Att gå upp varje morgon kl 5:30 är inte alltid jättekul, självklart inte! MEN som jag alltid säger, ALLT BLIR VAD MAN GÖR DET TILL!
Istället för att lyssna på känslorna som säger till mig “fortsätt sov”, “orkar inte gå upp”, ” 1 timmes sömn till” m.m
Och jovisst har jag massa sånna känslor och min hjärna försöker verkligen att få mig att ligga kvar där i sängen när kl ringer. Men jag har ett mål och jag har bestämt mig för att det bara är att gå upp och genomföra denna timmes promenad.
Så bara upp på benen, på med kläderna och ger mig iväg.
Väl där ute så är det ju så underbart. Alla sover, det är tyst, lugnt och fridfullt. Speciellt denna årstid när daggen och dimman liksom fängslar in marken på ett magiskt sätt.
Havet som ligger spegelblankt, luften som är lite kylig men så frisk. Det är som en helt annan värld än den man normalt ser på dagtid.
Att gå där och lyssna på bra musik, eller bra poscasts ger mig så enormt mycket ro i själen. Känslan är att jag tankar på med ny energi. Huvudet blir klart och det finns inga måsten. Det kommer bra idéer ur mitt huvud. Jag visualiserar hur det kommer att vara när jag står på scen. Jag förbereder mig mentalt.
Det är den bästa stunden på dagen. Det är MIN stund, min egotid, en timme helt utan krav.
Så öppna upp sinnet så upptäcker du nya fantastiska saker som du inte trodde fanns.
När kl ringer kl 5:30 när kroppen försöker få mig att somna om, så väljer jag att ta fram bilder från mitt minne om allt det vackra ute i naturen den här tiden på morgonen. Jag säger till mig själv:
-Det är ju så värt det efteråt, du mår så bra av det!
Vips så är jag uppe,
Allt handlar om inställningen
