlyckan nu på väg…. vi får se!



Familjen Okategoriserade Träning

Sitt mindre & rör dig mer. Enkelt men kraftfullt koncept för bättre hälsa!

“Det är så enkelt för dig att träna mycket då du jobbar med det” Detta är en ganska vanlig kommentar som jag får men ack så fel de har!

Jag tränar mycket för att jag planerar in det och prioriterar att ta hand om min kropp.

Jag tycker att vi ofta lägger fokus på fel saker när det gäller träning och hälsa. Vi förknippar träning med långa och många gympass eller många långa sträckor springandes. Men jag tror att de flesta av oss snarare är ute efter bättre hälsa snarare än träning. En bättre hälsa som får oss att orka mer, må bättre, mindre smärtor och ett längre friskare liv. På nåt sätt så är dessa känslor inget som är viktigt nog för oss att få in ett tänk om träning. Vi har via sociala medier blivit lite lurade i alla som visar hur mkt de tränar, hur mycket de lyfter, hur långt de springer (å ja jag är absolut en av dem men jag försöker även prata mycket om rörelseglädje) Så många känner stress och press kring hur de ska träna och hur de måste prestera för att ens få räkna sin träning som träning. Men tänk om! Sänk kraven, gör något litet redan idag och öka sedan successivt. Tänk rörelse snarare än träning! Fokusera på hälsan!

Tänk träning för prestation om du har som mål att ex lyfta 100 kg i marklyft, springa 1 mil under 45 min m.m annars fokuserar du på rörelse.

Vi har ju en grund rekommendation om att gå 10 000 steg per dag. 10 000 steg per dag! Detta är vad vi ska röra oss för att få en bättre hälsa. Detta är inte de steg vi behöver ta för att gå ner i vikt. Utan vi ska alla gå minst 10 000 steg varje dag. Å hur många idag går dessa steg?

Inte många, det är också ett så stort antal steg som många ser som en omöjlighet att komma upp i. Men hallååå, vad hände här egentligen?

Många går bara 3000-4000 steg per dag och sitter sen resten av tiden. Dessa människor blir lättare överviktiga, får depressioner, smärtor och lider av både trötthet och nedstämdhet. Det är också dessa människor som ofta kommer till mig och vill börja träna 2 ggr per vecka. Då ber jag dem ALLTID att få in som en rutin att öka sin vardagsrörelse varje dag snarare än att maxa järnet 2 timmar i gymmet varje vecka.

Det tar oftast ett par veckor för dessa människor att komma in i rätt tänk. Men när de väl är där så kommer även resultaten snabbare och de kommer även med större sannolikhet att bibehålla denna nya livsstil där de rör på sig mer i vardagen.

Så mitt absolut bästa hälsotips och alltid det första jag tar tag i att jobba med hos mina PT klienter är: Sitt mindre & rör dig mer. Enkelt men kraftfullt koncept för bättre hälsa!

Att få in vardaglig rörelse och utföra det varje dag kommer att ge oerhört kraftfulla och positiva effekter redan inom 2-3 veckor! Så börja idag och tänk rörelse, tänk hälsa! Sitt mindre och rör dig mer!Ex på hur du kan röra på dig mer:

  • Gå av en hållplats tidigare
  • Gör 10 knäböj innan varje toabesök
  • Stå och gå och prata i telefon istället för att sitta still
  • LEK med barn eller barnbarn
  • Tag dagliga promenader
  • Städa mer hemma
  • Skapa utomhusaktiviteter med familjen istället för biobesök
  • Lek kull, kurragömma med barn eller barnbarn
  • Varje heltimme gör “huvud, axlar, knä och tå” 10 ggr
  • När det är reklam på TV gå runt i hemmet istället för att sitta still
  • Parkera längst bort på parkeringen istället för närmst

Bara börja rör på dig mer i vardagen från och med idag.Vi rör oss väldigt mycket tillsammans i vår familj. Det är sällan vi sitter still och är det fint väder ja då är vi ute. Vi tränar inte utan vi bara aktiverar oss tillsammans, vi umgås i rörelse (inte för att jag jobbar med träning utan för att vi mår bra av det och det är roligare)



Familjen Gravid Gravid träning Okategorierat Okategoriserade

Stillsam helg med bra träning

Äntligen kom den efterlängtade helgen utan planer. Inget jobb, ingen fotbollsmatch, ingen date med någon, inget måste utan bara ta dagen som den kommer. Som jag har längtat efter denna helg.

Började med en tidig fredag där jag åkte och tränade crossfit med Marie på Crossfit Uniqe, i Tyresö.

Ett riktigt grispass som innebar tunga vikter OCH många repetioner. Jag skalar av vikterna så att jag inte kör på för tungt helt enkelt. Jag känner efter i kroppen och ser till att jag kan andas avslappnat genom alla övningar så att jag inte maxar mitt buktryck, som inte är bra när man är gravid. Trycket mot bäckenbotten blir då för högt och man kan få en massa problem framåt i livet.

Vi har så himla roligt när vi tränar ihop. Massa pepp, skratt och svett.

På lördag morgon körde vi ännu ett crossfitpass fast hos Crossfit Kapacitet i farsta denna gång.

Å nu idag söndag så har jag enorm träningsverk precis överallt. Dels efter träningen men även då jag grejade en hel del ute i trädgården igår. Städade förrådet, krattade, tömde spabadet på vatten, sopade undan löv från altanen m,m.

Eftermiddagen och kvällen spenderade jag liggandes i soffan och det var inte många gånger jag lyfte på mig därifrån, ha ha!

Idag söndag så var det strålande sol när vi gick upp imorse kl 07. Så jag och Charlie planerade in en promenad längs med havet. Men när väl Jocke kom upp och vi åkte iväg så molade det på ganska snabbt. Men vi hann ändå med en timmes lunkande längs med havet. Skönt med friskluft.

Å nu är det soffläge igen. Min mage växer i rasande fart. Har ännu inga känningar i kroppen på ont eller problem, men jag blir alltmer orörlig och mindre smidig. Så rätt skönt att bara slappa en hel helg. Det är få gånger som jag är så här stilla ha ha! Men räknar med att det lär bli fler sånna här dagar framöver.

Känner mig iallafall lugn, tillfreds och harmonisk. BRA HELG!



Familjen Gravid Okategorierat

3e barnet på väg och lyckan över detta är noll just nu

Har inte varit så aktiv här på bloggen på senaste, då jag haft mkt att fundera på. Tankar om framtid, tankar att brottas med som har dragit ned mig till en plats där jag inte trivs, en mörk plats. En plats som är obekant för mig. Det ligger inte i min karaktär att vara deppig och ha onda tankar men jag har varit där och känner att nu får det räcka, dags att ta mig upp igen. Jag delar därför detta med er så att jag kan skriva av mig och därmed få det ut mig så att det ligger bakom mig. Here we go…

Gravid med 3e barnet

Anledningen är att jag är gravid för 3e gången och detta är ju något som ska upplevas positivt och glädjande. Misstolka mig inte det är helt fantastiskt med graviditeter och absolut det finaste och mest värdefulla man kan få i sitt liv. MEN min känsla varken är eller har varit sån. Jag har fullständigt deppat ihop över detta. Varför? Ja varför inte?-Nej men det var ju som ni säkert förstår av dessa känslor inte direkt en planerad graviditet utan vi var ju klara med barn i vårt liv…(trodde vi…)

När jag i somras började känna att brösten började ömma och även svälla så fattade jag vad som var på gång men jag valde att förneka allt. Åkte till Spanien 1 vecka med familjen och levde i total förnekelse och väntade på att kroppen skulle ta hand om detta själv. Fick lite smått panik av att Jocke skulle upptäcka mina mer fylliga bröst och började skapa bra argument för att kunna neka på en ev fråga om när jag ska ha min mens eller liknande. Jag berättar till sist för Jocke att “Jag tror att jag skulle haft min mens för ett tag sen” Han svarar då bara att då får du göra ett test. Vilket jag vägrade. Ville liksom inte veta. Så jag väntade ytterligare 1 vecka och hoppades ännu mer att kroppen skulle ta hand om det själv. Testet gjordes och visade såklart positivt, jag bröt fullständigt ihop. Grät och fick panik. Jocke sa att vi kan ju ta bort det. Men det har aldrig funnits en tanke på att ta bort det. Vi har alla förutsättningar till att ta hand om ett till barn så det tas inte bort. Sen har jag ju önskat mer än allt annat att det ska försvinna av sig själv. Vi har varit på 2 ultraljud och varje gång har de sagt “Titta här är ett pickande litet hjärta” mitt svar har båda gånger varit en tung djup suck.

De här känslorna är otroligt jobbiga både att uppleva och hantera. Jag vet att jag borde bli glad men jag har på riktigt bara blivit besviken och ledsen. Jag har inga problem med själva barndelen utan mitt problem ligger i själva graviditeten. Jag är för egoistisk och gillar mig själv för mycket för att känna glädjen i att förstöra min kropp för någon annans skull. Jag ogillar det faktum att jag blir tjock, otymplig, får ont, blir trött, blir lat och slapp. Att jag ska behöva anpassa mitt liv efter en växande liten människa inuti min kropp. Räds av upplevelsen att inte kunna kliva upp som jag vill ur sängen, att inte ha de kläder jag vill, allt kliande i huden när huden expanderar, att inte kunna ta på sig skorna, att inte kunna plocka upp något snabbt från marken och av all den extrema trötthet och rastlöshet som kommer. Blääää! Jag har alltid ogillat att vara gravid. Har nog aldrig upplevt de här idylliska och fantastiska känslorna om att jag njuter av att ha ett liv växande inom mig.

Dessutom så kommer jag att fylla 40 år innan det här lilla pyret kommer till världen. Å min egna plan var ju att jag skulle vara i toppform på min 40 års dag men nu kommer jag vara som en jäkla orörlig flodhäst!

Jag har varit så arg, frustrerad å ledsen över detta. Det har varit så illa att Jocke bett mig söka hjälp då han anser att jag behöver prata med någon. Å hur är det ens möjligt att jag har dessa känslor över något så fantastiskt?

Förstår att många undrar över detta å tro mig jag undrar själv vad det är för fel på mig. Å här har jag helt gått både vilse och ner mig och tänker så många onda tankar att jag blir rädd för mig själv.

Längtan efter barn

Jag förstår att det finns människor som kämpar hårt för att få barn å så har jag mage att känna så här. Men grejen är den att jag har också befunnit mig där i den längtan att få barn. Vi fick vårt 1a barn Melvin för 15 1/2 år sen och ville gärna ha ett syskon men det tog oss 11 år tills det syskonet kom. Vi har gått igenom utredningar, inseminationen, akupunktur, feng-shui m.m Men inget hjälpte och det fanns heller inga fel. En lång och kämpig kamp som till och med resulterade i en skilsmässa (som vi i och för sig ledsnade på och hittade tillbaka till varandra efter ett halvår) Men den lyckan som kom när jag väl sen blev gravid för 2a gången är obeskrivlig. Så jag vet hur det är att längta efter ett barn. Vilket gör det här ännu mer jobbigt. Jag önskar så att jag skulle känna känslor som “Om vi fått denna unika fantastiska gåva så ska vi glädjas och vara tacksamma över denna gåva”… bla bla bla. Men så känner jag inte. Jag vet att detta är totalt tabu att prata om sånna här känslor och att ens ha dem borde vara straffbart. Men det är mina känslor och jag måste få dem ur mig. Tänker att det kanske finns någon till som kanske befinner sig i denna känslostorm? (Förmodligen inte ha ha)

Men så vet jag ju vilka känslor som kommer komma sen när väl barnet är fött där i mars. Den totala blixtförälskelsen som fullständigt bara griper tag i en och man fullständigt svämmar över av lycka och stolthet. Den enorma kärlek som är så stark så den gör ont i bröstet. Alla de underbara år framöver av att vara mamma till ett 3e barn. Kommer bli magiskt det kommer det verkligen. Men nu fram till mars så får jag kämpa med att hålla skrattet vid liv. Jag har ju några månader på mig att “komma in i rätt känsloläge” så det är inget jag oroar mig för. Men just nu under graviditeten så trivs jag inte.

Har du känt samma tankar? Hur kom du ur dem? Skriv gärna en kommentar eller maila mig på mille@strongliving.se

Tack för att du läste!

Gravid nu i v 17 och magen växer.



Familjen Okategorierat Okategoriserade Träning

Mikes Gym- När jag väljer familjeaktivitet

Förra veckan när vi var i Marbella så var absolut en av höjdpunkterna att träna på Mikes Gym Marbella. Ivarjefall om ni frågar mig. Tyvär får ni ett annat svar om ni frågar resten av min familj.


Jag hade ordnat en härlig, äventyrlig, mysig liten familjeaktivitet som inkluderade hela familjen en tidig morgon. Jag hade lyckats få med hela familjen till att träna på en hinderbana. Så som jag beskrev det så var det några väggar att klättra upp för och lite armgångar. Typ sånt som är på utegymmen. Planen var att jag, Jocke och Melvin skulle turas om att ta hand om Charlie vid sidan av. 

-Jo de gillade idéen och var lite halv pepp ialla fall. Vi alla gillar ju att gå armgång och klättra upp för väggar. Tävlar om vem som är bäst (jag är alltid sämst)

Jag väckte familjen kl 06:45 på morgonen för att ta oss upp till bergen och Mikes Gym. Jag hade anmält oss till ett träningspass som heter “Saturday Slaughter”. 

När vi väl kom fram så möttes vi av ett gäng barbröstade spartanmän som gick och frustade likt tjurar samtidigt som de sparkade med fötterna i marken, precis som tjurar gör när de ska gå till attack. De var supervältränade och såg allmänt förbannade ut, de var liksom toktaggade inför träningspasset. Instruktören tittade på oss och undrade vad vi gjorde där. Melvin och Jocke vände om och gick mot bilen. Men icke då, min plan var att vi skulle träna och jag brukar ju få som jag vill. Detta var ju vår familjeaktivitet idag. Jag lyckades typ övertala instruktören att vi skulle sköta oss, träna hårt och inte vara ivägen.

Skräcken jag ser i min familjs ögon när jag meddelar Jocke och Melvin att vi visst ska vara med och att de här ilskna spartanmännen runtomkring är våra “träningskompisar”.

Det blir roligt säger jag och drar med Jocke till starten. Passet vi ska träna är indelat i 3 delar. Totalt ska vi ta oss igenom hela hinderbanan på totalt ca 100 hinder. Så brukar man normalt inte träna, utan oftast tränar man bara en del av dessa 3. Men just denna vecka så har dessa spartan män begärt att få ta sig runt just hela banan. På tid dessutom så det är bara att hänga på. Spartanmännen släpps iväg och vi, dvs jag och Jocke står ensamma kvar som 2 frågetecken, och får en genomgång av den del vi ska ta oss igenom. Upp och ner för ett stup över bildäck, genom stockar, upp för branta trappor och klättrandes i rep. Vi pratar en lutning på typ 45 grader. Sjukt brant.

-Easy ropar instruktören leende och sen gormar han “GOO” Å Jocke far iväg som en spartanman han också (fast skillnaden är att han har en vit T-shirt medans resten av spartanmännen har bar överkropp) Jag hänger på efter och ska erkänna att jag har svårt att hänga med i hans tempo. Bestämmer mig ändå för att köra i mitt tempo och lägga tävlingsnerverna åt sidan. Det tar ca 5 min så känner jag att jag är nära på att gå in i väggen så jag drar ner på tempot ytterligare och ser hur Jocke försvinner längre och längre bort från mig. Blir galet imponerad av honom och stolt över att min man är tuffast av dem alla. När jag har sista backen kvar så kommer jag ikapp Jocke, han är tom i blicken och är typ inte närvarande överhuvudtaget. Vi stapplar in tillsammans och ser att resten av gruppen är halvvägs genom del 2 redan. Jocke går som i en dvala och sätter sig och säger till Melvin att han får köra, vilket han vägrar. Så jag får ta mig igenom del 2 av banan själv. 

Efter att ha sprungit upp och ner för en brant med massa bildäck, trappor, stenar, dra i rep m.m i 20 min så skakade benen duktigt av mjölksyra. Men det var bara att tagga till och köra.

Den här delen var lite enklare konditionsmässigt. Här var det fokus på stora hinder och höga höjder. Balansera på linor, slänga sig utför ett stup hängandes i rep, klättra upp i höga nät och över kanten och sedan ner igen. Klättra över och under hinder. Armgång med hög fallhöjd. Ja en bana med mycket adrenalin helt enkelt. 

Fastnade och brände upp låret och bägge handflator, aj aj!



Inför del 3 så har Jocke fått tillbaka medvetandet och bestämmer sig för att hänga på. Det är combatzone dvs styrkedelen. En massa strongman delar som man skall klara och samtidigt en del funktionella träningsövningar som armhävningar hängandes i rep, boxjump, kasta sten över axeln, välta däck, kasta klot över nät, Burpees med vikt, chins m.m och alla dessa övningar skall göras i 5 repetioner. Lätt den roligaste delen på banan.


Jag var euforisk av lycka efteråt, Jocke var nu igen tom i blicken och inte närvarande längre. Melvin såg bara uttråkad ut och undrade varför vi var där? Jag babblade på i en monolog i typ 15 min om hur roligt vi har haft det och hur härligt det är att vi har hittat en träningsform som vi alla kan träna tillsammans. 

Jag fick aldrig riktigt ett svar eller ens ett nickande till min monolog. Konstigt det där hur vi uppskattar saker annorlunda. Jocke fick efter 3 timmar ur sig att detta var nog det värsta han har gjort i hela sitt liv, men att han var stolt och imponerad över att jag tog mig igenom hela hinderbanan och gjorde allt. Han sa faktiskt också att det var roligt (eller hörde jag bara det jag ville höra?)

Få se om jag får förtroende igen att någonsin arrangera en ny familjeaktivitet?



Familjen Okategorierat Okategoriserade

Jag behöver inte ett perfekt liv-Bara ett lyckligt!

Finns det något mer magiskt än att upptäcka en ny plats än gåendes/joggandes i soluppgången längs med gatorna/stranden? Att liksom ge sig ut när det precis börjar ljusna och sedan få ta del av soluppgången och även tystnaden i en ny stad? Att få känna in stadens stjäl innan den vaknar till liv, att se ljuset träffa stadssilhuetten och långsamt ju mer tiden går även se fler och fler människor i rörelse? Jag har mina bästa reseminnen från just dessa stunder. Det är en vana som jag alltid gör när jag är ute och reser.

Imorse ställde jag kl på 07:15. Hade kollat i en väderapp att solen skulle gå upp kl 07:32. Så jag beräknade att jag skulle befinna mig nere på strandpromenaden precis när solen skulle börja synas bortanför horisonten. Å mycket riktigt, den kom där stigandes.

Jag etsar fast dessa ögonblick i mitt inre och lagrar dem som happy moments vykort!


Förra året bodde jag här i samma område och gick en morgonpromenad just på denna strandpromenad i 17 dagar i rad. I år bor jag bara här i 7 dagar MEN detta år joggar jag.  Så tänker ta joggingrundor här nu varje dag, inte för att jag måste, inte för att det är ett krav eller träning utan för att det ger mig så mycket energi, lugn, minnen, ro och glädje.  Jag springer i ett långsamt tempo och bara njuter, tar in allt som finns runtomkring mig som dofter, ljud, syner och samtidigt ler jag glatt åt mötande människor.

Det finns så otroligt mycket att se och upptäcka och jag kan se så mkt mer om jag springer än om jag går, kommer liksom längre bort.


När jag kom hem och väckte familjen så satte vi oss på vår fantastiska takterrass och åt frukost innan vi gick ner till poolen för att bada lite.

Detta är middagen igår så ni inte tror att det är frukosten idag


Vi badade i typ 1 timme sen blev vi rastlösa. Så vi åkte in till Marbella gamla stad och strosade i gränderna och åt sedan en lunch.


Sen drog vi vidare till Puerto Banus för att strosa runt ännu mer. Nu tittade vi på lyxbåtar och lyxbilar. 

Mmm en sån bil å en sån båt vore nåt!


Framåt kvällen och efter middagen vid 20 tiden så gick vi ner till stranden lite och tog en sväng på strandpromenaden. Att det är en temp på 29 grader i luften så här dags gör ju absolut ingenting. 

Lång han är Melvin!

Charlie går alltid barfota, hon hatar skor!

Med Jocke vid min sida så blir det aldrig tråkigt


Men att vara här på denna strandpromenad just denna dag tillsammans med min familj gör att jag känner en sådan otrolig lycka och tacksamhet över att kunna göra saker som gör mig lycklig. För visst blir man assugen på att också ha ett liv där man kan ha en lyxyacht med en Lamborghini i hanm på sitt sommarställe Marbella. Men “hallå verkligheten kallar” Inte är väl alla dessa människor med deras prylar ett bevis på att de är lyckligare än jag just nu? Helt omöjligt. Jag är på riktigt lycklig och tacksam för allt jag har i mitt liv. Jag skapar varje dag så att jag ska känna och leva lyckligt och har lyckats riktgt bra fram tills nu.

Mitt liv är lååååångt ifrån perfekt, men så nära total lycka jag kan komma! Det är det enda jag behöver!

Nu väntar ett par magiska dagar här där jag ska njuta av min familj samt härlig träning och underbar miljö.



Familjen Okategoriserade Träning

Funktionellt träningspass perfekt på semestern

En helg fylld med så mycket bra och härliga saker som sol, vänner, god mat, skratt, träning, svett, bad, solbränna, lek, älgar, björnar, burpees, bar överkropp, mys, kärlek, barn, och massa fina minnen. 

Familjen Lasses (Fotocred till www.jessicalasses.se som tagit många av nedan bilder) var hos oss i helgen och vi startade vår helg med ett gemensamt träningspass på vår gräsmatta. 


FUNKTIONELLT TRÄNINGSPASS:

Tanken är att du ställer en timer på 10 minuter och sen kör du dessa övningar rakt av i följd utan vila. Det är enkla övningar att göra men ett megatungt pass där du garanterat får både träningsvärk och maxpuls.

Lycka till och ha roligt!

Övningarna:

5 Armhävningar (på knä eller på tå eller på det sätt du vill)

10 Sit-ups (där du går med armarna hela vägen ner bakom huvudet med armarna helt utsläppta ovanför huvudet och sedan i sit-upen så slår du händerna i fötterna.)

15 Djupa knäböj (gå så djupt du kan och spänn rimosn ordentligt i toppläget)

1 Björngång (välj en sträcka på ca 5 meter där du går på alla 4 fram och tillbaka)

5 Burpees med ett hopp mellan

Här är vårt fullständiga träningspass med de verktyg vi använde


Järngänget med kanske årets fulaste bild


Vårt fullständiga pass bestod av ovan nämda del i 10 minuter. Sen körde vi även 2 olika tabata intervaller 2 ggr vardera. Under själva passet så flödade det mycket svordomar men även mycket skratt. Mest skrattade vi åt att det inte kan se klokt ut när vi står här och tränar värsta mördarpasset medans barnen springer runtomkring och leker. Å hur normalt är det att 4 vuxna går runt på alla 4 i gräset i bar överkropp?

Vi alla dog av utmattning efter passet så vi bestämde oss för att jogga ner till stranden för att bada. Svinkallt men härligt att svalka sig ändå. 

Jessica är grym på att fånga magiska ögonblick med kameran.

De här två ❤


Ännu ett magiskt ögonblick fångat i Jessicas kamera.



Familjen Mental Träning Recept Sockerfritt Träning

Svalkande vattenmelon smoothie

Att vakna tidigt av ljuset som tränger sig in i sovrumsfönstet är något som jag älskar. Antingen vaknar man till och bara ler och bestämmer sig för att sova vidare med vetskapen om att idag blir en bra dag. Eller så vaknar man till pigg, utvilad, energisk och livfull meddetsamma. Då smyga sig ur sängen för att gå ut på en tidig morgonpromenad och se daggen ligga täckt över marken, bara lyssna på naturen, vinden, fåglarna och känna stark doft av blommorna, känna värmen komma mer och mer. Att verkligen befinna sig i naturen för att vara här och nu, det är lycka som ger mig otroligt mycket energi och lugn på samma gång. Så här startar jag mina dagar nu ett par månader framöver.


Idag efter min underbara morgonpromenad så kom jag hem och väckte Charlie och vi åt vår frukost utomhus. Vi gjorde en ljuvlig svalkande vattenmelon smoothie.

-1/2 Vattenmelon (mindre storlek)

-Frysta Hallon (ca 1 dl)

-1 kvist färsk mynta

-Isbitar

-3-4 dl vatten 

Mixa och drick iskall.


Efter vår frukost så började vi att skapa ett vindspel som vi skapade ute på altanen för att sedan hänga upp i trädgården. Vi tog en galge, en sarong och så klippte vi remsor och trädde runt galgen och hängde även remsor i galgen så att de kan fladdra i vinden. Så kreativa och bara sådär en fixide’ vi fick. 

-Äää nä verkligen inte. Vi har i över 1 månad vetat att vi ska skapa något tillsammans här hemma och ta med till dagis (yes jag säger dagis och inte förskola) med temat vind. Vi har klurat mycket på detta i över 1 månad och imorgon ska det lämnas in. Fortfarande imorse när jag vaknade och gav mig ut på min promenad så visste jag inte riktigt vad vi skulle skapa. Men jag fick idén där då precis när jag sög in den ljuvliga doften av jasmin (eller liknande buske). När jag typ kände att hela jag fylldes av energi så bara kom jag på detta med sarrongen. Klippa färgremsor och häng upp på en pinne eller något. Genialiskt och enkelt!

Å visst blev det väl himla härligt? Tycker att den ger energi bara av att titta på den.


Charlie är riktigt stolt och nöjd.

Efter frukost och konstnärsstudio så väckte vi männen i hemmet och sa att det var dags att åka till stranden. Vi fick med oss den stora men den lilla vägrade. 

Så efter denna tidiga magiska och skapande morgon så begav vi oss till stranden. Asamega härligt och en tid som vi bara ville skulle stanna upp. Jag övade på handstående både på 2 händer, en hand och att gå på händer. Charlie sjöng, samlade snäckor och stenar men även sjögräs. Hon bytte om flera gånger. Ett tag hade hon badbyxor, ett tag klänning, ett tag var hon nacken, ett tag hade hon en badkjol, ett tag hade hon sartong inlindad runt sig, ett tag sjögräs m.m Jocke ja han babblade i telefon ganska länge, men vi hann även med lite småhångel där på stranden (jag och Jocke inte Charlie. Ville bara förtydliga)


Vi hade inte fått med oss någon lunch så när hungern blev för påtaglig då åkte vi hem och åt mat. Sen var det dags för mig att springa milen för denna vecka. Jag springer 1 mil varje vecka som jag planlagt till söndagar. Då Melvin har fotbollsmatch ikväll och Jocke kör så kan jag inte springa på kvällen därför var jag Tübingen att ge mig ut mitt i högvärmen. Jag lyckades springa hela tiden och på en bra tid. Lite smått överhettad sprang jag direkt ner till havet och slängde av mig skorna snabbt innan jag sprang vidare rätt ut i havet för att svalka mig. KALLT absolut men så skönt och svalkande.


Ungefär lika svalkande som min vattenmelon smoothie.

Tacksam över en första av många sånna här magiska dagar i värme och ljus!



Familjen Okategoriserade

Bloggevent Silja Line

I lördags så var jag och min familj inbjudna till ett bloggevent ombord på Silja Line och båten Serenade. (Det är båten som har en shoppinggata.) Jag har aldrig vart ombord på denna båt och om jag ska vara ärlig så är det nog minst 15 år sen jag var ombord på någon färjebåt överhuvudtaget. Å då var det ett helt annat fokus än mumindisco och glassbuffe’. Men detta event och denna båt levererade ett härligt event och en positiv upplevelse, så positiv att vi nu planerar en minisemester inom kort!




Vårt mission dessa timmar ombord var att få uppleva båten men även bli filmade till en kampanjfilm som skall visas på Silja Line och Loppi.se. Det första vi fick göra var att äta lunch och det var en mindre matsal och buffén bestod av massa härliga delikatesser som kallskuren seranoskinka, salami, oliver, kavring med avokadomousse, mozzarellasallad, goda ostar, härliga sallader, kyckling, pasta, pizza och en barnbuffe med allt som barn gillar. Dessertutbudet var färsk exotisk frukt, macarons, små munsbitar, små godis, brownies, chokladmousse, fruktsallad, glass, smoothiesar m.m



Mätta, belåtna och mycket nöjda över den fantastiska lunch gick vi sedan vidare till discot, där Mumin skulle komma och dansa med  barnen. Vi har lite missat att introducera Mumin för Charlie så vi körde en lite minikurs i fredags och googlade fram bilder på Mumin. Att bara titta på bilder på Mumin verkade inte som att det var rätt strategi då Charlie blev typ rädd och undrade vad det var för läskig typ. Vi goghlade då fram lite videos och hittade ett klipp från typ 70-talet som inte heller var så upplyftande. Vi berättade då bara att Mumin är en riktigt roligt typ som kanske kommer komma och besöka oss på discot. Denna strategi tycks ha gått hem för Charlie blev lika förväntansfull som när tomten ska komma på julafton.

Upplyftande muminbilder att introducera Mumin för första gången?!

Väl på discot så stod vi alla och dansade lite när musiken plötsligt tystade och barnen blickade uppåt bort från dansgolvet för att plötsligt skymta Mumin och Lilla My. En stor vit tokig figur och en flicka med stort rött hår som står rätt upp och en klänning som står rätt ut. Alla barnen sprang fram för att få en kram av Mumin och Lilla My. Charlie stod kvar med fingrarna i munnen och ögon som tindrade mer än självaste stjärnhimlen. Hon fick fram orden:

-Mamma titta på hennes hår! Det var lilla mys hår som fångat Hennes uppmärksamhet. Lilla my ledde oss alla in i danser som “huvud axlar, knä och tå”, “vifta hit och dit” (eller vad sångerna nu heter, musik är inte riktigt mitt specialistämne) Charlie älskade det och kände igen alla låtar. Hon dansade och studsade glatt.


Efter discot så gick vi in i leklandet. Ett stort lekland med 2 bollhav, rutschkanor, tokiga speglar, tv-spels rum, rithörnor, stora svarta tavlor att rita på, kuddhav, klätterställning, gunghästar, filmhörna, ribbstolar och en glassbar. Ett fantastiskt lekland där man lätt kan fördriva ett par timmar.

Vi hann aldrig besöka badet men där ska det också vara supermysigt. En fantastisk båt och en fantastisk dag fick vi. Vi blev så inspirerade att vi bestämmt oss för att boka en resa och åka på en minisemester med just den här båten inom kort!

STORT TACK till Loppi.se och Silja Line för denna dag!

Charlie fick en ryggsäck fylld med Muminsaker med sig hem. Å behöver jag ens säga att Lilla My och Mumin är det bästa hon vet just nu. Hon är som besatt!