Crossfit och ridning -utanför min comfortzon
Jag har tränat crossfit på en crossfitbox 3ggr i mitt liv och samtliga 3ggr har varit här i Spanien i Albir.
Mina absoluta svagheter kommer verkligen fram och visas vid crossfit. Jag är oerhört stel och orörlig på flertalet ställen i kroppen bla handlederna, axlarna, triceps, bröst, rygg ja egentligen precis överallt ha ha!
Idag när vi stod och värmde upp så kom instruktören fram och sa åt mig att hålla stången närmre nyckelbenen (vi värmde upp med Thrusters och då ska stången ligga mot nyckelbenen och sedan pressas uppåt.) Jag håller stången ca 7cm framför nyckelbenen, för jag kan inte få den närmre. Då visade instruktören mig en övning där jag skulle mjuka upp triceps muskeln. Han bad mig lägga triceps över en stång och sedan rulla lite med triceps över stången. Herreguuu vad ont det gjorde. Instruktören garvade och sa att det var det värsta och mest orörliga han någonsin har sett.
Inte nog med det vi skulle även klättra upp för ett rep och då säkra oss med repet runt fötterna, och jag har uppenbarligen alldeles för små fötter konstaterade instruktören för jag når helt enkelt inte runt repet med mina små fötter. Instruktören garvade och sa att “ja om du har rörliga fotleder så kan du komma runt det här problemet och få tag i repet, men du är alldeles för stel där också”
Verkligen upplyftande för självförtroendet att vara i så kasst skick så man blir garvad åt. Så ja crossfit är inte min bästa gren helt enkelt, men förmodligen något som min kropp skulle både behöva och må fantastiskt bra av att fortsätta med.
Jag har en skräckblandad förtjusning i crossfit. Det är överjävligt jobbigt, men också sjukt roligt just därför. Jag ogillar att bli begränsad i övningar på grund av att jag är för stel och orörlig. Kommer på att jag drar ungefär en miljon ursäkter för att slippa göra vissa övningar. Men så vet jag att det är ju precis att vara utanför comfortzonen det händer saker, så det är bara köra på.
Jag kommer ofta runt min orörlighet genom att träna i gymmet. Då märks det inte av på samma sätt och jag kan då lätt “glömma” att jag är så stel och orörlig. Men nu har jag fått det konstaterat att jag måste börja rörlighetsträna, för inte vill jag vara “det värsta jag har sett” människan.
Igår em var vi även ute och red i bergen. Jag har typ aldrig ridit i mitt liv, i varjefall har jag aldrig gått på ridskola. Har väl ridit som barn på skansen men inte så mycket mer än så. När vi kom fram till hästarna och det visade sig vara stora hästar som vi direkt skulle sätta oss på och sedan rida iväg utan att någon håller i. Så blev jag otroligt rädd. Jag blev förvånad över att jag reagerade på detta vis. Pulsen gick upp och jag blev rädd på riktigt. Vaddå, jag har ingen aning hur man gör på en hästrygg.
Samlade mod till mig och tänkte igen att ja det är ju det här med comfortzonen. Väl uppe på hästen så tänkte jag att vi skulle få instruktioner på hur man gör med hästen. Men nej inte det utan hästen som jag satt på piskades iväg och så satt jag där själv på en häst uppe i bergen här i Spanien. Linda och barnen kom strax därefter själva de med på sina hästar. Blev igen livrädd, nästintill skräckslagen denna gång. Hur får jag stopp på hästen, vad händer om den börjar trava, vad händer om den ställer sig upp på bakbenen? Men inget blir ju bättre av att vara rädd så det var bara lugna ner sig och samla mod. Pulsen gick till sist ner och efter ett tag så kom det en instruktör som gick framför hästen så hästarna följde bara efter honom. Vi var 5 st som gick runt där i bergen i 1 timme, vi gick bland citronlundar och det doftade ljuvligt, det var tyst, lugnt och varmt. Mot slutet av den timmen så tog jag in allt, blev modig och ville börja trava, det var till sist superhärligt att rida där och ta kontroll över situationen och njuta av naturen.
