Uncategorized

Fredag = BENDAG! Vilket betyder att jag tränar ben. Här i veckan har jag precis köpt ett nytt gymkort på Elit Sports Club Värmdö.

Jag tränar och jobbar på Delta Gym i vasastan, men behöver ett gym som ligger närmre hem så att jag kan träna när jag inte jobbar i stan.

Gillar det här gymmet jättemycket. Bra maskiner, bra ytor, bra belysning och bra stämning. 

Inför många benpass så har jag ofta gått igenom 100 olika ursäkter för att slippa träna just dessa pass, idag var en sån dag. När jag kör ben så gör det ont, bra ont men ändå ont och det är jobbigt som attans. Jag vet att jag måste pressa mig till mitt yttersta och det är lika jobbigt att pressa sig själv dit som det är fantastiskt efteråt. Oftast så struntar jag i att kroppen börjar försöka berätta för mig att det är dags att ladda upp för ett benpass och jag brukar bara koppla på autopiloten och se till att träna det jag ska. Men idag så började jag att lyssna och hade många ursäkter att värja undan ifrån som ex:

-Städa hemma först

-Är du inte för trött för att träna ben

-Solen lyser, tänk vad skönt att bara sitta i solen med en kopp kaffe.

-Nu är det ett perfekt läge att läsa en bok.

-Skriv blogginlägg nu

-Rensa i garderoben

-Åk med grovsopor till återvinningen

-Skicka fakturor

-Uppdatera affärsplanen

-Leta fram några roliga och goda recept att skapa om

-m.m m.m…

Men det blir bara värre ju längre jag väntar när dessa känslor nästintill fullkomligt tar över min hjärna. Så jag sa till mig själv “Just Do It”

Strax därefter satt jag i bilen och var ungefär 100ggr på väg att vända hemmåt för jag bara ville inte träna ben helt enkelt.

Kom ändå fram och gick in på gymmet och till och med där ville jag vända om och gå hem. Men det var bara att börja köra igång. Ett uppvärmningsset i smithen för att hitta rätta känslan, men den uteblev även här. Tänkte en gång att nä, nu går jag bara hem. Men sen laddade jag på med vikter på stången och började ta i, kroppen kom igång och fylldes av både värme och kärlek. Lilla djävulen inom mig vaknade äntligen till. La upp fler viktplattor på stången och fortsatte. Satte på min speciella spellista som jag döpt till “legday” å nu så kom jag äntligen igång. Fylldes av energi.

Körde vidare och lyckades köra ett fantastiskt bra pass med tunga vikter, bra kontakt och bra flow med svett som flödade i mängder. Fullkomligt hög på både endorfiner och dopamin så ska jag nu nöjd med stela ben gå mot bilen och åka hem. Men… problemet är att detta gym har en trappa nedför, eller för att vara korrekt det är 2 trappor nedför från själva gymmet till entréplan.

Å att stå här på toppen av en trappa som är högre än självaste Mount Everest med blytunga ben med en känsla av att det är 2 stockar sprängfyllda med mjölksyra som kommer att vika helt under mig när jag böjer en millimeter mer än vad de klarar, får mig att drabbas av totalskräck. Jag står här ett bra tag och spelar upp ett scenario i mitt huvud hur benet viker sig redan på första trappsteget och jag slår en framlänges volt och rullar, eller nej jag studsar hårt nerför varenda trappsteg och blir liggandes i botten på trappan med brutna ben i precis hela kroppen, tanken slår mig att jag måste ringa Jocke och be honom hämta Charlie på dagis eftersom jag kommer att hamna på sjukhus.

Jag landar i verkligheten igen och tar tag i ledstången och långsamt försiktigt tar jag ett staplande kliv efter det andra nerför trappen.

När jag till sist står på sista trappsteget så gör jag i mitt inre ungefär 20 olika segergester. Jag ler och en personal på gymmet frågar vad jag ler åt. Då börjar jag skratta hysteriskt och benen skakar under mig. Jag svarar:

-Inser bara att jag kommer att göra precis den här trapproceduren varje fredag och att fyllas av denna segerkänsla får mig att bli alldeles lycklig.

Personalen ler och svarar:

-Bendag på fredag altså.

Är det inte fantastiskt vad träning gör med en?

Glad och hög på endorfiner åkte jag hem åt lite mat och bestämde mig sen för att ta en promenad längs med havet eftersom det ju ändå är så underbart väder. Åkte bort till Björkviks klippor och skulle börja gå men fastnade helt i att bara vara, satte mig ner och blickade ut mot havet. Att bara sitta stillsamt på klipporna och bara njuta och känna glädje i att vara i nuet. En förjäkla härlig känsla och jag inser att jag just nu har total balans och harmoni i mitt liv.

Som mellanmål idag gjorde jag en grön juice på:

1 äpple

1/2 broccoli

3 cm ingefära

2 nävar spenat

En bit fänkål

2 dl vatten

Jag älskar verkligen gröna juicer. Jag brukar föra mycket åt gången och hälla upp i en flaska och förvara i kylskåpet. Jag rycker att man lätt kan göra mycket åt gången och förvara i kylskåp i upp till 1 dygn. Visst att näringsämnena försvinner, men du får ju ändå i dig mer än inget alls. Sen smakar det fa taktiskt gott också. 

Finns det färdigt så dricks det snabbt upp, det är sällan jag får hälla ut rester. Hela familjen dricker dessa juicer. Barnen gillar ju de med mer frukt i såklar.

Men även om barnen får mer frukt i sina så ör det alltid någon grönsak i. Mina barn är som många andra barn, de tror att grönsaker är livsfarligt att äta. Men fruktjuice med grönsaker är alltid lätt att få i dem 👍🏼

På morgonen och förmiddagen idag har jag även skickat iväg lite nya kost och träningsscheman till mina klienter. Efteråt så gick jag en härlig promenad längs med havet där jag bor.

Nu ska jag åka och träna rygg och bröst på gymmet och sen är det PT klienter som ska tas om hand om.

En bra dag helt enkelt!

Jag får ofta frågan om hur man tränar intervallträning på bästa sätt.

Svaret är att det finns inga rätt eller fel, utan det är bara fantasin som sätter gränser.

Jag är verkligen ingen expert på löpträning, det är heller ingen sport som jag är duktig på (eller utövar regelbundet heller ha ha)

MEN klart att jag springer då och då. Varför det inte blir så regelbundet är då för att jag verkligen inte gillar att springa. Jag är mer förtjust i snabb och explosiv träning. Att nöta meter efter meter och flåsa på som en galning är för tråkigt för mig. Jag tappar fokus och får kämpa med tankar som  “En lyktstolpe till, eller 3 till, kom igen ny Mille, öka, bara nöt på, fram där runt hörnet” Jag blir helt slut mentalt av detta tänk.

Så något som passar mig är trappintervaller. Att se ett klart mål- upp för trappen! Blir enkelt och jag slipper tänka, det är bara att mata på. Sen gillar jag när det känns i kroppen ordentligt att man tränar. När det bränner i benen och hjärtat slår hårt och man liksom blir ett med sin kropp och bara befinner sig här och nu.

Här ovan är en trappa som jag hittade i Malaga när jag var där i somras och i den var jag ju tvungen att springa i.

Så här sprang jag där i:

-1 runda jogga uppför, jogga nedför

-1 runda med utfallssteg uppför, jogga nedför

-1 runda med knäböjshopp uppför, jogga nedför

-1 runda springa uppför, gå nedför.

Repeterade 3 varv så totalt blev det 12 varv upp och ner. Det tog mig 15 minuter att genomföra.

Kom ihåg, Det finns inga rätt eller fel med intervallträning det är bara fantasin som sätter gränser. Frågan är vad syftet med intervallträningen är?

Om syftet är att bli snabbare, då springer man många korta snabba intervaller varvat med lugnare intervaller.

Börja alltid med korta intervaller och längre lugnare intervaller. I takt med att du ökar snabbheten och flåset så öka distansen/längden på de snabba intervallerna samtidigt som du minskar de kortare intervallerna.

Om syftet är att få starkare muskler, explosivitet så är just trappintervaller toppen.

Jag har en trappa som ligger 2,5 km bort från där jag bor och den är 154 steg lång och tok brant. En perfekt runda att springa 2,5 km och sedan brukar jag springa järnet uppför trappan 3-4 vändor och sedan är målet att jogga i lugnt tempo hela vägen hem utan att stanna. Då springer jag med mjölksyra i benen och har haft maxpuls så jag tränar uthållighet, explosivitet och mjölsyraträning på samma gång.

Hitta en lämplig trappa och börja med att springa upp för den några vändor så ska du se att pulsen, mjölksyran och styrkan kommer ganska på en gång 👍🏼

Testa dig fram och variera. Börja försiktigt och öka sedan successivt. 

Framförallt se till att ha roligt!

Har du någonsin känt rädsla för att träna en viss övning bara för att personen bredvid dig är dubbelt så stark som du?

Har du någonsin undvikit att göra någonting av rädsla för att misslyckas?

Har du någonsin hittat på ursäkter eller ljugit om att du är sjuk/skadad för att ex slippa vara med på löptävlingen i idrotten i skolan eller liknande bara för att du är livrädd för att det skall upptäckas att du inte springer snabbast?

Har du någonsin känt dig nervös när du skall prata inför en stor grupp med tanken  “tänk om jag inte vet vad jag ska säga”?

Har du någonsin haft svårt för att be om hjälp för att du är rädd att du ska uppfattas som svag eller okunnig?

Det är ditt kära ego som pratar till dig. Ditt ego är inte alltid en snäll kompis. Ditt ego bygger en bild av dig själv av att du är stoppbar och bäst. Det är ju jättebra i vissa sammanhang och inte alltid fel, men i tillfällen när vi blir oerhört osäkra och nervösa så är det vårt ego som har satt för stora krav på oss, och som då ökar stressen och pressen på oss själva så att hjärnan inte hänger med i svängarna. Ditt ego gör dig liten och berättar istället för dig att du skall hålla dig inom din comfortzon där du vet hur du ska göra och prestera för att vara ditt bästa jag. Ditt ego vill bara vara bäst, ditt ego är lat och vill inte fightas och ditt ego vill absolut inte utvecklas.

För att utvecklas så måste du helt gå utanför din comfortzon, och dit får du gå ensam ditt ego varken vill eller kommer tat göra dig sällskap där.

Ditt ego vill stoppa dig, det är ditt ego som gör dig lat, ditt ego som gör dig nervös, ditt ego som vill stoppa dig eftersom ditt ego inte vill utvecklas. Börja med att inse att du måste sluta lyssna på egot och ta istället klivet utanför din comfortzon. Lyssna inte, bara gör det du ska. Börja med ett steg så kommer det vara lättare att ta det andra steget och när det andra steget är taget så kommer det 3e och 4e att bli ännu lättare och plötsligt är det hur enkelt som helst.

Vi alla har varit nybörjare någon gång, vi alla har börjat någonstans.

Vi går till gymmet för att bli starka, friska, få energi, få en bättre hälsa. Vi vill bli starkare och komma i bättre form och för att bli det så krävs det en ständig utveckling och för att få en ständig utveckling så måste vi hela tiden ta klivet utanför vår comfortzon. Vi måste pusha oss själva, ta i mer och våga mer.

Så bara greppa stången i gymmet och lyft det du kan med god teknik och låt personen bredvid dig lyfta dubbelt så tung vikt (hen började en gång med samma vikt som du har där framför dig)  Låt alla andra runtomkring dig stäva efter sitt personbästa medans du gör samma sak. Så i med hörlurarna och gör din grej, Strunta i ditt ego och börja utvecklas.

Det kommer inte att bli lätt. Din ego förväntar sig snabba resultat och kommer att berätta för dig att sluta när det blir tufft. Ditt ego kommer att förvänta sig att bli belönad och utvecklas snabbt. Du kanske kommer att utvecklas snabbt, kanske inte, vad spelar det för roll så länge du utvecklas?

Men du måste gå in på din arena ignorera ditt ego och sedan plocka upp det rostiga svärdet och börja slåss.

Sträva efter att bli bättre och bättre dag för dag, vecka för vecka, månad för månad, år för år. Utvecklas och njut av dina framsteg,

Du kanske är överviktig och vill börja träna men vågar inte av rädsla för att alla ska titta och skratta åt dig?

Du kanske hade tänkt att springa det där loppet du alltid drömt om, men du har inte kommit igång med träningen ännu så hur ska du hinna?

Du kanske vill lyfta 100 kg i marklyft men vågar inte för personen bredvid dig lyfter 200 kg?

Du kanske vill testa en ny träningsform, men du har ju alltid tränat på detta vis så hur ska du lära dig?

Du kanske vill byta karriär, men du kan ju inget annat än just det här som du gör?

Du kanske vill bli mer rörlig och smidigare, men det är nog för sent för du är stel som ett kylskåp?

KOM IHÅG…..Ditt ego hindrar dig från att stoppa något som inte fungerar!

Nu kööör vi!

Att vara själv tillsammans med mina barn i Marbella är en helt ny erfarenhet och även lite skrämmande och utmanande på samma sätt.

Jag är en egoistisk människa som alltid ser till att få mina behov uppfyllda främst. Mina behov är träning och mat som är bra för min kropp. Eller jag formulerar om, jag är mån om att jag själv mår bra först innan jag kan glädja andra. Jag vill inte kalla det egoistisk.

Min son vill egentligen bara äta mat som inte är bra för kroppen, dvs skräpmat och socker. Han äter allt som jag inte vill att han ska äta och har någon slags förbi för grönsaker. Eftersom jag vägrar att gå på snabbmatsrestauranger så har han istället köpt chicken nuggets och pommes frites som han har fått mig att tillaga och serverat honom 2 gånger varje dag.

Min dotter som har varit duktig på att äta all sorts mat och alla grönsaker har nu börjat utveckla samma slags fobi för grönsaker som sin bror. Men hon äter gärna kyckling och ris, hennes favoritmat är kyckling och ris utan sås bara plain.

Så ett stort dilema vi har är just kring måltiderna som skall ätas på restaurang. Det är omöjligt att komma överens om vilken restaurang vi ska gå på. Jag och Melvin (sonen) blir ofta osams just när vi står inför val av restaurang. Det finns inte många ställen som kombinerar hälsomat med näringsfattig snabbmat (nej en sallad på McD är absolut INTE ett alternativ)

Normalt så brukar min man tillika barnens kloka far alltid ledsna på vårt tjafs om val av restaurang och bara säga att “nu går vi in här och passar det inte så kan ni vara utan mat”. Sura går vi alla in på den valda restaurangen och bara försöker att hitta det bästa av de sämsta alternativen att äta och det gäller oss båda. Men nu är han ju inte här och kan välja eller medla mellan oss så jag har tagit det kloka beslutet att all mat äts hemma, då kan alla få den mat de vill ha och alla blir glada och nöjda och vi undviker tjafs och bråk.

So far allt bra. MEN det är ju bara jag här som lagar mat, som serverar mat, som diskar, som städar, som blåser på dotterns varma mat, som lagar 3 olika rätter 2 ggr per dag. Det tar sin tid och egentligen blir jag sjukt frustrerad och förbannad över detta, men jag väljer mina tankar och vill ha en tid nu med mina barn som är en fin och härlig tid.

Samma sak är jag själv och skall hitta på roliga aktiviteter att göra för mina barn. Att hitta en aktivitet som både en 3 åring och en 14 åring gillar är svårt. Men det beror på hur man tänker och agerar. Jag får helt enkelt se till att få dem båda nöjda och glada. Så jag lägger allt mitt ego tänk åt sidan och tänker att vi inte ska göra det som jag vill utan att vi bara ska göra det som barnen vill. Ja ok, jag tränar och går morgonpromenader eftersom det är mina behov och jag nöjer mig fin fint med det. Jag väljer att se alla förslag som positiva och se möjligheten i att släppa kontrollen lite. Normalt när vi reser så är det jag som styr vad vi ska göra samt även hur och när. Jag försöker att se till allas behov men prioriterar främst mina viljor, dvs om jag vill se utsikten från ett berg så kommer vi att klättra upp på det där berget för att se utsikten. Det vill jag nu också men inte mina barn, så då gör vi inte det helt enkelt.

Ok så vad har vi då gjort?

-Ja inte vart på stranden till exempel, vi gick ner till stranden i 5 min sen ville de hem men jag tvingade dem att stanna i alla fall 30 min. Men vi har badat i poolen mycket, spelat en massa påhittade spel i poolen, vattnat blommorna tillsammans varje kväll, varit i olika lekparker, spelat fotboll, gjort tokiga utmaningar, kört vilse, gått promenader, ätit glass, lekt med Charlies dockor, berättat sagor, dansat, sjungit, sjunger och dansar högt i bilen, skämmer ut Melvin, vi har hängt i stan och gått runt i affärer, klantat oss, skrattat och egentligen mest bara varit och umgåtts, pratat mycket. Vi har hängt i en trampolinpark som var typ det roligaste på länge. Att bara studsa runt på en massa trampoliner och skratta hejdlöst i 1 timme tillsammans med mina barn och även en massa andra barn och inte en enda vuxen var inne och studsade, utan alla satt där i det tråkiga cafeet och drack odrickbart kaffe och stirrade surt ner i sina mobiler.

Då slog det mig, att  det är viktigt för mig att lära mina barn både lycka och tacksamhet. Jag vill att de ska vara lyckliga i sinnet och inte bara för en massa fina saker, jag vill att de ska vara tacksamma för det lilla de har stället för en massa fina saker. Jag vill att de ska upptäcka livet och världen på ett positivt sätt, att de ska se, känna och glädjas åt det de har istället för att sörja det de inte har. Så att vara där i trampolinparken delaktig med mina barn och skratta tillsammans med dem gjorde att jag kände att vi alla var här och nu. Det fanns inga bekymmer, eller tankar på vad vi ska äta eller vad vi ska göra härnäst. Vi kände lycka och hade roligt tillsammans.

Jag kunde ha släppt in barnen själva, men hur kul skulle då Melvin ha som skulle ha fått agera barnvakt åt Charlie? Å hur roligt skulle Charlie ha som hade fått stå och titta på när Melvin hoppade som han ville. Å hur kul skulle jag haft det genom att sitta där och bara tänka att när är de klara?

Vi alla 3 hoppade, skrattade, ramlade, jagade, svettades och hade en magisk timme.

Trötta och nöjda gick vi ut därifrån satte oss i bilen, och jag frågade?

-Vart åker vi nu?

-Till stan (Puerto Banos) fick jag till svar och visst åkte vi till stan. I stan så gick vi omkring och tittade på alla lyxbilar som finns här, vi åt glass, vi gick och pratade, tittade och faktiskt åt vi på en restaurang helt utan att bli osams. Indisk, det funkar för oss alla!

Vi var alla lyckliga, glada och fullt närvarande.

Mycket av tiden här skulle kunna ha varit sjuhelvetes jobbiga. Om jag valt att lyssna på de tankar om hur jobbigt det är att bli ensam med barnen och bli alldeles förkrossad när det visade sig att Jocke inte skulle kunna åka ner och vara här med oss. Tanken skrämmer livet ur mig. Om jag tillåtit tankar som att själv serva barnen, att drabbas av panik vid upptäckten av att inga flyg finns att boka hem, att drabbas av panik när bilen går sönder på motorvägen, att bli irriterad över barnens tjat om glass, att bli sur över deras småtjafs om vilken TV kanal de ska samsas kring, att bli irriterad över Charlies hela tiden begär om min uppmärksamhet. Men jag väljer mina tankar, jag väljer att vara lycklig och tacksam över att få all denna tid tillsammans med mina barn. Jag andas och bara är, tar stunden för vad den är och är här och nu.

Å vet ni?

Det är en helt underbar magisk tid. Jag inser att jag nog aldrig kommer att få möjligheten att vara själv med båda mina barn på semester igen. Så jag bara är så otroligt tacksam för den tiden som vi får här och hoppas att barnen kommer att minnas denna resa sen i livet, och kanske när de själva har barn minnas tillbaka och känna att vad bra man kan ha det av att bara vara och inte göra något speciellt men samtidigt göra allting!

Jag vill inte lyfta mig själv som en superhjälte här om någon har tolkat orden på det sättet, utan det jag vill uppnå är helt enkelt att bara få dig att finna glädjen i att bara vara och njuta av tiden här och nu! 

DU VÄLJER DINA TANKAR, DINA TANKAR STYR DINA KÄNSLOR, känn på de orden ett tag 😊

 KÄRLEK LYCKA TACKSAMHET!

Vilka härliga underbara sommardagar med så mycket sol och värme vi har nu!

Passa på att vara ute i solen så mycket som möjligt och bara sug in den näring och energi som solen ger oss. Men var försiktiga så att ni inte bränner er, för mycket sol skadar vår hud.

Solen gör oss inte bara piggare utan vi mår också ofantligt mycket bättre när den lyser, och förklaringen till detta beror på att UV-strålarna från solen sätter igång en massa signalsubstanser dvs hormoner i vår kropp.

När solljuset träffar både ögats näthinna och vår hud så skickas en massa signaler in och runt i våra kroppar, först en signal till hjärnans tallkottskörtel om att stänga av produktionen av vårt sömnhormon melatonin och istället frisätta hormonerna noradrenalin och dopamin, vilket direkt skickar signaler till resten av kroppen om att det nu är dags att bli alerta och vaksamma.

När solen träffar huden så bildas D-Vitamin genom att omvandla kolesterol i huden till just D-vitamin, som bidrar till bl.a ett normalt fungerande immunsystem. Vitaminet ökar även kroppens upptag av kalcium och fosfor och stärker därmed vårt skelett.

Dagsljuset frisätter även hormonet serotonin, vilket bidrar till att vi blir lugnare och känner mer trygghet. (Är du mörkrädd så kan det vara ett tecken på för låga nivåer av serotonin)

Vad är Melatonin?

Melatonin är det hormon i kroppen som styr sömn och vakenhet, dvs vår dygnsrytm. Vid mycket melatonin så är vi trötta och dåsiga utan större ork och lust. På vintern så producerar kroppen för mycket av melatoninet vilket kort är en del av förklaringen till att vi är tröttare då.

Vad är Noradrenalin?

Noradrenalin är förstadiet eller vi kan säga den snabbare delen av hormonet adrenalin och balanserar även adrenalinet i nervsystemet. När en stressande situation kräver åtgärder, utsöndrar kroppen först noradrenalin och sedan adrenalin, vilket gör att nervsystemet kommer i ett tillstånd av höjd beredskap. Noradrenalinet skapas direkt och går ut i blodet för att supersnabbt skicka signal till hjärnan som då får en kick. De två hormonerna skapar en balans och kompletterar varandra.

Vad är Dopamin?

Dopamin är ett hormon som är kopplat till hjärnans belöningssystem; det ger signaler som gör oss glada, euforiska och lugna. Det reglerar också muskelrörelser, vakenhet, entusiasm och kreativitet. Det får oss att vilja göra saker och njuta av dem. Dopaminet i hjärnan ökar vid njutning, oavsett om det gäller mat eller sex. Tobak, alkohol och andra droger ökar dopaminnivån vilket gör att kroppen efter ett tag blir beroende av dessa förhöjda nivåer och bara vill ha mer. Detta gäller också för socker.

Vad är Serotonin?

Serotonin är en signalsubstans (hormon) som påverkar humör, minne, sömn, aptit, sexlust, kroppstemperatur och vissa kognitiva funktioner och även en del sociala beteenden. Vårt lugn och ro hormon. När vi har för lite av serotonin så blir vi deprimerade, nervösa, osäkra, ångest, ilska, smärta och även ett starkt sug efter kolhydrater.

Inte mkt som går rätt till när familjen Jagenus åker på semester, och ännu mindre när bara delar av familjen åker iväg!

Så här är det nu denna gång:

Vi har hyrt ut huset typ hela sommaren utan att ha någonstans att ta vägen, det löser sig alltid. Jag repeterar “ALLT LÖSER SIG” (typ vårt familjemotto el nåt)

-Jo vi tänker alltid så och det gör alltid det, men det kanske inte alltid är så smidigt alltid, men ändå vi har en grundtrygghet och det är dessa ord. Som min pappa alltid säger “När ska du komma ut ur din rosa lilla bubbla” ?

Svar:

-Aldrig!, ha ha!

Sagt och gjort så drog vi från huset och jag hyrde ett hus i Marbella i 17 nätter. Melvin (sonen 14 år) skulle spela Gothia Cup i början av perioden så då sa vi att han får komma efter Gothia Cup. Jocke (mannen) jobbar och entreprenörar som en galning just nu och honom kan man aldrig räkna med. Så jag, Charlie (dottern 3 år) och mormor (min mamma) åkte ner till huset i Spanien först. Mormor åkte hem efter en vecka och Melvin ska nu anlända själv med flyg imorgon och vara här i 1 vecka.

När jag så skulle checka in Melvin på Ryanair så visade det sig att barn under 16 år inte får flyga ensamma, Whaaaat!!!???

-Asså, nä det går liksom inte. Han måste komma, för han har ingen annanstans att ta vägen.

Jag hittar en LiveChat hos Ryanair där det är 1 timmes kö (bara det är ju galet) jag försöker förklara att det inte går att checka in min son. Försöker spela dum. Får till svar att barn under 16 år inte tillåts att flyga ensamma hos Ryanair (jag får en länk skickad till mig av livechattaren där det klart och tydligt står detta. Men vem läser regler? JA inte jag iallafall, ha ha)

Jag frågar snällt om man kan checka in ett felaktigt perssonnr då jag inte tror att de har koll på just personnr hos Rysnair. (Jag ringer till och med mamma och frågar om man kan förfalska personnr.) Livechattaren stänger då ner chatten.

Häpen och smått panikslagen sitter jag kvar där som ett fån och gapar. Jag funderar på många olika alternativ, kanske kan vi  (med vi här menar jag mannen och sonen) “ragga” upp en passagerare på Skavsta som inte har checkat in ännu och boka om dennes biljett så Melvin får checka in och flyga med denne person. När jag förklarar min plan för min man så lägger han på luren.

Men vad är det frågan om här? Varför är alla så motsträviga.

Min man säger “Läropengar” Boka en ny flygbiljett med ett annat bolag bara.

Ok, sagt och gjort det gör vi. Så imorgon kommer Melvin som planerat men lite senare och med ett annat (och dyrare) flygbolag.

En annan sak som går fel är bilen, hyrbiljäveln! Så jäkla ful, trög och värdelös liten Fiat Panda!

Idag var tanken att jag och Charlie skulle åka till en badstrand en bit bort. Vi drar iväg ut på motorvägen och efter 10 min så lägger A/Cn av,  och strax därefter ser jag att temperaturmätsren stiger snabbt. Ok, måste svänga av vid en mack. Åker vidare och efter njae 30-40 sekunder lyser den röda lampan och det börjar lukta bränt. Ok, jag fattar att motorn är överhettad och att jag måste stanna typ NU, men jag är mitt på motorvägen, här vägar jag att stanna. Åker lite till, ser en avfart och svänger av och där och då dör bilen. Den bara lägger av och går inte att starta. Mitt i gassande sol, mitt på avfarten av motorvägen. 

Temperatur ute 170 grader och ingen skugga. PAAANIK!!! Å bilar svischar förbi,tutar och glor argsint på mig.

Jag öppnar motorhuven men ser eller fattar inte vart jag ska hälla på med vatten (jag har en flaska vatten i bilen) för att kyla av.

Jag letar fram en varningstriangel och ställer den bakom bilen. (undrar varför jag inte gjorde detta först??? Då jag har min 3åring i baksätet och bilarna är miljontals och kör i 300km i timmen (ok jag överdriver)

Det blir en härlig kö som ombildar mig där på avfarten. Jag försöker stanna någon bil, men alla bara swishar förbi arga. Någon vevar ner rutan och frågar om jag heter “Pablo Espanol”?

Ringer Mamma och hon frågar om jag ringt biluthyrarna. Äääää nä jag har inte ens lappen med nr med mig!

PAAANIK!!! Men jag tänker att mina alternativ är att gråta ut paniken eller att skratta åt det. Jag börjar skratta och min dotter skrattar med mig. 

2 tjejer kommer fram och frågar om jag behöver hjälp! Sen frågar de efter “Pablo Espanol”. Ok jag fattar att de frågar om jag pratar spanska. No Pablo English frågar jag?

Si, little får jag till svar.

Jag förklarar mig vad som hänt då en galen motorcyklist stannar och skriker som en galning, arg!

Ena tjejen frågar om jag har en gul väst i bilen? Det måste man ha annars kommer polisen och bötfäller. Tjejen och spanjoren börjar prata och tjejen blir som en slags översättare mellan mig och spanjoren. Han häller i vatten och ber mig starta bilen och följa efter honom till macken som som tur är ligger den bara 200m bort.

Väl där hjälper han mig att köpa kylarvätskan och fyller på till Max. Han ber mig vänta i 30 min, antar att han säger att bilen måste kylas ner.

Där står jag och Charlie nu tacksamma över att ha fått hjälp, tacksamma att allt gick så smidigt ändå, tacksamma att vi inte stannade på motorvägen.

Charlie är glad och nöjd och förstår inte alls att något galet har hänt.

Vi åker till sist vidare ut på motorvägen efter 30 minuter. Kylaren är stabil… Till en början, sen stiger den snabbt igen. Jag får typ en panikattack och tänker att detta kanske är slutet nu. Men så ser jag en skylt om en bensinstation 500m bort. Jag hann precis av innan röda lampan tänds igen.

Nu googlar jag fram telnr till biluthyraren och förklarar vad som hänt. Som tur är la jag till en försäkring i sista stund. De säger att de skickar en bärgningsbil till bilen och en taxi till oss. Taxin kommer att köra oss till kontoret där vi får en ny bil.

Å herreguuu vilken pärs! Men tur att mkt stämde, tur att vi hann av motorvägen båda gånger, tur att vi var nära bensinstationer båda gånger och tur att jag tecknade en försäkring i sista stund!

ALLT LÖSER SIG!!

Skönt tänker ni att allt är löst….

MEN vi bokade bara enkelbiljetter ner då vi inte visste om Jocke skulle komma loss eller ej.

Å nu visar set sig att alla plan är fulla! Det finns liksom inga platser kvar hem ha ha!

Funderar nu på tåg, hur och till vilken annan ort vi kan typ köra bil till och flyga från annan ort, men set ser lika illa ut på närliggande orter.

Allt löser sig!  Måste bara komma på en smart lösning. Har du någon så är den mer än välkommen att berätta, jag lyssnar mer än gärna.

Semester, wihooo dags att gå loss på allt onyttigt och bara äta massa glass och godis, du har ju slitit hårt för att komma i sommarformen, nu är du värd att unna dig!!! Eller?

Tyvärr är det en sann bild och jag har många klienter som både tänker och fungerar så. Men varför slita så hårt för något som är som bortblåst på bara någon vecka senare? Varför inte bara se till att behandla din kropp väl under semestern? Det är ju nu du har tid för återhämtning så ge din kropp vad den förtjänar. Fortsätt dina vanor med nyttig och hälsosam mat, regelbunden träning osv.

Jag ger mina klienter som råd att i varje fall se till att gå 30-45 min sammanhängande promenad varje dag under semestern så att de håller igång kroppen. Jag ger dem även rådet att unna sig att äta massa goda frukter och grönsaker., det är ju nu under sommaren som de är som absolut godast. Att heller inte vräka i sig glass och godis, utan någon gång i veckan precis som vanligt.

Eller varför inte träna några pass utomhus med funktionell träning? Testa nya sporter som kanske yoga, tennis, golf, paddleboard, crawl, cykling, simning, löpning eller vad som helst som du inte brukar göra annars. Du har ju som sagt tid att upptäcka och utforska nu under semestern.

Det kanske absolut viktigaste är att se till att dricka mycket vatten och att ta sig tid att stanna upp i nuet och bara njuta, att ta in allt för stunden. Känn vinden som blåser omkring dig, känn doften. Doftar det hav, blommor, blöt asfalt, nyklippt gräs, eller vad doftar det? Se allt omkring dig och ta in alla detaljer, vilka människor gör dig lycklig eller njuter du av att få en egen stund, eller kanske av barnens skratt? Var tacksam för det lilla och uppskatta det vardagliga. det är de små tingen som ger oss mest glädje.

Jag själv ser till att gå upp tidigt på morgonen under min semester, jag älskar att gå promenader i soluppgången, att gå i en ny stad innan den vaknar ill liv. Det är något visst med det som man bara vet om man har gjort det. Det är en stillhet, en underbar atmosfär, magiskt på alla sätt och vis. Om jag blickar tillbaka på många av mina resor så är det ofta stunder på morgonen på mina tidiga morgonpromenader som jag minns mest.

Dessa tidiga promenader ger mig så mycket, det ger mig lugn, tacksamhet, njutning, återhämtning och massa massa energi. Jag får mer energi av att sova 1 timme mindre och gå upp för att gå än att sova den timmen.

Jag äter alltid samma mat året om. Mycket protein (mestadels kyckling) och massa grönsaker. Till frukost äter jag alltid havregrynsgröt och ägg, alltid oavsett vart jag är så är det min standard frukost. Varför ändra ett vinnande koncept?

Träningen håller jag igång på samma vis oavsett om jag är på semester eller inte, träningen är min livsstil. Finns det inget gym i närheten så finns det som sagt mängder av träningsalternativ för att hålla igång.

Den största skillnaden nu är som sagt att jag tar morgonpromenader och det gör jag normalt bara annars när jag går på tävlingsdiet inför Body Fitness tävling.

Behåll dina rutiner!

Vi lever i ett framåtböjt samhälle, där vi alltmer får en framåtrotation i axeln vilket skapar en rundad rygg och fler och fler börjar se mer och mer ut som quesimodo. (Du vet han som bor i klocktornet, jag vet inte hur hans namn stavas, men du hajjar vem jag menar)

Tänk all den tid vi sitter framåtböjda med blicken vänd neråt stirrandes i en mobiltelefon eller platta? Eller hur vi mer och mer sitter stilla, bär på barn, bär gravidmagar, sitter med otroligt dålig hållning på kontoret, eller hur sitter du när du åker kollektivt, eller i bilkön och nämn en person som sitter med en rak hållning när man tittar på TV i soffan hemma??? m.m m.m

Många av de övningar som vi gör i gymmet är inte alltid de bästa för våran hållning – det kan tom förstärka många av våra problem. Ta tex de otroligt populära övningarna som bänkpress, latsdrag, chins, militärpress, olika bicepscurls och sit-ups/crunches, alla dessa övningar som ytterligare göder den redan rundade taskiga hållningen som fler och fler av oss får.

Jag skulle nog nästan säga att 9 av 10 av mina PT kunder har en taskig hållning med en grov framåtrotation i axeln, så vi får nästan alltid starta med att få ordning på hållningen innan vi kan utveckla musklerna mer. För att börja träna hårt med en taskig hållning skapar bara mer problem och till sist skapar det även smärta och skador.

En fantastiskt bra  övningen för att motverka denna quesimodo hållning är enligt mig Face Pulls. Genom att aktivera och stärka de musklerna som drar ihop och ner skulderbladen, hjälper just face pulls till att motverka denna rundning av ryggen som kan ske pga av felaktig träning och för mycket sittande. Du tränar övre delen av ryggen, men framförallt de små musklerna mellan skulderbladen (romberna) samt även baksida axlar.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=A4izODx3qKM[/youtube]

Såhär gör du en Face Pull:

1. Fäst det långa repet uppe i trissan i en kabelmaskinen. Greppa tag i repet längst ut med lillfingret vänt utåt.

2. Tag ett kliv bakåt och luta dig även något bakåt, ha nacken i ett neutralt läge (tänk dubbelhaka). Bibehåll denna position då du nu drar repet mot dig. Jag brukar be mina kunder att de ska försöka placera mitten av repet (den den som är närmast trissan i kabelmaskinen) mot pannan – när du gör detta så hamnar armbågarna tillräckligt långt bak samt lagom högt upp. Håll här i ca 1-2 sekunder och fokusera på att spänna åt mellan skulderbladen, sök kontakten med musklerna.

Händerna bör nu vara i höjd med pannan och armbågarna bör vara i höjd med axlarna, vinkeln i armbågen ska vara 90 grader ungefär.

3. Sänk sedan vikten med kontroll och stretcha gärna ut mellan skulderbladen innan du vänder om och upprepar övningen.

Här är det viktigare att söka kontakt med musklerna snarare än att ladda på med vikter. Jobba därför med en låg vikt och gör 12-15 repetioner i en 2-3 set.

VIKTIGT: Se till att axlarna inte åker upp mot öronen under övningen. Se även till så att armbågarna inte åker in mot kroppen eller att händer hamnar för nära huvudet, om detta sker så jobbar du med en för tung vikt. Sträck ut och sök kontakt!

Rödbetor har ett högt innehåll av nitrat som ombildas till kväveoxid,* Omkring en femtedel av nitraterna som finns i rödbetsjuicen omvandlas av bakterier till nitrit i munnen och sväljs sedan ner med saliven. När saliven kommer ner i magen börjar omvandlingen av nitrit till kväveoxid..

*(Kväveoxid är en molekyl som kroppen själv bildar och har stora effekter på blodflöde, ämnesomsättning och muskelfunktion.)

Egentligen är det inte heller nitrat som är den verksamma substansen, utan kväveoxid. Nitrat reduceras först till nitrit och sedan till kväveoxid, och det är kväveoxiden som gör att blodkärlen slappnar av och utvidgas. Rödbetsjuicens väg till prestation och bot är dock ganska komplicerad. Processen tar flera timmar. Först måste nitraterna i rödbetsjuicen sväljas och sedan bearbetas av bakterier i saliven. Nitraterna måste alltså först ner i magen och sedan upp igen.

Hur hänger det ihop? Jo, när man svalt juicen absorberas en tredjedel av nitraterna i magen och tunntarmen och sipprar sedan ut i blodplasman. Resten försvinner med urinen. Därefter tar spottkörtlarna aktivt upp nitrat från blodplasma och koncentrerar nitrat i saliv som sedan utsöndras i munhålan. Där finns bakterier som andas in nitrat och andas ut nitrit. Dels dödar denna bakterieproducerande nitrit kariesbakterier, dels sväljs den ner med saliv och en del av detta nitrit reduceras sedan till kväveoxid i magsäcken. Kväveoxiden tränger därefter ut i blodkärlen och får dem att slappna av och utvidga sig.

Fler hälsofördelar du får av rödbetor:

-Sänkt blodtryck

-Bättre immunförsvar

-Förbättrar cellernas energiomsättning

-Detoxar

-Förbättrar kroppens PH värde (de flesta av oss är för sura för att vi äter för mycket socker)

-Antiinflamatoriskt

Ladda med rödbetor inför lopp!

Inför viktiga tävlingar och lopp kan du börja dricka rödbetsjuice. Det räcker med ett glas två gånger per dag. Det finns litegrann nitrat i nästan all mat men gröna grönsaker är ofta fullproppade med det. Äter man mycket grönsaker eller är vegetarian behöver man egentligen inte fylla på med extra nitrat. Störst effekt får motionärer upp till elitnivå. Effekterna på idrottare i den yppersta eliten verkar vara mindre, där ser man att ungefär en av fyra får en mätbar effekt av nitrat.

Rödbetsjuice:

Godast och enklast så gör du en egen rödbetsjuice som du enkelt kan göra själv genom att pressa 1 kg rödbetor i en råsaftcentrifug tillsammans med 3 cm ingefära och 1 citron (för smakens skull)

Eller så kan du köpa koncentrerat rödbetssjuicepulver för utblandning med vatten. Det bästa rödbetspulvret köper du från Alpha Plus och deras utbud Mighty Sport. Använder du koden Mille15 så får du 15% rabatt på hela ditt köp.