Diet

Jag kanske är helt galen och kanske jag är en tokig människa. Men jag njuter verkligen av mitt liv just nu.

Jag är just nu i mitt livs form och jag tycker att det är en fantastisk känsla att äntligen få se resultat av allt jobb och slit som jag har lagt ned. Jag känner mig nöjd, stolt, stark och pigg. Jag trivs i min kropp och jag trivs med den här känslan att jag kontrollerar min kropp fullständigt.

Jag älskar att finslipa till de sista detaljerna för att komma i ännu bättre form, för att toppa formen maximalt. Jag känner mig lyckligt lottad som har hittat den här känslan och set här fokuset.

Jag har verkligen hittat min stora passion, att träna TÄVLINGSIRIKTAT Body Fitness.

Jag är ju ett stort fan av att leva i nuet och försöker verkligen att alltid göra det. Men jag har nog aldrig tidigare lyckats så bra som just nu. Varje dag varje stund så är jag bara i nuet. Men klart att tanken alltid är på målet, eller tanken snarare fokuset skulle jag nog säga. För tanken är här och nu. Det är NU just i detta nuet som jag kan påverka resultatet. Så jag tar vara på varje sekund och gör det bästa jag kan för att förbättra mig, för att ta in alla känslor, för att minnas alla dessa känslor.

Känslorna är många. Man hoppar mellan hopp och förtvivlan.
Man går från att vara hård till vätskefylld över en natt (jösses vad sömn påverkar mycket)
Jag skiftar från endorfin lycklig till monster hungrig och arg på sekunden.
Jag är slutkörd men laddar in en extra växel och blir otroligt nog ännu mer slutkörd men lyckligare, böjd för att jag lyckades övervinna tanken på att “inte orka”
Allt sitter i huvudet!

Det är mycket som ska hända nu s
De här sista 35 dagarna. Men det är också just nu som jag är i mitt livs form och så mycket fokus som det är på mig just nu har det aldrig varit. Jag tänker njuta och jag tänker ta åt mig av den här fantastiska känslan, att ta emot alla hejja rop, all beundran på det enorma resultat som jag faktiskt har åstadkommit.
-10 kg sen i Januari. Det är inte illa för en dvärgkropp på 155 cm.
Och vilken muskelutveckling jag har gjort.

Jag är sjukt STOLT OCH NÖJD
Men jag har en växel till och det är nu mina vänner som det sista skall till.
5 veckor kvar och det är så nära nu.

Jag lever min dröm!

Kl 12 åkte jag in till sats sjöstaden för att träffa min nya vän och tillika teammate Danijella.
Vi skulle köra ett benpass och posera lite tillsammans.
Vi båda är med i MM Sports team och vi har lärt känna varandra genom Teamträffar som MM Sports har arrangerat.
Danijella ska köra Athletic Fitness på Decembercupen och sen Body Fitness på Luciapokalen.

Vi garvar och peppar varandra om vartannat när vi tränar ihop. Men mest låter vi nog. Typ skriker både av att peppa och att peppas. Ha ha!
Typ så här ser vi ut när ci är höga och lyckliga av alla endorfiner!

Sarah, en ny tjej som jag aldrig tidigare har träffa, men dom också är med i MM Sports Team, var med och poserade idag. Så vi startade helt enkelt dagens träning med 1 timmes posering.

Tänk va, 3 tjejer som skall tävla i samma gren Body Fitness men i olika klasser, men på samma dag, så vi alla har lika lång tid kvar.
Vilket verkligen också visar att det får inte att jämföra sig med andra. Alla är unika på sitt sätt. Alla har olika fysik och så är det bara. Man ska bara utgå från sig själv och göra sitt bästa.

Som jag har sagt och också set som är viktigast för mig. Det är att jag vill stå där innan jag går upp på scen och känna att jag verkligen gett allt och gjort vad jag kunnat. Jag vill känns i varje del inom mig att jag är i mitt livs form. Då är jag nöjd. Sen är resten upp till domarna att bedöma hur jag ligger till i jämförelse med andra. Men JAG vill känna nig nöjd med mitt jobb och efter mina förutsättningar.

Men ok, åter till träningen då.
-Det här med posering är så enormt svårt. Man ska spänna varje liten muskel, men le och allt ska se så avslappnat ut. Man ska framhäva sina styrkor och dölja sina svagheter. På 10 cm höga klackar.
Galet svårt men det är bara att nöta på.
Jag själv börjar få till det mer och mer, men långt ifrån klar och långt ifrån perfekt.

Efter 1 timmes posering då körde jag och Danijella ett benpass med många och tunga böjar. Både front och vanliga.

Sen fick vi den briljanta ide’n att verkligen köra slut på oss så vi la upp ert WOD pass.
Ett Hi-Intensity pass på 20 min. Bara köra på och köra slut på oss själva.

Passet bestod av ett ARMRAP (dvs så många varv som möjligt på den angivna tiden)

10 st Thrusters
10 st Boxjump Burpees
10 st Jack knife
200 m rodd

Gaaah, shiit vad jobbigt det var. Jag hann 5,5 varv. Galet högt tempo. Men jag fick ett sådant endorfin och adrenalinpåslag så jag hittade både styrka och ork att orka fortsätta.

Men jag höll på att svimma på slutet.
Det var dags för MAT
Jag och Danijella typ båda två sprang och hämtade våra små väl vägda matlådor och åt snabbt upp maten efter.

Nu är kl 21:30 och jag är totalt slut i kroppen. Har ju kört 3 pass idag. Men 1 pass återstår.
20 min stretch ska jag avsluta denna dag med.
Det är ett hårt liv att det här med att deffa ner kroppen till tävlingsform. Men ett liv som jag älskar och speciellt dagar som denna.

Hej kära endorfiner, jag älskar er

Om exakt 6 veckor är det dags!
Det är så mycket känslor som blommar upp inom mig när jag tänker på det.
Bl.a. SHIIIIIIIT, va nära men SHIIIIT vad långt kvar. Och jag kan inte fatta hur nära det är men hur länge jag ändå har hållit på. Hur har jag orkat? Hur har jag motiverats?
Det har tagit så enormt lång tid och jag har haft det här målet i så lång tid.
Bl.a. Så var jag gravid och födde barn mitt uppe i allt, bara det får mig ju att undra hur jag hittade tillbaka till motivationen och hur hittade jag orken.
Men jag har haft ett mål och jag har hela tiden, varje sekund på dygnet varit fokuserad på just den 22 november och även 29 november.
Och nu är det så nära.

Men det är NU det börjar på riktigt. Allt vässas till, allt justeras, all min tid, alla mina tankar går just nu enbart mot tävlingen. Min världsbild blir mindre och mindre men mitt fokus och målet blir tydligare och skarpare. Jag drivs på ännu mer. Hittar orken hittar motivationen och bara kör på.

Det börjar bli tufft på så många sätt.
1. Jag äter samma mat flera dagar i rad. Lagar stora mängder mat, mäter upp och sorterar på gramet till varje måltid. ALLT vägs!
2. Hungern finns där konstant. Att aldrig riktigt få bli riktigt mätt. Det är skillnad på hunger och hunger. Det är inte så att min mage är tom och kurrar, men den blir hellre aldrig lite lite för fylld. Så nu efter 9 veckors diet känns det att det vore ju så gott att bara få frossa i sig ordentligt.
3. Jag börjar bli sugen på allt möjligt. Mest socker, jag som aldrig har varit ett sockerfan. Har liksom aldrig gillat godis, bullar och liknande. Men nu skriker kroppen efter bullar, kakor, godis. Hjälp vad jag får kämpa för att inte få tankarna att segla iväg och börja drömma om massa godsaker.
4. Humöret svänger fort, speciellt precis innan varje måltid. Då förvandlas jag till ett monster.
5. Okoncentrerad. Svårt att ha koll på andra saker och ting när träning, mat, stretch, massage, posering, fixa bikini, fixa boende, fixa allt som behövs inför tävlingsdagen, m.m Ja som sagt allt fokus går till tävlingen.
6. Har inte ett endaste klädesplagg som sitter bra längre. Allt är för stort, ha ha!

Men trots att det känns och trots att det är extremt tufft så kör jag på och mår bra. Jag har kul och lär mig så mycket om mig själv om min omgivning, och om hur min kropp fungerar m.m

Jag är ändå fortfarande en glad, sprallig liten prick.
På riktigt denna tävlingssatsning är det bästa jag någonsin har gett mig in på. Jag är inte i mål än, men jag kommer att ta mig i mål.
Det är en extrem livsstil, en extrem sport som inte bara berör mig utan hela min omgivning.

Sån himla tur att jag har fina förstående vänner och framförallt världens bästa man.

FOKUS och glädje

Så här ser det ut när jag lagar mat

I helgen var det SM i Body Fitness, Bikini Fitness och Body Building i Västerås.
Jag åkte dit själv i egen bil men har ju genom den här sporten/livsstilen lärt känna en himla massa härliga människor med samma intresse som mig. Jag visste ju att många av dessa människor skulle vara där.
Jag var bara där under lördagen då i huvudsak Body Fitness tävlingarna gick.
Men vilken rolig dag, vad mycket energi jag fick, vad motiverad jag blev!

När jag satt där i publiken och fascinerades av alla duktiga och vackra atleter som stod på scenen och glänste så slogs jag av tanken på att snart står jag där.
Som ni vet så tror jag på att välja sina tankar för att forma sitt liv efter dem. Så istället för att drabbas av panik och låta känslan som säger “vad har du gett dig in på” eller tanken som säger åt mig “du kommer aldrig att kunna bli så hård i kroppen” etc etc
Så valde jag istället att fokusera på de små tankarna som var:
“Snart sitter min man, mina föräldrar och några vänner här i publiken och tittar på mig som står där uppe på scen” eller tanken som kom sen “WOW, snart är jag där”
-Ja jag valde de bra tankarna och sköljdes över av motiverande känslor och blev så upprymd av mina känslor av att jag snart når fram till ett mål som jag haft så länge så jag blev typ lite tårögd. Härlig känsla, så bra tårögd, inte dåligt tårögd (ville bara förtydliga det ifall någon undrade)

De bästa vi har inom Fitness världen!

Fler bilder fler fantastiska atleter

I pausen så ordnade MM Sports Rep-Power tävling. Man ska helt enkelt göra så många repetitioner som möjligt på 80 sekunder. Tunga vikter och många reps, mjölksyran bara pumpade på dessa duktiga atleter.
Roligt att titta på, framförallt roligt att set finns så mycket olika grenar som man kan öva och träna på. Det är inte bara samma sak att stå på scen i en liten bikini. Det finns så otroligt mycket mer att upptäcka i denna fantastiska lilla träningsvärld.

Min egen träning går helt enligt plan. Jag har ju en del vätska som sitter och som inte riktigt vill släppa. Vet att jag behöver sova för att kroppen ska våga släppa.
Så jag gick och la mig tidigt i lördags vilket inte var så svårt då jag var helt slut av alla intryck som jag fick under dagen.
När jag vaknade upp på söndagen så hade kroppen släppt på vätska och jag vägde för 1a gången under 50 kg.

Konturerna syns och äntligen kan jag stoltsera mig med ett 6pack

Så sammanfattningsvis GRYM HELG!

Coachen har bett mig att träna mer rumpa. Måste bygga mer röv. Å hennes ord är min lag.
Jag kör nu ben 2 dagar i veckan, och denna vecka har jag lagt in 4 st Stairmaster pass. Dvs jag går i trappor fast i en maskin. Varje gång har jag gått uppför 100 våningar vilket motsvarar ca 3-3,5 km.
Benen och framförallt röven har haft konstant träningsvärk hela veckan. Men jag ser redan ett lyft.

Det kanske är inbillning, men känslan är att jag är betydligt starkare i benen. Har liksom fått bättre balans och stabilitet.

Jag går nu också på regelbundet massage hos världens bästa Naprapat.
Å det är verkligen något som gör skillnad. Hon masserar musklerna hårt och knäcker lite och helt plötsligt så sitter poserna vid poseringen betydligt bättre. Jag blir helt klart mjukare och rörligare.

Jag har lite känt av en energidipp denna vecka. Har fått kämpa hårt för att tagga till inför varje träningspass. Undrat lite varför energin varit lite lägre. Jag känner mig inte stressad eller trött.
Men så slod det mig att jag har slarvat med grönsaker i veckan. Så jag lassade på med rikligt med grönsaker i helgen. Å ja, jag känner att jag fick upp energin igen. Känner mig mer mätt och belåten. Fast visst är jag alltid lite hungrig, men jag vill inte lida av dieten, orkar inte slösa energi på något dom är vad det är så jag struntar i att känns efter.
Men grönsaker ska man helt klart inte slarva med.

Så nu när jag preppar mina matlådor så gör jag en färsk sallad i en liten påse som jag tar med till varje måltid.

Varje söndag så unnar jag mig en lyxfrukost. Eller unnar å unnar, det är samma kalorimängden som annars, men lite annorlunda och ombyte förnöjer 🙂
Söndag= Pannkaksfrukost.

Mina proteinpannkakor gör jag enligt nedan:
1 dl havregryn
1 skopa proteinpulver (jag har Dietfuel från Body Science)
3 st äggvitor
1 msk lättkvarg 0,1%
2 dl vatten
Vispa ihop allt och stek som pannkakor

Till detta så mosar jag hallon och lättkvarg. Bygger upp en pannkakstårta och äter hälften.
(Den andra hälften delar jag i 2 delar och äter som 2 st mellanmål under dagen)

Detta smarriga ger mig lika mkt näring som vilken vanlig dag som helst. Men det känns lyxigare då det är lite annorlunda. 1 dag i veckan dessutom gör det mer festligt.

Ja det är som sagt små små detaljer som gör sådan enorm skillnad.
Mitt humör, min energi, min vilja är på toppen och jag mår kanon. Jag njuter av denna diet och det går smidigare och enklare än jag trodde att det skulle vara. Men visst det är 8 veckor kvar. Men med rätt inställning och små små justeringar så borde det nog gå smidigt hela vägen.

Jag vill stå där innan jag kliver upp på scenen och känna att jag är i mitt livs form, att jag gjort allt jag kan men framförallt att jag gav allt och att jag gjort mitt bästa. Då kommer jag bli nöjd och då har jag nått ett mål. Sen vilken placering jag spelar ingen till. Det handlar om mig och min känsla!

Pang och helt plötsligt så börjar det strömma till med hejarop från alla håll och kanter. Ni är många som kommenterar att det syns ordentligt nu på min kropp. Många sån säger att jag ser fit och tajt ut. Många är ni som säger att ni blir motiverade och inspirerade av mig.
Vet ni?
Det glädjer mig så oerhört mycket. Det värmer och ger sån oerhörd energi till att nu i detta läget lägga i ytterligare en växel.
TACK till alla er! Ni är underbara.

Det är såklart inte alltid så himla roligt att åka iväg till gymmet varje kväll, att gå upp kl 5 för att gå en promenad i 60 min varje dag. Att äta på schema och hela tiden planera in mat, träning, mellanmål, stretch, posering och massage. Det är så mycket mer än att bara träna hårt. Det är en extrem livsstil en extrem sport på alla sätt och vis. Och dessutom så går man och är konstant hungrig.
Men jag älskar det, annars hade jag aldrig gjort det. Man får bara köra på och hela hela tiden påminna sig om målet och känslan att utvecklas och fokusera på de bra positiva känslorna.
Det är nu 8 veckor kvar och det är NU det gäller. Det är NU agnarna skiljs från vetet. De som orkar ladda på, de som orkar fortsätta att motivera sig själva, de som har förmågan att se målet och vilja nå dit det är vi som lyckas.
Jag är absolut en av dem. Jag kommer m 8 veckor och 3 dagar att uppfylla en dröm jag haft så länge. Drömmen om att få stå på scen i en Body Fitness bikini.
Det är så nära nu.
Så sjukt taggad är jag och mer motiverad än någonsin. Tränar just nu hårdare än jag någonsin har gjort.

TACK till alla er som just nu hejjar på. Fortsätt det ger så mycket mer än ni tror!

KÄRLEK till er alla

Har lite för mycket just nu. Väldigt nära bristningsgränsen. Igår så pratade folk med mig men jag hörde inte vad de sa, orden fastnade inte. Jag är yr, andas högt högt upp i bröstet. Pulsen är hög och stressen har tagit en enorm plats i min kropp.

Jag är väl medveten om detta, jag känner igen signalerna och jag lyssnar på dem. Försöker ta djupa andetag, försöker slappna av, försöker även att bara göra 1 sak i taget. Men det går sådär. Har satt helgen som 2 dagar att koppla av, att varva ner, att bara vara.

Jag har mkt att göra på jobbet, letar nya produkter till min webshop och uppdaterar den. Kör PT med några klienter, coachar några gällande kostråd, skapar recept och bygger kostprogram för ett nytt samarbete som jag återkommer med strax, kör just nu 4 st gruppträningspass utomhus
3 st Mammaträning med Xtremefit Mamma
1 st tillsammans med Lorna Jane klädmärke (mitt absoluta favoritmärke just nu) https://m.facebook.com/lornajanesweden
www.lornajane.se

Utöver detta så ska jag träna 2 ggr per dag, fixa och väga maten, planera in och se till att ha mat, mellanmål, rätt träningskläder, rätt material för att sköta alla jobb och uppdrag.
Vara en bra mamma, fru och vän.

Energin börjar ta slut. Jag går på diet så jag har ett kaloriunderskott så maten jag får i mig räcker inte riktigt till att ha fokus på allt på ett tipptopp sätt. Det är bara att inse och försöka att trappa ned. Hushålla med energin.
Att trappa ned på träningen är inte ett alternativ. 10 veckor kvar!
Håll fokus, se målet och njut av resan!
Välj rätt tankar nu. Jag får börja kämpa lite hårdare för att välja bort de negativa tankarna som “det är så mkt” “det är så tungt” “skippa träningen och lägg dig i soffan och slappna av” ” ta den där mackan nu, förstå hur god den är”, m.m m.m

Jag har ett mål och vet att det inte är enkelt att ta mig dit. MEN det är det som är tjusningen, det är en enorm utmaning och prestation som ligger bakom. Har jag kämpat så här långt så är det bara att fortsätta.

Men dieten börjar verkligen att kännas nu.
Är det värt det?
ALLA GÅNGER

Eftersom förra veckan blev en grym PB vecka med hela 3 st PBn så tänker jag denna vecka backa ordentligt viktmässigt och fokuserar istället på kontakten med musklerna.

Variation är viktigt för att musklerna skall utvecklas. Variationen behöver inte betyda nya övningar hela tiden. Jag kör på med samma övningar där det är mycket basövningar. Variation är att byta vikter och att justera vinklarna.

Så då det blev tungt förra veckan så är det bra att återgå till fin teknik och hitta kontakten i musklerna när jag tränar.

Det är alltid viktigt att träna med bra och rätt teknik, egentligen framförallt då man belastar tungt för att slippa skador.
Men man har en viss förmåga att skippa tekniken de sista repsen då man har PB i sikte. Man vill ju så gärna pressa upp vikten.

Känslan att jobba med att ha kontakt 100% i hela rörelsen i varje set är magisk. Man blir totalt fokuserad, man blir ett med sin kropp. Tanke, känsla och kropp samarbetar. Alla tankar på allt annat blir som bortblåsta. Detta är grymt bra mental träning också. Att bara vara, att känna, att fokusera på nuet, hur känns det i kroppen.

Prova 1 vecka, det kan ta ett tag innan du verkligen hittar 100% rätt i kontaktträning. Men när du gör det under ett helt pass… Magi!
Berätta gärna om/när du haft ett sånt pass.

Att gå upp varje morgon kl 5:30 är inte alltid jättekul, självklart inte! MEN som jag alltid säger, ALLT BLIR VAD MAN GÖR DET TILL!
Istället för att lyssna på känslorna som säger till mig “fortsätt sov”, “orkar inte gå upp”, ” 1 timmes sömn till” m.m
Och jovisst har jag massa sånna känslor och min hjärna försöker verkligen att få mig att ligga kvar där i sängen när kl ringer. Men jag har ett mål och jag har bestämt mig för att det bara är att gå upp och genomföra denna timmes promenad.
Så bara upp på benen, på med kläderna och ger mig iväg.

Väl där ute så är det ju så underbart. Alla sover, det är tyst, lugnt och fridfullt. Speciellt denna årstid när daggen och dimman liksom fängslar in marken på ett magiskt sätt.
Havet som ligger spegelblankt, luften som är lite kylig men så frisk. Det är som en helt annan värld än den man normalt ser på dagtid.
Att gå där och lyssna på bra musik, eller bra poscasts ger mig så enormt mycket ro i själen. Känslan är att jag tankar på med ny energi. Huvudet blir klart och det finns inga måsten. Det kommer bra idéer ur mitt huvud. Jag visualiserar hur det kommer att vara när jag står på scen. Jag förbereder mig mentalt.
Det är den bästa stunden på dagen. Det är MIN stund, min egotid, en timme helt utan krav.

Så öppna upp sinnet så upptäcker du nya fantastiska saker som du inte trodde fanns.

När kl ringer kl 5:30 när kroppen försöker få mig att somna om, så väljer jag att ta fram bilder från mitt minne om allt det vackra ute i naturen den här tiden på morgonen. Jag säger till mig själv:
-Det är ju så värt det efteråt, du mår så bra av det!
Vips så är jag uppe,
Allt handlar om inställningen

Har nu gått in i min 4e dietvecka och har inte en enda avvikelse från vare sig kosten eller träningen. Inte en enda ätardag på 3 veckor. Suget är borta. Jag älskar och längtar efter min kyckling och potatis.
Sen har jag ju turen att inte vara så sockerförtjust från början så det suget har jag aldrig haft. Men jag älskar chokladglass och surdegsbröd. Rött kött är också något som jag älskar och rött kött ingår inte i min diet.
Men som sagt jag klarar mig utmärkt utan detta. Faktum är att jag nog aldrig har mått bättre. Jag upplever att jag har hög energinivå under hela dagen, jag sover gott om nätterna, min hy är fantastisk. Jag känner mig väldigt bekväm i min kropp som formas och tajtar till sig vecka för vecka.
Känslan att äntligen se resultat av allt slit jag har lagt ner på att forma den här kroppen, att äntligen få se resultatet av det jag jobbat för, är obeskrivlig. Jag är förbaskat stolt över mig själv och har skapat ännu mer glädje i att fortsätta att slita och få ännu bättre resultat.

Den här känslan påverkar träningsresultatet enormt bra också. Denna vecka har jag satt 3 st PB. I inte mindre än Bänkpress, Chins och Knäböj.
Bänkpress kör jag på en vikt av 55 kg (min vikt 51 kg) inte maxar utan kör 8 reps på 55 kg. Galet starkt jue.
Chins kör jag 5 st själv och 1 med vikt.
Knäböj körde jag igår och lyfte hela 75kg i 3 hela set. Tidigare i våras körde jag på 72,5 kg, men då vägde jag också 5 kg mer.

Jag känner sån glädje att ha all denna energi och styrka samtidigt som jag faktiskt krymper i vikt och blir allt hårdare i kroppen.
Jag mår helt fantastiskt och kan säga att Dietfasen hittills är precis det min kropp mår absolut bäst av.

Jag förstår inte alls allas ord om att det är så jobbigt att få på diet,
Ville bara lyfta att det kan vara det bästa som hänt för vissa. Men jag tror att det handlar om ens inställning. Jag har sen länge bestämt mig för att det ska vara enkelt att dieta.