Hatkärlek till trappor

Men vad härligt det är med sol, värme, porlande bäckar, kvittrande fåglar och snöfria vägar. Det spritter i hela mig och jag vill bara ut i naturen och springa. Har egentligen typ alltid ogillat att springa men har börjat gilla det lite mer här sen i höstas. Men jag älskar att springa i trappor, altså hatkärlek till det. Älskar när mjölksyran kommer och ännu mer att pressa igenom den och sedan känna hur den släpper. Älskar känslan av att pressa mig till max. 

Å jag har världens härligaste trappa att springa i. 154 steg i en hög lutning vilket skapar en brutal mjölksyra. 

Sen ligger trappan precis vid vattnet och ganska exakt 2,5 km från mitt hus. Altså den perfekta löparrundan som går genom lite terräng, längs med havet och på grusvägarna.

Ibland glömmer jag bort hur oerhört bra område jag bor i. Jag får så mycket energi av naturen och jag bor ju mitt i naturen. Men det är ju som de säger “man ser inte skogen på grund av alla träden” Så idag stannade jag upp ett par gånger under min runda och bara tittade och tog in allt runtomkring mig. Andades och kände även dofterna.

Här bor jag, på Ingarö!