Okategoriserade

Rom är en stad där man hela tiden befinner sig i en saga blandat med historia och verklighet.

Det finns nog ingen stad som är så full av liv både idag och från det förflutna på samma gång. Ett myller av människor, ett hetsigt tempo, fantastisk mat, kaffe och glass och ett rogivande lugn i parkerna. Jag skulle nog säga att Rom är både fantastisk och romantisk.

Jag och Jocke åkte hit tisdag-lördag utan barn. Vi hade inga som helst krav utan syftet var bara att varva ner och att umgås. Jag har varit i Rom tidigare och älskar staden. Det har alltid sen dess varit en dröm att få åka hit tillsammans med Jocke.

Så ännu en dröm dom jag har förverkligat i mitt liv, check!

Till att börja med så är jag så övertaggad över att vara framme att jag det första jag gör är att ropa Hola (hej på Spanska) till taxichauffören. Jocke garvar ihjäl sig och jag fattar absolut ingenting. När vi sedan kliver ur taxin så säger jag gracias (tack på spanska) Då säger Jocke att vi är i Italien och inte i Spanien, ha ha!

När vi sedan var vid Vatikanen och vid Petrusplatsen så blev vi bortförda av vakter och ombads att lämna området.

Vi råkade gå in på “förbjudet” område och reagerade inte på att vakterna ropade utan först när väktare kom och sa till oss och ledde bort oss från platsen så fattade vi att vi var på väg rakt in till självaste på påven.

Ja å lite så var det sen hela resan, vi skrattade och vandrade mest omkring i vår egen lilla lyckobubbla.

Det är en lyx att resa utan barn. Det är så värdefullt för förhållandet att åka på dessa resor. Vi gick runt hand i hand stannade emellanåt och åt otroligt god mat i enorma mängder. Å herreguuud glassen eller kaffet, altså herreguuud vad god mat det är överallt. Vi hade bokat bord på fina restauranger och vi åt på en men insåg då att det var för fint, för stelt och för komplicerad mat mot det vi ville ha. Vi ville äta hemlagat och enkelt mitt i folkmyllret eller i den där mysiga gränden. Så vi avbokade alla bokningar och bara tog dagarna som de kom. Inte en enda maträtt vi åt var dålig. Vi hittade små pärlor men vi åt också på de värsta turistrestaurangerna. Alltid god vällagad mat.

Vi var gått igenom hela Rom i timmar och sett kyrkor, gröna parker, historiska platser, historiska byggnader, konstiga modebutiker, lyxiga modebutiker, vanliga modebutiker, heliga platser, stora mäktiga torg, en stor manifestation, mäktiga matbutiker, kryptor m.m

En grej som alltid sker när jag reser är att jag alltid kollar upp de hetaste, närmaste och bästa gymmen att träna på. Men denna gång så lämnade jag träningskläderna hemma, jag behövde varva ner och bara få tid med min man. Det har aldrig någonsin hänt att jag inte tränat på en resa.

Jocke däremot han måste alltid kolla när Chelsea spelar match (och så mycket som möjligt andra viktiga fotbollsmatcher) så vi sprang runt en hel del för att leta upp restaurang/pub/bar som skulle visa matchen Chelsea-Roma. En viktig match för Roma. När vi hittat ett ställe som visade matchen så var det såklart fullt med Romasupportrar där som skrek helt galet när Roma gjorde mål, de skrek, kramades och dansade. När sen Chelsea gjorde mål så gjorde Jocke detsamma… fast själv! Till en Romasupporter bankade näven i bordet och alla stirrade hårt på Jocke, då satte han sig snällt ner och var tyst resten av matchen som slutade 2-2.

Sen satt han ju och kollade på fotboll när vi satt å åt fast då kollade han via mobilen.

Å även vidare sen på bussen

Jo det är så olika det där vad som är viktigt för oss ha ha! Han har sin fotboll och jag har min träning. Tillsammans har vi varandra och våra barn och det räcker gott nog.

Vi har nu en period framför oss med stora förändringar på gång i och med bebisen som kommer i mars. Så denna resa var enormt viktig för oss. Vi har hämtat kraft, kärlek, energi och motivation. Fått tid att reflektera tillsammans och jag har smått börjat acceptera vad min kropp går igenom. Min gravid depression är på väg uppåt. Dock inte borta men jag jobbar mig uppåt nu.

Hösten, vintern, livet… jag/vi är redo nu!!!

[SAMARBETE] I torsdags var jag inbjuden på pressträff för att få provsmaka Ben & Jerrys nya mjölkfria glassar som de lanserar nu i ett mycket fåtal butiker i Sverige. Vi är det första landet i Europa på att få tillgång till dessa glassar. Det är ju makalöst bra!

Ett sånt här tillfälle kan man ju inte missa, jag älskar glass och framförallt Ben & Jerry. Att få vara bland de första i Europa som smaker den nya mjölkfria glassen är ju för bra för att vara sann. Jag är ju ingen vegan men jag försöker tänka mer vegetariskt och mer på miljön när jag väljer mina råvaror. Att kunna välja en “kossfri” glass är absolut något jag gladeligen gör så länge smaken är bra. Å nu finns det väl ingen som tror att Ben & Jerry ens kan skapa glass som inte smakar bra? 

De här glassarna är gudomliga. 2 smaker finns sen tidigare bara att de är helt mjölkfria nu. Men det finns en helt ny unik smak och vilken smakkombination de drar till med, Peanut Butter & Cookies. Ja den är precis så god som du föreställer dig. Lätt min favoritglass nu! 

Jag gillar hur de tänker Ben & Jerry när de lanserar dessa mjölkfria glassar. De vill skapa glassar som även de som är allergiska ska kunna njuta av. Men de vill samtidigt ge ett alternativ som hjälper miljön lite mer genom att välja bort mjölken från kossorna. Idag är det ju så många som väljer att äta en helt mjölkfri kost både ur rent hälsomässigt samt även för miljöns skull.

Jag äter inte mjölkfritt men äter inga större mängder mjölk.

 Jag träffade min bloggkollega Annika på plats och hon hade med sig sina superhärliga 4 barn, och de åt glass och njöt till Max. Vilket verkligen är ett gott betyg för att detta är en kanongod glass helt enkelt! Jag blir så imponerad av Annika hur hon kan ha sån pli på hennes barn, de satt där snällt och både lyssnade och åt av glassen. Annika är en riktig superduper mamma.

En sån här glass lite då och då från oss vanliga glassätare kommer ju definitivt att göra en skillnad på miljön. 

För att läsa mer om glassarna och även få koll på i vilka butiker du hittar glassarna i gå till www.benjerry.se

Det fulla sortimentet finns ordentligt i butiker först i början av 2018. Fram tills dess finns dessa godingar endast i mycket begränsad upplaga i ett fåtal butiker. Så skynda och hitta ditt fynd och bli en av de första att smaka.

BEN & JERRY’S LANSERAR NON-DAIRY 

Nu kan alla de som inte kan eller vill konsumera mjölkprodukter njuta av Ben & Jerry’s i tre olika smaker; nya Peanut Butter & Cookies samt klassikerna Chocolate Fudge Brownie och Chunky Monkey. I det nya mjölkfria sortimentet är alla smaker Fairtrade-certifierade.
Ben & Jerry’s nya non-dairysortiment finns tillgängligt i utvalda butiker från augusti 2017. 

Ben & Jerry’s grundades av skolkompisarna Ben (Cohen) och Jerry (Greenfield) redan 1978 med utgångspunkten att erbjuda den godaste glassen på det bästa sättet. Nu har turen kommit till tre mjölkfria smaker som tagits fram efter påtryckningar från Ben & Jerry’s-fans över hela världen. Och alla chunks och swirls som gjort glassen så känd och älskad presenteras nu i en vegancertifierad och mandelbaserad njutning. Därmed kan alla mjölkfria- och vegankonsumenter ta del av en härlig frusen dessertupplevelse och njuta av två klassiska Ben & Jerry’s-smaker såväl som en exklusiv Non-Dairy- smak, Peanut Butter & Cookies. 

Förra veckan när vi var i Marbella så var absolut en av höjdpunkterna att träna på Mikes Gym Marbella. Ivarjefall om ni frågar mig. Tyvär får ni ett annat svar om ni frågar resten av min familj.


Jag hade ordnat en härlig, äventyrlig, mysig liten familjeaktivitet som inkluderade hela familjen en tidig morgon. Jag hade lyckats få med hela familjen till att träna på en hinderbana. Så som jag beskrev det så var det några väggar att klättra upp för och lite armgångar. Typ sånt som är på utegymmen. Planen var att jag, Jocke och Melvin skulle turas om att ta hand om Charlie vid sidan av. 

-Jo de gillade idéen och var lite halv pepp ialla fall. Vi alla gillar ju att gå armgång och klättra upp för väggar. Tävlar om vem som är bäst (jag är alltid sämst)

Jag väckte familjen kl 06:45 på morgonen för att ta oss upp till bergen och Mikes Gym. Jag hade anmält oss till ett träningspass som heter “Saturday Slaughter”. 

När vi väl kom fram så möttes vi av ett gäng barbröstade spartanmän som gick och frustade likt tjurar samtidigt som de sparkade med fötterna i marken, precis som tjurar gör när de ska gå till attack. De var supervältränade och såg allmänt förbannade ut, de var liksom toktaggade inför träningspasset. Instruktören tittade på oss och undrade vad vi gjorde där. Melvin och Jocke vände om och gick mot bilen. Men icke då, min plan var att vi skulle träna och jag brukar ju få som jag vill. Detta var ju vår familjeaktivitet idag. Jag lyckades typ övertala instruktören att vi skulle sköta oss, träna hårt och inte vara ivägen.

Skräcken jag ser i min familjs ögon när jag meddelar Jocke och Melvin att vi visst ska vara med och att de här ilskna spartanmännen runtomkring är våra “träningskompisar”.

Det blir roligt säger jag och drar med Jocke till starten. Passet vi ska träna är indelat i 3 delar. Totalt ska vi ta oss igenom hela hinderbanan på totalt ca 100 hinder. Så brukar man normalt inte träna, utan oftast tränar man bara en del av dessa 3. Men just denna vecka så har dessa spartan män begärt att få ta sig runt just hela banan. På tid dessutom så det är bara att hänga på. Spartanmännen släpps iväg och vi, dvs jag och Jocke står ensamma kvar som 2 frågetecken, och får en genomgång av den del vi ska ta oss igenom. Upp och ner för ett stup över bildäck, genom stockar, upp för branta trappor och klättrandes i rep. Vi pratar en lutning på typ 45 grader. Sjukt brant.

-Easy ropar instruktören leende och sen gormar han “GOO” Å Jocke far iväg som en spartanman han också (fast skillnaden är att han har en vit T-shirt medans resten av spartanmännen har bar överkropp) Jag hänger på efter och ska erkänna att jag har svårt att hänga med i hans tempo. Bestämmer mig ändå för att köra i mitt tempo och lägga tävlingsnerverna åt sidan. Det tar ca 5 min så känner jag att jag är nära på att gå in i väggen så jag drar ner på tempot ytterligare och ser hur Jocke försvinner längre och längre bort från mig. Blir galet imponerad av honom och stolt över att min man är tuffast av dem alla. När jag har sista backen kvar så kommer jag ikapp Jocke, han är tom i blicken och är typ inte närvarande överhuvudtaget. Vi stapplar in tillsammans och ser att resten av gruppen är halvvägs genom del 2 redan. Jocke går som i en dvala och sätter sig och säger till Melvin att han får köra, vilket han vägrar. Så jag får ta mig igenom del 2 av banan själv. 

Efter att ha sprungit upp och ner för en brant med massa bildäck, trappor, stenar, dra i rep m.m i 20 min så skakade benen duktigt av mjölksyra. Men det var bara att tagga till och köra.

Den här delen var lite enklare konditionsmässigt. Här var det fokus på stora hinder och höga höjder. Balansera på linor, slänga sig utför ett stup hängandes i rep, klättra upp i höga nät och över kanten och sedan ner igen. Klättra över och under hinder. Armgång med hög fallhöjd. Ja en bana med mycket adrenalin helt enkelt. 

Inför del 3 så har Jocke fått tillbaka medvetandet och bestämmer sig för att hänga på. Det är combatzone dvs styrkedelen. En massa strongman delar som man skall klara och samtidigt en del funktionella träningsövningar som armhävningar hängandes i rep, boxjump, kasta sten över axeln, välta däck, kasta klot över nät, Burpees med vikt, chins m.m och alla dessa övningar skall göras i 5 repetioner. Lätt den roligaste delen på banan.

Jag var euforisk av lycka efteråt, Jocke var nu igen tom i blicken och inte närvarande längre. Melvin såg bara uttråkad ut och undrade varför vi var där? Jag babblade på i en monolog i typ 15 min om hur roligt vi har haft det och hur härligt det är att vi har hittat en träningsform som vi alla kan träna tillsammans. 

Jag fick aldrig riktigt ett svar eller ens ett nickande till min monolog. Konstigt det där hur vi uppskattar saker annorlunda. Jocke fick efter 3 timmar ur sig att detta var nog det värsta han har gjort i hela sitt liv, men att han var stolt och imponerad över att jag tog mig igenom hela hinderbanan och gjorde allt. Han sa faktiskt också att det var roligt (eller hörde jag bara det jag ville höra?)

Få se om jag får förtroende igen att någonsin arrangera en ny familjeaktivitet?

Finns det något mer magiskt än att upptäcka en ny plats än gåendes/joggandes i soluppgången längs med gatorna/stranden? Att liksom ge sig ut när det precis börjar ljusna och sedan få ta del av soluppgången och även tystnaden i en ny stad? Att få känna in stadens stjäl innan den vaknar till liv, att se ljuset träffa stadssilhuetten och långsamt ju mer tiden går även se fler och fler människor i rörelse? Jag har mina bästa reseminnen från just dessa stunder. Det är en vana som jag alltid gör när jag är ute och reser.

Imorse ställde jag kl på 07:15. Hade kollat i en väderapp att solen skulle gå upp kl 07:32. Så jag beräknade att jag skulle befinna mig nere på strandpromenaden precis när solen skulle börja synas bortanför horisonten. Å mycket riktigt, den kom där stigandes.

Förra året bodde jag här i samma område och gick en morgonpromenad just på denna strandpromenad i 17 dagar i rad. I år bor jag bara här i 7 dagar MEN detta år joggar jag.  Så tänker ta joggingrundor här nu varje dag, inte för att jag måste, inte för att det är ett krav eller träning utan för att det ger mig så mycket energi, lugn, minnen, ro och glädje.  Jag springer i ett långsamt tempo och bara njuter, tar in allt som finns runtomkring mig som dofter, ljud, syner och samtidigt ler jag glatt åt mötande människor.

Det finns så otroligt mycket att se och upptäcka och jag kan se så mkt mer om jag springer än om jag går, kommer liksom längre bort.

När jag kom hem och väckte familjen så satte vi oss på vår fantastiska takterrass och åt frukost innan vi gick ner till poolen för att bada lite.

Vi badade i typ 1 timme sen blev vi rastlösa. Så vi åkte in till Marbella gamla stad och strosade i gränderna och åt sedan en lunch.

Sen drog vi vidare till Puerto Banus för att strosa runt ännu mer. Nu tittade vi på lyxbåtar och lyxbilar. 

Framåt kvällen och efter middagen vid 20 tiden så gick vi ner till stranden lite och tog en sväng på strandpromenaden. Att det är en temp på 29 grader i luften så här dags gör ju absolut ingenting. 

Men att vara här på denna strandpromenad just denna dag tillsammans med min familj gör att jag känner en sådan otrolig lycka och tacksamhet över att kunna göra saker som gör mig lycklig. För visst blir man assugen på att också ha ett liv där man kan ha en lyxyacht med en Lamborghini i hanm på sitt sommarställe Marbella. Men “hallå verkligheten kallar” Inte är väl alla dessa människor med deras prylar ett bevis på att de är lyckligare än jag just nu? Helt omöjligt. Jag är på riktigt lycklig och tacksam för allt jag har i mitt liv. Jag skapar varje dag så att jag ska känna och leva lyckligt och har lyckats riktgt bra fram tills nu.

Mitt liv är lååååångt ifrån perfekt, men så nära total lycka jag kan komma! Det är det enda jag behöver!

Nu väntar ett par magiska dagar här där jag ska njuta av min familj samt härlig träning och underbar miljö.

Jag har ganska nyligen börjat springa mycket. Från ingenstans och från ingenting till typ 3 mil per vecka. Jag får mycket frågor om hur jag springer, hur jag blivit så snabb, hur jag orkar springa så långt, hur jag gör, vilket program jag kör, hur många intervaller osv osv. Här är min historia.

Jag har alltid ogillat att springa. Jag har liksom aldrig fattat grejen. Många har sagt att det är så härligt, så avkopplande….. Äääää vadå avkopplande??? Själv springer jag som en klumpig elefant med korta tunga hårda steg som slår ner i marken så det bildas vibrationer i marken under mig. Andningen ska vi inte prata om den har varit så tung och ansträngande att jag mest frustat som en brunstig ko eller nåt. Med tungan hängandes utanför munnen har jag ändå gett mig fan på att fortsätta att springa och då har jag vart tvungen att pusha mig själv ordentligt. Dvs jag pratar till mig själv medans jag springer (ja det låter utåt, jag springer ju alltid själv i skogen. Så ingen hör mig)

-Kom igen Mille du klarar det, sen har jag svarat mig själv genom att frusta tillbaka “Fy fan” “jag dör” Fortsatt peppat: -Kom igen bara bort till lyktstolpen, till bänken, till backen, upp för backen, fram till skylten, lite till, det är enkelt, du klarar det, kom igen osv osv.

Den här dialogen med mig själv har jag liksom alltid haft och den har alltid tärt på mig. Så jag skulle nog säga att jag inte har orkat löpningen just rent mentalt snarare än fysiskt. Jag har med livet som insats och på gränsen till döden lyckats ta mig igenom några enstaka rundor på 5 km. Eftersom löpningen alltid varit så jobbig så har jag aldrig fått in en kontinuitet i den eller ej heller prioriterat att bli bättre i den.

MEN nu idag springer jag liksom 2 mil utan några större problem. Eller ja klart att det är jobbigt men det knäcker mig inte. Å ja det är till och med lite avkopplande att springa. Jag kan springa 2 mil utan större ansträngning och andas i ett lugnt behagligt tempo. Jag har även sprungit 1 mil på 48 min. Så vad hände?

Träningshistorian om 1a halvåret 2017

Om vi börjar så här, jag har ju i många år tränat tung styrketräning och tävlat i Body Fitness. Vilket har gett mig mycket muskler men även en otroligt stel och orörlig kropp som började sluta fungera i det vardagliga livet. Jag fick ont, kunde inte röra mig fullt ut och kunde inte använda mina muskler till någonting annat än att lyfta tunga vikter. Jag var liksom inte råstark och hade problem att lyfta möbler och liknande. Varför? För jag har bara tränat på ett och samma sätt och då fick jag noll funktionalitet i kroppen. Detta blev glasklart för mig i december förra året (2016) så jag bestämde mig för att ändra på det. Jag började träna crossfit, 3D-Träning, yoga, rörlighetsträning och kampsport. Allt för att få en både rörligare, starkare och smidigare kropp. Å vilka framgångar detta har gett mig. Folk frågar mig om jag gått ner i vikt, om jag ska tävla igen då jag kommit i bättre form. Sanningen är att jag inte gått ner ett endast gram. Samma vikt på vågen men en helt annan kroppssammansättning. Jag byggde en mer atletisk kropp som är både starkare, rörligare, uthålligare och framförallt mer funktionell i vardagen.

Jag kände mig i våras stark inifrån och ut, jag kunde röra mig, jag hade ett fantastiskt flow i träningen och då bestämde jag mig en dag för att bara springa 1 mil. Jag sa till Jocke att nu springer jag 1 mil bort sen ringer jag å då får du komma och hämta mig. Denna dag var den 6e maj och jag sprang då 1 mil på 50 min. Kroppen kändes bra och inte sliten, så jag bestämde att jag skulle springa 1 mil varje vecka tills det inte kändes bra längre. Detta körde jag på vecka för vecka och den 6 juni så var det ett lokalt springlopp här på Ingarö, paradisloppet. Jag ställde upp i mitt livs först springlopp och sprang 1 mil och lyckades komma på en 4e plats. Här började jag känna mig oslagbar. Jag kände att jag var ganska duktig på att springa och tänkte att jag skulle testa att springa både längre och snabbare. Fram tills den 6e juni så bara sprang jag utan plan eller prestationskrav. Det varven vinst bara att lyckas springa 1 mil utan att dö. Jag sprang veckan efter 1,5 mil och då knäckte jag milen på 48 min och sen fortsatte jag bara 5 km till. Här fick jag hybris och fick för mig att börja sätta upp en plan att springa efter och då måste jag ha ett mål. Så jag har bestämmt mig för att springa lidingöloppet på 3 mil. 

Träningsupplägget:

Jag kommer inte att springa mer än 2 mil då det är fruktansvärt tråkigt att vara ute och springa i 2 timmar. Att springa nu när det är varmt skaver även på lår och armar, vilket är fruktansvärt smärtsamt att springa med. (Kanske har att göra med att jag inte ver de perfekta kläderna ännu. Linne å korta shorts är inte rätt iallafall). 

Oftast så springer jag 3 ggr per vecka och då i etapper fördelat på 8 km, 8 km och 14-16 km. Varannan vecka springer jag 2 mil istället för 14-16 km. Jag ska nu även byta bort en 8 km runda till en intervallträning i backe/trappa.

Innan mitt långpass så brukar jag köra lite rörlighetsträning ex i form av yoga i ca 15 min för att förbereda kroppen för rörelse och skapa rörlighet i lederna. 

Jag tillåter inga negativa tankar utan  visualiserar löpningen som en härlig upplevelse och medans jag springer så fokuserar jag på naturen, musiken eller ljudboken. Jag har slutat att peppa mig själv, jag har slutat att fokusera på hur jobbigt det är. Jag springer med en känsla av lätthet och tackar mig själv varje gång att jag har möjligheten att springa i en så vacker natur. Jag ser till att ladda löpningen med positiva känslor både innan, under och efter passet. Jag är helt hundra på att det är just på grund av att jag lyckats kontrollera mina tankar och därmed känslor som gör att jag kan springa så som jag gör idag med lätthet. Plus att jag har en riktigt bra grundstryka och muskelvolym som jag har lärt mig att använda på ett bättre sätt än när jag endast gymmade. Tidigare så hade jag själv laddat löpningsträning med negativa tankar och känslor så inte konstigt att det var överjävligt att springa då. Den 6e maj då jag bestämde mig för att springa milen så hade jag en positiv känsla i kroppen och jag bara bestämde mig utan att tänka efter. Som sagt jag hade ett himla bra flow i träningen då så tankar och känslor var positiva.

Allt sitter i huvudet, du styr allt med dina tankar och därmed även dina känslor. Tro på dig själv, trappa upp träningen eller öka farten successivt och fokusera på bra tankar så ska du se att du når framgång. Skapa ett mål och sätt en träningsplan efter målet sen är det bara att köra.

Jag menar verkligen att om jag kan så kan alla! Vi alla startar någonstans.

Happy Run!

 

Gurkmejashot Sätter igång och ger dig en bra matsmältning, dämpar inflammationer, stärker ditt immunförsvar, dödar bakterier, gör dig stark inifrån och ut helt enkelt!

Jag gör en sats med detta och förvarar i kylen. Dricker 1-2 shot per dag i perioder dvs inte 365 dagar om året. Mer troligt 5-7 dagar per månad.

RECEPT

• 1 äpple
• 1 msk gurkmeja
• 3-4 cm färsk ingefära (går lika bra m 1 msk torkad)
• 1 msk äppelcidervinäger
• 1 citron, saften enbart
• (-2-3 tsk honung om du vill ha för smakens skull
• 1 krm chilli el cayenne
• 1 krm svartpeppar
• Ev En liten mängd vatten för att få en bättre mer flytande konsistens

Jag kör allt mitt igen blender och förvarar i glasflaska i kylen upp till 2 dagar.

Jag inspireras av så otroligt många människor inom alla olika plan. Jag älskar människors berättelser och att få ta del av hur andra människor lyckats. Jag beundrar människor som är stolta över sina prestationer.

Jag själv har alltid haft svårt för att vara stolt över mig själv. Jag har så stora krav på mig själv och strävar alltid efter att bli bättre. Men jag jobbar extremt hårt på att känna denna stolthet över mig själv. Och nu idag känner jag med hjärtat till 100% att jag är stolt över min entreprenörsresa som jag har gjort. För idag publiceras en intervju med mig med temat “inspiration” Idag är det jag som får vara en inspiration åt andra människor. Det känns ju makalöst fantastiskt bra!

Jag har blivit intervjuad av Klara-Maria som driver Entreprenörden som är en fantastisk källa till mycket av min egen inspiration. 

Läs hela intervjun här: http://www.entreprenorden.se/sommarinspiration-strong-living/

3D-träning är en metod för att skapa rörelse i flera av kroppens olika rörelseplan. Metoden används för att aktivera musklerna, stimulera fascian och låta leder och ligament röra sig på ett funktionellt sätt för att optimera samt skapa en hållbar smärtfri och stark kropp.

Premiär för 3D-träning i gruppform inomhus hos fantastiska STUDIO LEVELS på Kungsholmen med mig som coach. Det är både roligt, utmanande och svettigt att träna dessa pass. Alla pass är olika och du kommer att få en fantastisk kännedom och kontroll över din egen kropp. 

Jag coachar dig i en effektiv träningsform. Där grunden i träningspassen är att skapa glädje så var beredd på både endorfinkickar och glädjeskutt. 

Klassen är på måndagar och torsdagar kl 19:15 med start 21/8. Kursen pågår i 4 veckor. Pris: 1895 kr för 8ggr varav 100 kr går till välgörande ändamål (läs mer här) Inga förkunskaper krävs och kursen är för alla. 

För mer info läs här 

Begränsat antal platser så anmäl dig redan idag till mille@strongliving.se el sms 0768-554445

VÄLKOMNA!!!

En helg fylld med så mycket bra och härliga saker som sol, vänner, god mat, skratt, träning, svett, bad, solbränna, lek, älgar, björnar, burpees, bar överkropp, mys, kärlek, barn, och massa fina minnen. 

Familjen Lasses (Fotocred till www.jessicalasses.se som tagit många av nedan bilder) var hos oss i helgen och vi startade vår helg med ett gemensamt träningspass på vår gräsmatta. 

FUNKTIONELLT TRÄNINGSPASS:

Tanken är att du ställer en timer på 10 minuter och sen kör du dessa övningar rakt av i följd utan vila. Det är enkla övningar att göra men ett megatungt pass där du garanterat får både träningsvärk och maxpuls.

Lycka till och ha roligt!

Övningarna:

5 Armhävningar (på knä eller på tå eller på det sätt du vill)

10 Sit-ups (där du går med armarna hela vägen ner bakom huvudet med armarna helt utsläppta ovanför huvudet och sedan i sit-upen så slår du händerna i fötterna.)

15 Djupa knäböj (gå så djupt du kan och spänn rimosn ordentligt i toppläget)

1 Björngång (välj en sträcka på ca 5 meter där du går på alla 4 fram och tillbaka)

5 Burpees med ett hopp mellan

Vårt fullständiga pass bestod av ovan nämda del i 10 minuter. Sen körde vi även 2 olika tabata intervaller 2 ggr vardera. Under själva passet så flödade det mycket svordomar men även mycket skratt. Mest skrattade vi åt att det inte kan se klokt ut när vi står här och tränar värsta mördarpasset medans barnen springer runtomkring och leker. Å hur normalt är det att 4 vuxna går runt på alla 4 i gräset i bar överkropp?

Vi alla dog av utmattning efter passet så vi bestämde oss för att jogga ner till stranden för att bada. Svinkallt men härligt att svalka sig ändå. 

Ett par våningar ovanför den hektiska stadstrafiken finns det en lugn oas där du kan träna i  utomhusmiljö och få njuta av både den värmande solen och den friska vinden.

Men hur härligt är det inte att Stockholm börjar nyttja alla takytor som finns. Det finns både takterrasser där man kan äta mat och nu även träningsytor på taken inne i city. Igår var jag för första gången och tränade på ett tak i stadsmiljö. Eller ja det är nog första gången någonsin som jag tränat på ett tak överhuvudtaget.

Denna täningsyta heter Rooftop Workout och har skapats av Crossfit Solid. Ett underbart ställe som jag varmt kan rekomendera och ett ställe jag kommer att träna på nu i sommar. Jag var med på en WOD som leddes av en grymt duktig instruktör, han peppade oss till Max. En asjobbig WOD precis som det ska vara. Den bestod av uppvärmning och 3 st 8 minuters träningsdelar. 8 minuter helt utan vila. Bara mata på fullt med 3 övningar i varje del.