Paradisloppet är ett springlopp för hela familjen från ålder 3 år och uppåt. Alla kan vara med. Loppet får dessutom på min fantastiska hemö, Ingarö.
Som ni jue vet så har jag ju lagt in ett löppass per vecka. Jag springer 1 mil varje söndag. Men denna söndag blev det inget då jag sprang den milen idag på tisdag istället på självaste paradisloppet.
Morgonen började med att Charlie bytte kläder ungefär 30ggr och hon testade allt från glitterklänningar, t-shirt, ballerinakjol, Frostklänning till dansdräkt och till slut föll valet på en “Hello Kitty” klänning och ett spetsband som fick bli hennes svettband. Favoritskorna som är supersnabba med 5 nr för stora. Charlie var kittad och klar och redo att springa sittbförsta springlopp. Eller först var hon tvungen att måla alla naglar både tår och fötter i olika färger.
Hon sa: -Mamma man måste vara fin för att vara snabb i ett springlopp.
Sen drack vi massvis med grön juice för att få en bra uppladdning.
Charlie spring sina 350m i hennes första springlopp Body Bod. Hon sprang tillsammans med sin bästa vän Emma. (Emmas pappa och jag sprang också med)
Sen skulle jag dra iväg på mitt första springlopp någonsin (eller jag sprang mini maraton som barn) Jag valde att springa sträckan 1 mil och alla sa i princip att detta är den värsta milen du kan springa i hela Stockholm då det är en sjuuukt tuff bana. Det kommer människor från olika delar av Sverige för att delta. Först och främst så är det otroligt vacker miljö. Att få springa i terräng i Stockholms skärgård är en naturupplevelse. Sen är det tydligen övergångs överjävligt övergångs backar. Alla sa att det inte går att pressa upp sitt PR på denna bana.
Jag drog iväg och ogillade typ från start att springa lopp. Jag hamnade långt bak i starten då jag trodde att tävlingsgruppen skulle starta först (jag sprang motionsklassen) Jag ogillade verkligen att springa i en klunga och att inte kunna springa i min takt utan blev tvungen att anpassa mig efter de andra. Det var sjukt trångt i stsrten och typ de första 500 metrarna. Sen började jag saxa mig framåt människa för människa. Vid 3 km då typ dog jag i en överjävligt lång backe som aldrig tog slut. Sen var det typ liknande backar i ytterligare 3 km. Fanns inte på världskartan att springa uppför så jag gick och sprang fort nedför och på rakorna istället. Det fick bli min taktik. Egentligen hade jag ingen taktik, är för orutinerad för att veta hur man springer strategiskt. Så jag sprang bara så snabbt jag kunde när jag kunde.
På upploppet och när jag ser tiden framme vid mållinjen så blev jag sjukt glad. Klockan visade på 52 minuter. Var helt hundra på att jag skulle gå i mål på över timmen då jag vart tvungen att gå så mycket.
Mi placering blev en 4e plats av 50+ startande i motionsklassen. Och bara 7 sekunder efter pallplats. Men asså hur sjukt grymt är inte det?Typ megasuperstolt är jag. Men inte alls lippfrälst så det blir nog inga mer lopp. Jo självklart ska jag springa paradisloppet nästa år men inget annat. Ett OCR lopp vill jag också testa på att genomföra innan året är slut.
