Teamkänsla

Igår var jag med sonen på fotbollsplanen. Det var flera lag som hade match och i väntan på att sonens match skulle dra igång så gick jag runt på löparbanan (hann gå 3 km på 30 min)
Medans jag gick där så hördes hejjarramsor och jubel. Men det som jag la märke till och som etsade sig fast är peppramsan. Ni vet när man står där hela laget och håller om varandra i en ring och sjunger/ rablar för att peppa igång laget. Ju fler lag som är på plan desto fler ramsor sjungs det. Och för varje ramsa så höjs volymen och peppen stiger.
Det låter ungefär:
– vi har seglat över havet…
– ooo aaaa ooooo äääää ööö vi e från…
– kom igen kom igen kom igen…
– nu tar vi dem…
– booooojaaaaa…

Fantastisk känsla att höra dem, och jag mindes hur det var när man själv stod där och tillhörde ett lag och precis skulle sätta igång en match. Adrenalinet och spänningen var på topp.
Det är ju oerhört sällan man upplever den känslan nu idag i det vuxna livet. Känslan av att vara en del i ett lag, glädjen att se lagkamrater prestera och själv känna sig delaktig.
Jag är glad att kunna ta del av denna känslan på sidan av plan idag. Det är ju alltid nåt och man får minnas hur det var själv när man var liten.

Sonens match, ja den var sjukt spännande, jämn och tuff men som tyvärr slutade med förlust i sista sekunden. Men killarna var nöjda ändå eftersom de spelat så grymt bra.