ROM utan barn

Rom är en stad där man hela tiden befinner sig i en saga blandat med historia och verklighet.

Det finns nog ingen stad som är så full av liv både idag och från det förflutna på samma gång. Ett myller av människor, ett hetsigt tempo, fantastisk mat, kaffe och glass och ett rogivande lugn i parkerna. Jag skulle nog säga att Rom är både fantastisk och romantisk.

Jag och Jocke åkte hit tisdag-lördag utan barn. Vi hade inga som helst krav utan syftet var bara att varva ner och att umgås. Jag har varit i Rom tidigare och älskar staden. Det har alltid sen dess varit en dröm att få åka hit tillsammans med Jocke.

Så ännu en dröm dom jag har förverkligat i mitt liv, check!

Till att börja med så är jag så övertaggad över att vara framme att jag det första jag gör är att ropa Hola (hej på Spanska) till taxichauffören. Jocke garvar ihjäl sig och jag fattar absolut ingenting. När vi sedan kliver ur taxin så säger jag gracias (tack på spanska) Då säger Jocke att vi är i Italien och inte i Spanien, ha ha!

När vi sedan var vid Vatikanen och vid Petrusplatsen så blev vi bortförda av vakter och ombads att lämna området.

Vi råkade gå in på “förbjudet” område och reagerade inte på att vakterna ropade utan först när väktare kom och sa till oss och ledde bort oss från platsen så fattade vi att vi var på väg rakt in till självaste på påven.

Ja å lite så var det sen hela resan, vi skrattade och vandrade mest omkring i vår egen lilla lyckobubbla.

Det är en lyx att resa utan barn. Det är så värdefullt för förhållandet att åka på dessa resor. Vi gick runt hand i hand stannade emellanåt och åt otroligt god mat i enorma mängder. Å herreguuud glassen eller kaffet, altså herreguuud vad god mat det är överallt. Vi hade bokat bord på fina restauranger och vi åt på en men insåg då att det var för fint, för stelt och för komplicerad mat mot det vi ville ha. Vi ville äta hemlagat och enkelt mitt i folkmyllret eller i den där mysiga gränden. Så vi avbokade alla bokningar och bara tog dagarna som de kom. Inte en enda maträtt vi åt var dålig. Vi hittade små pärlor men vi åt också på de värsta turistrestaurangerna. Alltid god vällagad mat.

Vi var gått igenom hela Rom i timmar och sett kyrkor, gröna parker, historiska platser, historiska byggnader, konstiga modebutiker, lyxiga modebutiker, vanliga modebutiker, heliga platser, stora mäktiga torg, en stor manifestation, mäktiga matbutiker, kryptor m.m

En grej som alltid sker när jag reser är att jag alltid kollar upp de hetaste, närmaste och bästa gymmen att träna på. Men denna gång så lämnade jag träningskläderna hemma, jag behövde varva ner och bara få tid med min man. Det har aldrig någonsin hänt att jag inte tränat på en resa.

Jocke däremot han måste alltid kolla när Chelsea spelar match (och så mycket som möjligt andra viktiga fotbollsmatcher) så vi sprang runt en hel del för att leta upp restaurang/pub/bar som skulle visa matchen Chelsea-Roma. En viktig match för Roma. När vi hittat ett ställe som visade matchen så var det såklart fullt med Romasupportrar där som skrek helt galet när Roma gjorde mål, de skrek, kramades och dansade. När sen Chelsea gjorde mål så gjorde Jocke detsamma… fast själv! Till en Romasupporter bankade näven i bordet och alla stirrade hårt på Jocke, då satte han sig snällt ner och var tyst resten av matchen som slutade 2-2.

Sen satt han ju och kollade på fotboll när vi satt å åt fast då kollade han via mobilen.

Å även vidare sen på bussen

Jo det är så olika det där vad som är viktigt för oss ha ha! Han har sin fotboll och jag har min träning. Tillsammans har vi varandra och våra barn och det räcker gott nog.

Vi har nu en period framför oss med stora förändringar på gång i och med bebisen som kommer i mars. Så denna resa var enormt viktig för oss. Vi har hämtat kraft, kärlek, energi och motivation. Fått tid att reflektera tillsammans och jag har smått börjat acceptera vad min kropp går igenom. Min gravid depression är på väg uppåt. Dock inte borta men jag jobbar mig uppåt nu.

Hösten, vintern, livet… jag/vi är redo nu!!!