Bilder

Det bästa med att kliva av scenen nere i Lund på Decembercupen var just känslan att veta att jag kommer att få kliva upp på scen igen exakt 1 vecka senare.

1 st tävling är ingenting, men den 1a tävlingen är alltid den 1a tävlingen och inget går nog att jämföra med den 1a tävlingen. Det är så mycket som är nytt, så mycket man bara börjar att älska.

När jag kom ner till Göteborg (förra fredagen) så var jag sjukt nervös. Hur skulle allt gå nu, plötsligt visste jag ju hur allt skulle vara och då blev jag nervös, jättenervös!
Men som tur var så hade jag ju min rutinerade backstagecoach med, min kära man som lugnt lugnade ner mig.
Men så fanns även den där känslan när man har för mkt energi, för mycket nervositet och det började bli svårt att bara vara. Jag gick igenom allt i mitt huvud, när skulle maten intas och hur mycket, hur lång tid var det kvar till inregistrering och när skulle jag gå och ta 1a lagret färg? Jag ville bara sätta igång och börja preppa mig.
Jag gick direkt bort och tog 1a lagret färg, för att sedan registrera in mig.

Å när jag kommer nära “färgrummet” och känner doften av färgen så taggar jag till. Jag blev tokladdad och känslan av lycka och tävling infinner sig.

Att stå här i kön och vänta på att spraytannas är superhärligt. Jag har lärt känna många fina härliga och underbara nya vänner under dessa 2 helger och just här i området där man spraytannas. Det är något alldeles speciellt med och kring tanningområdet.

Man är här så lång tid varje gång, man köar (40-60 min) sprayas och torkar (20 min) och detta gör man totalt 3 ggr.
Alla berättar om sin resa fram till tävling och allas resor och dieter är alla lika fantastiska. Man glädjs så oerhört mycket åt varandras framgångar. Man delar samma känslor. Då vi alla som står här har extremt få egna vänner i vår närhet som har/går igenom hela den här resan med att bygga sin kropp och sedan dieta ned den och bli hård och sen gå upp på en scen för att bli bedömd hur väl man har lyckats ta dig i form. Det är extremt på alla sätt och vis. Men atleterna är så långt ifrån extrema man kan komma.
De/vi är ödmjuka men stolta, vi glädjs oerhört åt varandras framgångar, vi skrattar och berömmer varandra. Det är en så fantastisk känsla mellan alla atleter. Man blir bästa vänner med sina konkurrenter och alla är bara glada. Det haglar av beröm och ” vad fin du är” “vilken fin fysik” “vilken fin bikini” “vad din du är i håret” m.m OCH alla dessa kommentarer och beröm kommer verkligen från hjärtat. Helt fantastiskt och en sådan enorm egoboost.

Jag har svårt att sluta titta på mig själv i spegeln när jag förvandlas till tävlingsredo. Att bli brun, hård i kroppen, sminkad, preppad på alla sätt. Det är svårt att känna igen sig själv och det är så extremt mycket som sker med kropp och utseende de sista 48 timmarna. Jag blir så sjukt jäkla stolt och impad av mig själv. Tittar i spegeln och gillar verkligen det jag ser. Blir galet förälskad i mig själv faktiskt.

Formen checkas hela tiden och efter varje Formcheck avgörs vad och hur jag skall äta (dricka gör man inte för vätskan skall ut ur kroppen, allt för att bli så hård som möjligt)

Formen känns bra, hårdare denna veckan än förra. Hur är det möjligt att formtoppa på 1 vecka?
Kroppen är fantastisk.

När det blir lördag så är jag så laddad. Känner att jag är i mitt livs form, känner mig så jäkla snygg, kan rutinerna, vet hur jag ska ladda på för att få lite mer fyllighet i musklerna i jämförelse mot Decembercupen. Jag är redo!
Ok visst det är min 2a tävling men bara 1 vecka efter min 1a. Så allt är ungefär lika.

Bakom scenen är det en härlig underbar känsla och jag mår så bra, är så lycklig kan inte sluta le. Jag inser hur mycket jag älskar allt det här runt om tävlandet, alla människor och mig själv. Att se och känna mig i min absolut bästa form i mitt absolut finaste jag, att strax få kliva upp på scen och visa upp mitt resultat av alla timmar jag lagt på gymmet, resultatet av att följa en extremt hård diet i 15 veckor, resultatet av min passion! Den känslan är magisk.

Jag ler och börjar ladda på med riskakor och Nutella, känner hur sockret och kolhydraterna fyller upp min kropp, musklerna sväller och blodet rusar. Jag pumpar upp musklerna med hjälp av ett gummiband, sätter på mig klackarna, läppglanset och ber Tove checka av att bikinin sitter.

Jag ryser, stannar upp några sekunder sluter ögonen och tar in allt. Lyssnar på ljudet, hantlar slår mot varandra, klackarna som trampar i golvet, sorlet av alla taggade, glada, nervösa människor backstage, luktar, känner doften av liniment, hårspray, nutella, färg, gummiband. Öppnar ögonen ser mig omkring och bara finner lugnet. Nu så är det dags att ge sig av mot scenen. Jag är fylld av känslor men känslorna ökar ju närmre scenen jag kommer.
Jag är så enormt stolt över att stå här, över min prestation, jag ångrar inte en minut att jag valde att satsa på detta. För visst har det varit tufft, mycket tuffare än jag någonsin trott. Men nu vet jag att det är så värt allt slit, alla uppoffringar om man vill säga så. Jag känner att jag har gjort allt, att jag inte kunnat vara i bättre form än jag är i just nu.

När jag står bakom scenen så står jag bakom en tjej som är så nervös, hon skakar. Jag lägger en hand på hennes axel och säger, “lycka till du är jättefin. Nu går vi ut och strålar och har roligt!”
Då hör jag från högtalaren “nr 105 Mille Jagenus”. Hjärtat slår hårt, jag känner adrenalinet, känner hur blodet rusar och pumpas runt i min kropp, och jag kliver ut på scen. Känner mig självsäker och sätter klackarna i golvet bestämt men mjukt. Går fram till linen där jag ska stå. Känner att denna scen är så enormt mycket större. Jag bländas återigen av strålkastare, känner värmen från strålkastarna. Men jag ser publiken. Tittar ut till höger, hör en röst “snyggt Mille” det är Lotta. Jag ser en tjej som sitter där, som jag känner och som hejar på mig. My good i detta ögonblick så håller jag på att spricka av både glädje och stolthet. Jag spänner på benen och tänker att nu jäklar spänner jag tills jag ramlar ihop om det krävs. Hör får vänster sida “bra Mille” rakt framifrån uppe “heja Mille” osv osv
Jag inser att det sitter ett 20 tal personer där som hejar på mig. Jag vill bara skrika och gråta samtidigt. Jag har nog aldrig varit lyckligare än just här och nu.
Speakern säger “kvartsvändning till höger tjejer” och jag vrider runt intar position efter position. Benen skakar men jag håller dem spända.
Hela jag skakar och det enda som jag tänker är att hålla benen spända. Jag är så torr i munnen och då törstig ( har ju inte druckit något på snart 36 timmar. Hoppas att jag ska klara mig från att krampa i benen, men jag ger inte upp nu bara fortsätter att spänns benen, det börjar bli tungt och svårt att spänna kroppen. Jag hinner tänka att snart är detta ögonblick över. Jag tar ett försiktigt andetag (kan inte ta förstora andetag då blir magen stor) men jag tar in allt i ett försiktigt djupt andetag. Tar in dofterna från svetten, färgen, gummimattan som är på scenen, känner en doft av damm från strålkastarna, lite parfym och. Såklart liniment. Jag tar in ljudet, det hejas på bra från publiken, speakern Linnea pratar på, jag hör tjejerna bredvid mig hör hur ansträngt de andas, jag hör mitt hjärta dunka och blodet rusa i kroppen. Jag tittar mig omkring ordentligt, ser inga specifika personer, men ser att det sitter massa människor längs flera rader där i publken, jag ser hur fina mina medtävlande (konkurrenter) är, jag glädjs åt dem. Jag glädjs åt mig själv och tar in alla känslor och det blir nästan lite övermäktigt. Jag låter mig fyllas av stolthet och glädje och Går av scen efter 15 min och är bokstavligt talat hög på livet!

Jag gick inte vidare till final denna omgång heller. MEN mitt mål har hela tiden vart att bara komma upp på scen och väl där har målet varit att få känna mig nöjd, att känna att jag lyckades med något stort och fantastiskt, jag ville känna mig stolt, glad och nöjd. OCH det gjorde jag verkligen.
Det 15 st tjejer under -158 cm som lyckats ta sig hit, som lyckats ta sig i denna form och våga stå hör på scen i en liten bikini. Det är ju en fantastisk prestation!

Blickar jag tillbaka så inser jag än mer vilket resultat och vilken prestation jag åstadkommit.
Här är jämförelse från februari i år mot november i år. -12 kg och lite mer muskler.

JAG har inte bara presterat på en tävling, jag har startat ett helt nytt liv. Jag skall fortsätta att utveckla min fysik och siktar på en bättre fysik till Luciapokalen 2015 igen!

JAG ÄLSKAR DET HÄR!

Jag drömmer inga drömmar längre, jag lever min dröm!!!

Det var över 1 vecka sedan jag gjorde min debut inom Fitnesstävlandet. Det har varit fullt upp sedan dess och tagit ett tag att smälta alla intryck.

Helgen efter (nu i lördags stod jag på scen igen med tävling nr 2, Luciapokalen, men det skriver jag om  i nästa inlägg)

Men nu så ska jag sammanfatta Debuten och tävlingen på Decembercupen.

Jag och min man åkte ju ner och checkade in på hotell Scandic Star på fredag kväll. (Tävlingen var på lördagen)

Det var så spännande alltihopa. Det var så mycket som skulle göras. 3 lager färg skulle på, jag skulle registreras in, jag skulle fixa håret, sminket och ja allt skulle bara kittas upp nu. Jag var sjukt taggad men inte alls nervös, svårt att vara nervös när man inte vet vad som komma skall.

Jag hade svårt att ta det lugnt och vara still. Energinivån i kroppen var så otroligt hög, trots minimalt med både mat och vatten. Inte druckit något på hela dagen, all vätska ska ut ur kroppen, allt för att formen skall sitta perfekt när jag väl kliver upp på scenen.

Helt otroligt vad formen förändras de sista 36 timmarna, man bara krymper och blir stenhård.

Jag lyckades få några bra timmars sömn och vaknade upp med en fantastisk känsla i kroppen. Jag var där i den form jag ville vara, den bästa formen jag någonsin har haft. Var utvilad och hade massa energi. Dagen D var nu äntligen här. Så länge som jag har drämt och längtat efter den här dagen. Så länge som jag har kämpat och slitit just för den här dagen. Jag fylldes av stolthet och var nöjd. Tänkte att nu ska jag bara njuta av allt som sker.

Gick runt lite pirrig, förväntansfull men full av glädje hela dagen. Fick äta lite gröt till frukost och kände genast en höjning av energinivån (inte ätit kolhydrater på 1 vecka, så kroppen törstade efter kolhydrater)

När jag sedan klev in bakom scen och la ut mitt liggunderlag så insåg jag att nu är det verklighet, det började bli svårt att hålla känslorna i styr, de tog över, jag var så glad så jag ville bara skrika högt. Blev nervös visste inte alls vad jag skulle göra nu och när eller hur. Som tur var har jag ett GRYMT TEAM bakom mig MM SPORTS  där det finns massor av erfarna Fitnessatlether som såklart fanns där backstage och hjälpte oss alla som skulle upp på scen. Jag fick hjälp med smink, att limma bikinin, de sa åt mig att nu var det dags att börja ladda, nu ska du börja pumpa upp musklerna. Allt gick väldigt fort nu, och plötsligt står jag i linen bakom scen och hör speakern ropa nr 10 Mille Jagenus, och jag stapplade upp på scen.

Väl där så blev jag bländad av ett enormt starkt strålkastarljus som lös rakt i mitt ansikte. Jag såg ingenting. Inte en enda människa såg jag. Jag kom ihåg att jag skulle le så jag log rakt mot strålkastaren och försökte ta in alla känslor. Kände att hjärtat slog hårt inne i bröstet, kroppen var spänd. Lyssnade på speakern och följde anvisningarna. Körde de obligatoriska poserna. Det blev varmt, och svetten började rinna längs ryggen. det är inte lätt att spänna varje liten muskel i kroppen men ändå se avslappnad och kvinnlig ut så ska man samtidigt le. Att posera är verkligen en konst som jag ännu inte har full kontroll på.

Men där stod jag nu i ljuset på en scen i min absolut bästa form någonsin bara 1 år och 10 månader efter min dotters födelse. Och 36 år gammal. Jag fylldes just då av så mycket stolthet och började redan att älska detta ögonblick att stå på en scen i en liten bikini i en helt fantastisk form efter en helt fantastisk resa. Säg att jag stod där i ca 15 min innan jag gick av bakom scen. Och det adrenalinpåslaget som kom här var helt enormt. Om någon hade sagt att jag skulle springa maraton precis då å hade jag gjort det rakt av utan att tänka i bikini i klackskor. Jag var oövervinnerlig, jag var bäst störst och vackrast. Jag hade lyckats, jag hade verkligen gjort det. Jag tog mig hela vägen fram och upp på scen.

Detta är en enormt lång resa för mig, men sen Januari 2014 har jag kört stenhårt 7 dagar i veckan med en coach till min hjälp. Och detta ögonblick som har varit så långt borta hela tiden var nu plötsligt passerat. Galet vilken eufori. Vilken total lycka och stolthet.

Jag är så stolt över mina prestationer!

Den bästa känslan här är just nu att detta skall jag igenom igen nästa vecka.

Nedan ett stort bildgalleri från min debut på Decembercupen Body Fitness -158 cm

Jag håller på att förvandla mitt vardagsrum till ett gym. ÄLSKAR DET!
Så min tanke är nu att köra varannan dag hemma och varannan dag på gymmet. På detta så en promenad på minst 30 min varje dag. Jag går oftast1,5 timme när jag är ute, men ibland har jag fullt upp på dagen och då kan det vara svårt att få in 1,5 timme. Så för att vara realistisk så sätter jag 30 min om dagen MINST, för det kan jag hålla.
Men med detta upplägg så borde jag vara i bra form om 6-8 veckor.
Kosten måste förbättras avsevärt också.

Nedan bild på formen idag 6 veckor efter förlossning.

Ett härligt rygg och axelpass är just avklarat.

I min graviditet så har jag valt att fokusera min träning mycket på rygg och axlar för att bibehålla styrkan just där. Förhoppningsvis ska detta leda till bättre förutsättningar vid förlossningen.

Passet bestod av:
– Latsdrag
Uppvärmnings set lätt vikt 30 rep
Tyngre vikt 4×10
– Enarms hantelrodd
3×12 med varje hand
– Stående Repdrag i cable
3×15
Superettas med Axelpress (hantlar)
3×12
– Omvända flyes baksida axlar (cable)
3×15
Superettas med Axellyft åt sidan (hantlar)
3×12
– Diagonallyft (bra stabilitetsövning)
4×30 lyft (15 på varje sida, varannan sida)

Klart!!!!

Vad jag måste investera i är ett par tights anpassade för gravida. Jag kör fortfarande mina vanliga, och de sitter liiiite för hårt åt. Eller de sitter faktiskt på tok för hårt. Får typ andnöd. Men jag hittar inga bra tights att ha. Ett alternativ jag testat är att gå på en större storlek, och då är de för stora i benen både på längd och bredd, så det är inget alternativ.
Ska leta vidare, måste ha nya NU!!!

För övrigt så håller jag mig i form väldigt bra tycker jag. Har typ bara växt över magen. Gått upp 5 kg hittills.

Igår körde jag ett hårt Bröst och Axel pass med där jag Triset ade hela passet igenom. Jag körde detta pass själv och är riktigt nöjd med hur hårt jag lyckades pressa mig själv utan PT´ns hjälp. Lyckades åstadkomma total utmattning och enorm bränna i axlarna. Riktigt nöjd över min prestation.

Så här körde jag:

– Uppvärmning med liggande hantelpress – plan bänk- 25 st

– Triset beståendes av:

Liggande Hantelpress 15 rep – Cablecross 15 rep -Stående Flyes snett uppåt 15 rep

– Omgång 2 blev det 15 rep på varje men tungt, riktigt tungt

– Omgång 3 blev 12 rep

– Omgång 4 blandat 10 och 12 rep, här hade jag ett sådant pump rakt igenom och adrenalinet pumpade genom hela kroppen =)

Då var det dags för Axlarna

– Först 4 set med Dips

– Triset beståendes av:

Stående hantelpress med hantlar 15 rep – Axellyft åt sidan 15 rep – Cubansk Press ( 90 graders vinkel med armarna, rotationen är i armbågen uppåt) 15 rep

– Omgång 2 samma som 1an

– Omgång 3 orkade jag bara 12 rep

Sen avlutade jag med en snabb supersettare av axeln

– Sittande omvänd flyes i dragmaskin, 12 rep – Ståendes axeldrag med rem 12 rep (börjar med armarna parallellt utmed kroppen, drar båda armar uppåt)

– Omgång 2 samma, men aj aj aj vad det smärtar och bränner här

– Omgång 3, tar ut mig totalt fast orkar bara 10 rep på vardera.

Efter detta hade jag både mjölksyra och ett ordentligt tryck i framförallt axlar och även i utkanten av bröstmuskeln. Då hade jag gymmat i 40min så jag avrundade med 20 min på löpbandet.

Frågan är då hur jag mår idag?

-Jo svårt att lyfta armarna, en ordentlig träningsvärk i axlar och utsida av bröstmuskeln. Imorgon har värken nått sitt klimax.

Delar med mig av lite bilder från vår USA resa, för att byta ämne totalt =)

Nu ska jag ta tag i lite trädgårds arbete!!!

Jag träffade en vän som jag inte träffat på ett tag igår och hon brast ut:

-Vad bitig du har blivit!!!

Det kan nog vara det bästa jag hört på länge. Men är det inte konstigt att man blir glad av att höra de orden, ha ha. Jag menar hur vanligt är det att tjejer blir glada över att höra en sådan kommentar? De vanligaste en tjej blir glad av att höra är väl typ ” Vad smal du blivit, vad fint hår du fått, vilken lyster, vad fin klänning” m.m Men nej då inget kan göra mig gladare just nu än att höra någon säga just det hon sa “Vad bitig du blivit” Ha ha underbart!!! Jag är så stolt över att jag har tränat så bra faktiskt. Man börjar på att se ordentliga konturer nu över armar och axlarna.

Samt sedan jag startat med morgonpromender och förbättra kosten lite (Äter minimalt med kolhydrater och mängder med protein) så tycker jag att jag får ett helt annan tryck i musklerna när jag styrketränar. Får liksom betydligt mer kontakt och kan verkligen spänna till i slutfasen av varje övning nu sen 1 vecka tillbaka.

Jag känner att jag är PÅ GÅNG helt klart!!!!!!! Här kommer lite suddiga bildbevis ialla fall.

Ciao

Idag körde jag armar och axlar på gymmet.

Då såg jag det, det som jag så läääääänge väntat på, konturerna!!!!!!

Musklernas konturer börjar på att visa sig, äntligen. Jag har ju känt musklernas tillväxt där under mitt stora fettlager ett bra tag, men inte riktigt sett dem träda fram. Men idag på gymmet såg det riktigt bra ut i spegeln. Direkt när jag kom hem så ställde jag mig framför spegeln för att försöka fånga de små konturer jag sett. Ha ha Det var lättare sagt än gjort.

Har ju sett andra som lagt ut spegelbilder i sina bloggar och det ser ju bra ut.

-Men jisses, vad svårt, tror jag bräde av 100 bilder och 97 blev as dåliga. Ett gäng blev snea, ett gäng blev suddiga, ett gäng blev bara muppiga. Men jag hittade 3 st i alla fall som blev…… ja jag kallar dem nog bara 3 st bilder som blev något =)

Så nu publicerar jag de första bilderna på mig själv i en blogg någonsin, känns knasigt, men jag “learning by doing it”.

Bloggen tar sig och kroppen me.

Nu ska jag åka med sonen på fotbollsmatch, sen senare blir det nog en kort runda på golfbanan, premiären för i år.

Vi ses