Jag är redo, för mitt maraton!

Jaha, så var den dagen här, dagen då min mammaledighet startar. Vad ska jag nu göra om dagarna? Jag ska ladda, ladda och ladda inför mitt eget lilla marathon, nämligen förlossningen.

En förlossning är som att ta sig igenom ett maraton lopp, i snitt bränner man 500 kcal i timmen.

Och inför maratonlopp så laddar man ju på med exakt träningsmängd för att inte bränna ut sig, man intar rätt mat och massor av kolhydrater, men mest vilar man för att lagra energi i kroppen. (Jag har i och för sig aldrig sprungit ett maratonlopp, men vad jag har hört)

Så jag skall ta ett nytt grepp kring kosten, tänka på att få i mig uppladdningsmat, typ ris och kyckling, tonfisk och pasta, kött och ris m.m i lagom mängder. Skippa glass och choklad.

Ok nu känner jag mig helt OK i kroppen, jag har massor av energi, har varit aktiv genom hela graviditeten på gymmet, ätit ok, men ätit precis det jag vill inte funderat så mycket, då jag snart skall gå in igen med total matkontroll. Men jag har fördelen av att jag inte är så sockerberoende, dvs jag äter och gillar inte varken godis eller bullar, kakor och sånt. Men glass det älskar jag. Så kanske att jag skulle satsa på att vila då. Det är ju det som är den delen som jag har så svårt för. Får ingen ro ikroppen av att vila, jag blir istället rastlös och slö.

Igår var min första mammalediga dag, och jag drog till gymmet tränade armar och axlar i 1 timme. Efteråt så gick jag i lugnt tempo på löpbandet under 45 min, det var underbart skönt att få gå så länge utan problem med kyla, obekväma kläder och tunga skor m.m

Japp kom hem, och tänkte att jag hade mer energi i kroppen så jag drog igång med att skotta, och som jag skottade, ha ha i 1,5 timmar. Det var tung snö.

Resultat idag, enorm träningsvärk i… ja heeeeela kroppen faktiskt. Äuuum kanske inte är så man skall ladda inför ett maraton, ha ha!

Men jag är redo

Min kropp är redo

Bebis (dotter) är redo

Pappan är nog mest redo av alla, han har nerverna utanpp kroppen sen flera veckor tillbaka. Han har packat bb väskan och fixat allt så fint inför vår nya familjemedlem.

Storebror är redo.

Vi alla är redo, det är bara att vänta, vänta och vänta och jösses vad man väntar. Det är en psykisk utmaning det här med att vänta på att förlossningen skall dra igång.